Har fått belöning i form av endorfiner och välmående. Älskar kroppens belöningssystem när jag har motionerat. Älskar att jag kämpar på fast det är tungt och efteråt mår så  bra att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Älskar att få röra på mig.

 

Idag har jag tagit årets första springtur. I dimman och fem graders temperatur. Och nej, jag har inget nyårslöfte om att börja ett sundare liv eller börja röra på mig mer. Jag tror inte på den sortens nyårslöften. Man kan inte förändra sina vanor över en natt, även om det är ett nytt år. Sedan jag i somras tränade efter ett träningsschema har jag byggt upp ett behov av att röra på mig. Sedan i julas någon gång har jag haft ett stort sug efter att få ge mig ut på en springtur men dåligt och kallt väder och kalas har stått i vägen. De flesta dagar har jag i vart fall gått ut på en promenad för att jag känt att jag annars kommer börja må dåligt och bli trött och grinig. Men så äntligen gav jag mig ut idag efter att ha hämtat hem min cykel som varit på lagning. Och fastän det var tungt och knappt gick att se längre än femtio meter framför mig på grund av dimman så var det alldeles underbart. När jag till slut kom hem och fick sätta mig.