"Att föda ett barn" utspelar sig runt sent trettiotal och handlar om Maj som blir med barn med en man, Thomas, som hon bara träffat några få gånger. Hon är egentligen kär i Erik, men eftersom hon nu blir med barn gifter hon sig med Thomas och flyttar in i hans lägenhet.
Ofta tänker Maj på Erik, hur han skulle behandlat henne i vissa situationer, hur han skulle agerat och vad han skulle sagt. Med den lilla biten av hur Erik är som person har jag bestämt mig för att inte tycka om honom. Jag tror Maj helt enkelt mår bättre av att inte vara med honom.

Och hon är hela tiden så orolig för vad alla ska tycka om henne. Vill passa in och vara till lags, speciellt när det gäller Thomas syskon och mamma, vilka hon spenderar en hel del tid med. Jag tycker lite synd om henne och vill bara trösta henne med att man inte måste eller kan vara alla till lags eller bli omtyckt av alla. Och Thomas mamma som är så odräglig och tar sig inte för för att klaga på minsta lilla, och har "dåliga nerver" och måste passas upp av Thomas, gör det defenitivt inte lättare för henne att försöka passa in i den nya familjen.

Annars blir jag mest arg när jag läser boken. Det är ju inget nytt att kvinnors givna plats var att ta hand om hushållet och se till att behaga mannen, men jag kan ändå inte låta bli att förfäras över det.
Som när Maj ska föda barnet och de skickar hem Thomas eftersom "mannen kan bli avskräckt om han ser kvinnans nedre delar". Hade jag varit en sådan som skrev "say what?!!" i mina inlägg hade jag skrivit det här.

Stilen var lite annorlunda och efter de första sidorna undrade jag ifall jag skulle orka att läsa igenom hela berättelsen som inte innehåller några talstreck, utan det som sägs vävs in i texten. I vanliga fall hade det varit något jag stört mig på, men det liksom höll på något sätt. Ända in i mål. Vilket är värt en eloge.

"Att föda ett barn" är första boken i en tänkt triologi men jag vet inte om jag kommer att läsa de andra delarna. I så fall för att jag är nyfiken för hur det ska gå för Maj och Thomas, om de får pratat ut ordentligt någon gång eller inte. För den här boken kommer inte tillhöra några av mina favoriter, kanske för att jag blev så förfärad över att synen på män och kvinnor. Jag har försökt att tänka igenom varför jag inte tyckte den var så himla bra som så många andra säger att den är, men har inte riktigt kunnat sätta fingret på det.