I går kom mamma in i mitt rum med en skraplott och sa "grattis på ett-årsdagen". Jag blev genast konfunderad och började tänka igenom vad som skulle kunna få henne att uttrycka sig så.

 

Jag är ju absolut äldre än ett år, jag och Patrik har absolut varit tillsammans i mer än ett år (snart fyra!) och jag har absolut inte gått på någon diet och lyckats hålla den i ett år.

 

Så slog det mig. För ett år sedan blev jag ju godkänd på uppkörningen och fick därmed mitt körkort. Fick glädjetårar för att det var en sådan otrolig lättnad att bli av med hela körkortstagandet och allt vad det innebär. Jag hade minst sagt lätta steg när jag vandrade hem igenom Kungälv till Patrik. När jag sedan kom hem bakade min syster en grattiskladdkaka åt mig. Himla fint.

 

Så, ett år med körkort alltså. Jag är ännu inte ägare till en bil och vet inte om jag någonsin kommer att bli. Just nu klarar jag mig finemang på att cykla, åka kollektivt och låna mina föräldrars bilar om jag måste transportera mig med ett sådant fordon. I vilket fall är det skönt att ha tagit körkort och att jag kan och får köra bil när jag behöver.

 

Och för övrigt: Nej, jag vann inget på skraplotten.