Jag tycker så mycket om "A room with a view". Har fått rekommendationer om att även filmen ska vara bra, så jag tänker se den om inte alltför länge. Man får följa Lucy Honeychurch (älskar efternamnet, honungskyrka, åh) under hennes resa tillsammans med hennes kusin i Italien. Där förälskar hon sig i unga George Emerson som också bor på pensionatet tillsammans med sin far. Men efter en omständighet bestämmer sig kvinnorna för att lämna Florence och åka till Rom där Cecil Vynch och hans familj befinner sig.

 

Denna Cecil förlovar hon sig med. Hon tänker att hon tycker om honom, hon bestämmer sig för att hon tycker om honom. Men när familjen Emerson flyttar in i ett grannhus förändras det. Jag vek, för andra gången i mitt liv, ett hundöra i en bok för att komma ihåg ett citat jag gillade:

 

"It is obvious enough for the reader to conclude, 'She loves young Emerson'. A reader in Lucy's place would find it obvious. Life is easy to chronicle, but bewildering to practise, and we welcome 'nerves' or any other shibboleth that will cloak our personal desire. She loved Cecil; George made her nervous; will the reader explain to her that the phrases should have been reversed?"

 

Gillar främst den allra meningen. Den visar hela situationen och den förnekelse hon försöker hålla upp för sig själv. Så himla bra fångat av författaren, E.M. Forster. För att vara utgiven för första gången 1908 tycker jag att han är modern i sina tankar om kvinnan och dennes rättigheter. Man får reda på att Lucys mamma är emot att kvinnor skriver böcker eftersom det då tar tid ifrån att ta hand om hushåll och familj. På det sättet händelsen framförs tolkar jag det som att det inte var Forsters egna åsikt, utan att han snarare var emot sådant tänkande.

 

Alltjämt en fin liten historia med vackert språk.