I "Norwegian Wood" är huvudrollsinnehavarens favoritbok "Den store Gatsby" av F. Scott Fitzgerald. Och dels eftersom jag tyckte om Norwegian Wood (åh, på den!) och dels för att "Den store Gatsby" är en klassiker har jag känt ett måste att läsa den. Vilket jag nu har gjort.

Man får följa berättelsen om Gatsby genom hans granne och kanske enda nära vän Nick Carravay. Berättelsen är sorglig (fast inte gråta-sorglig utan tråkiga-händelser-sorglig) och jag tycker mest synd om Gatsby som är så förälskad i Daisy som han träffade innan han gick ut i krigstjänst under första världskriget. Men Daisy gifte sig med Tom när hon inte längre visste om Gatsby var i livet och hur hon i så fall skulle få tag i honom.
Nick och Daisy är kusiner, och med Nicks hjälp träffas Daisy och Gatsby igen till sist. Men det är alltid inte så lätt att få leva med den man älskar i djupet av sitt hjärta.

Jag är så glad att slutet inte var som det skulle kunna ha varit. Hade Fitzgerald tillåtit sig att skriva ett slut den enkla (och sliskiga, typiska) vägen hade jag nog tyckt illa om boken. Ett dåligt slut kan göra att en hel berättelse som hela tiden hållit måttet, sjunker i betraktarens ögon och det enda man minns av boken var det där dåliga slutet. Vilket alltså inte är fallet med "Den store Gatsby". Har du inte läst den så gör det! Då förstår man varför den är en klassiker och alltså bör läsas.