I lördags sprang jag en lite kortare sträcka (5,8 km) men försökte få benen att ta mig fram fortare. Jag tyckte det gick så otroligt segt, att jag knappt kom någon vart. Kunde bero på att jag sovit dåligt och var trött och allmänt seg i kroppen och hade motvind halva vägen. Men sådant försöker jag att tänka bort när jag springer. Låtlista med snabba och peppiga låtar hjälper också (eller bara ljuden av naturen).

 

Efteråt märkte jag att det tydligen gått fortare än jag trott. Personligt rekord. Någonsin. Åh, det känns ju så himla underbart. Det ger ju en sådan pepp! Det är inget rekord att direkt skryta med jämfört med andra, men för mig känns det så himla, himla bra. Sedan dess har jag sprungit två gånger och det har gått bra. Fick personligt rekord på elva kilometer igår. Yes!