Efteråt kollade vi på Outkast vilka jag var superpeppad på att få se. Men. De gjorde mig så besviken. En bit in på konserten började kvinnosiluetter dyka upp i bakgrunden. De byttes ut mot avklädda kvinnokroppar, med eller utan huvud, mestadels utan. Jag stannade upp. Var detta verkligen sant? Att det 2014 fortfarande är helt okej att göra kvinnor till sexobjekt, och manifestera detta på just WOW-festivalen. Hoppet för mänskligheten steg lite när det märktes på den övriga publiken att detta inte var helt okej. Folk gick, folk slutade dansa och bara studerade det absurda. Och jag borde också ha gått därifrån. Jag vet inte vad som riktigt höll mig kvar, kanske hoppet om att de gjorde något ironiskt och att detta snart skulle komma. Men det kom aldrig.

Jag fick höra min favoritlåt Hey Ya, som jag inte längre vet hur jag ska förhålla mig till och som jag inte längre kunde . Hela bildspelet avslutades med en kvinna med särade ben som sakta drog av sig de underkläder hon hade på sig, med där underlivet täcktes av en laptop. Alltihop gjorde mig bara så otroligt ledsen. Och arg.

 

På vägen ut från festivalen bestämde sig jag och Gürra för att åka till Göteborgsoperan och träffade en vän där. Det spelades fin och magisk musik. Fint avslut på fredagen, ändå.