För att komma bort lite från kemin tog jag mig en springtur (springer från mina problem) ner till havet och rundan på över en mil. Första gången för i år jag sprang så långt. Blev förvånad över att det inte var direkt jobbigt konditionsmässigt utan kände bara att vissa muskler och senor (och allt sådant där) behöver tränas upp lite bättre. Springa Göteborgsvarvet på bättre tid än förra året känns inte helt omöjligt.

 

Stannade kvar en stund på en av mina bästa platser på jorden när jag till slut hade tagit mig hela vägen dit. Solen höll på att gå ner och det var så fint. Men det blåste mycket och jag blev snabbt nedkyld och kunde inte stanna så jättelänge.

(Och inför morgondagens kemitenta känns det inte helt omöjligt. Det här ska jag absolut klara av!)