Träningsläger à la Wille
2014-08-01 11:59:14
En dag kom Wille och Anton och hämtade mig och min packning för att åka tillbaka till Dalsland. Väl framme åkte vi nästan direkt ut i sjön för att bada och ligga på klipporna medan vi pratade om pokémon, Martina Montelius och vad som komma skulle.
Så himla, himla fint med näckrosor!
Wille hade dragit med mig, Anton och Jonas på ett träningsläger. Vi började första dagen med att bara simma eftersom Jonas inte skulle komma förrän dagen därpå. När vi väl hämtat honom vid tåget sprang vi på stigen genom skogen i värmen, vilket efter ett tag blev för varmt och jobbigt för mig, men vi tog oss ändå tillbaka hem!
Efter löpturen paddlade viut till en ö för att tälta. Jag och Wille gjorde empiriska undersökningar för bästa badställena. Vi hittade några fina och några mindre fina. Jonas och Anton paddlade och fiskade, men fick ingen fisk. Vi simmade, spelade kort och försökte låta bli att bli bitna av diverse insekter tills solen gick ned.
Efter att ha kommittillbaka till fastlandet igen och ätit lunch åkte vi iväg till Sörknattens naturresverat för att bergsvandra.
När vi väl kommit upp på berget hade vi sådan fantastiskt vacker utsikt och jag kunde inte sluta tänka på att det är så fantastiskt fint att vi genom naturreservat låter sådana här fina platser få finnas kvar och vara som det är.
Vi fortsatte vår vandring via vandringsleden och jag hoppade fel när vi skulle komma över en liten bergsskreva. Jag slog upp smalbenet och i ena armmuskeln, men vi fortsatte och fortsatte och fortsatte ändå för det var inte farligare än så. Efter ett tag byttes bergen ut mot skogar, ängar eller grusvägar och vi visste inte riktigt när eller om vi skulle hitta tillbaka till parkeringen. Vi hittade en sjö att bada i, en älgkalv som vi skrämde och två människor (varav en var på väg till sina egna fest till vilken vi hade ett svagt hopp om att få bli medbjudna till) att fråga om vägen. Till slut, efter fyra timmar, med trötta ben, varma fötter, magar som kurrade och inget vatten kvar hittade vi tillbaka till bilen och fick åka hem.
Dagen efter fick vi inte vila våra trötta ben. Wille tog med oss på två timmars orientering för att fastställa att detta verkligen var ett träningsläger. Vi lyckades hitta ganska många kontroller och även några svåra (mest tack vare Wille). Sedan åkte vi hem och spelade Risk medan benen och kroppen fick vila lite. Men bara tills det var dags att börja med styrketräning efter frukosten och efter lunch ta en löprunda (i och för sig mitt förslag, får skylla mig själv). Då fick vi vila igen. Och köra Jonas till tåget.
Sista dagen var det meningen att vi skulle åka inlines eller rullskidor ungefär en halv mil. Jag kom max femtio meter på inlinesen. Ramlade bakåt, landade på min tumme och slog i svanskotan och rumpan. Så jag bytte om till löparskor istället och sprang bakom Wille och Anton som stakade sig fram. Sedan fick jag åka tillbaka hem till Bohuslän med träningsvärk över ungefär hela kroppen och svårigheter att sätta mig ned.
Men det var ett bra träningsläger, precis lagom jobbigt och precis vad jag kände att jag behövde. Så tack, tack Wille för denna möjlighet att få underbar träningsvärk (så att jag vet att jag lever) och för att jag återigen fick äta oförskämt mycket nyplockade blåbär till frukost. Och tack till er andra för trevligt sällskap och kämparglöd!
Kommentarer
Trackback
