Immobiliserade enzymer och good news
2016-06-16 17:57:00
Inför tredje dagen av laborerande tog vi lite sovmorgon, eftersom de andra ändå inte kommer till labbet förrän lite senare (Ramadan gör att folk gärna går upp lite senare om det går). Så jag hann till och med fläta håret, kors i taket! Och hej, hej från sovrumsspegeln. Vi cyklar ju för övrigt i träningst-shirtar och byter om när vi kommer fram till skolan. Känns fräschast och bäst så.
Började labbdagen med att räkna upp hur mycket natriumklorid (vanligt matlagningssalt) jag skulle ha för att få en viss koncentration.
Annie började med att återigen göra FAME (Fatty Acid Methyl Ester) idag igen. Hon kan snart göra detta i sömnen, så mycket hon har gjort av detta!
De andra i labbet satte på AC:n även i labbet när de såg hur varma vi (Annie) var. Alltså, räddaren. Har kunnat vara i labbet utan att känna att vi befinner oss i en bastu. Så nice.
Efter att jag räknat klart hämtade jag min matrix, alltså de fina kulorna som jag har gjort hydrofobiska. Den var torkad och krympt till halva vikten. Märkte även att jag försummat ungefär ett gram under hela gårdagen. Oops.
Annie höll på med sin FAME. Och titta vilka fina och tydliga lager i separertratten! Bra jobbat.
Sedan hade Annie sin fyra timmar långa väntetid medan saker rördes och värmdes. Så hon satt i labbrummet och fixade. Hej, hej!
Jag filtrerade. Idag igen! Och spillde (se till höger) kanske minst fem gånger under denna dag. Ibland satt jag med blöt fläck på byxorna. Ibland fick jag torka upp saker från golvet med ansiktsservetter. Så kan det gå!
Annie fick låna kameran en stund (så att hon kunde ta kort på mig också, hehe). Såklart tog hon en selfie. Mycket bra.
Jag fick pipettera! Så himla nöjd över detta. Typ bland det bästa. Blir så exakt. Blir så bra.
Pipetterade i enzymerna (lipaser) som alltså skulle immobiliseras, vilket ungefär innebär fastna på kulorna så att de kan användas under flera reaktioner och inte försvinna. Nöjd tjej, i vilket fall!
Sedan var det dags för vattenbad för enzymernas del, och tre timmars paus för min del.
Hälsningar från Annie i ett lagom tempererat laboratorium på Universitas Gadhja Mada i Yogyakarta, Indonesien.
På en våning finns det inga fönster vid sittplatserna. Är så fascinerad för det hade ju aldrig funkat i Sverige.
Frisk luft (dock med inslag av en del avgaser) när en studerar eller käkar lunch. Fantastiskt. Det var även "windy" idag, vilket märktes när jag spatserade genom korridorerna. De andra studenterna tyckte därför det var okej temperatur idag. Jag skulle dock säga att det forfarande var väldigt varmt. Men vi har nog dock börjat vänja oss vid fuktigheten, i vart fall.
Under tre timmar hinner en läsa en hel del bloggar, planera de närmsta veckorna vad gäller labbande, och prata om indonesisk musik samt K-pop. Har fått mer, ny-för-mig musik att lyssna på. Älskar't. Har även blivit bjuden på två middagar och en lunch. Älskar ju att alla är så himla vänliga mot oss.
När mina tre timmar hade gått fick jag Annie att hjälpa mig att diska (lade tydligen fram det på ett bra sätt, haha). <3
Immobiliserade enzymer som är redo för att spendera två dagar i kylskåp! Så imorgon kommer jag inte ha något att göra i labbväg. Kanske ska ta med mig en bok medan Annie använder Anion Exchange.
När vi nästan var på väg att gå hem fick vi förfrågan om att följa med till matmarknaden igen. Vi är ju inte de som säger nej till att få hjälp med att handla mat, haha, så vi hänkade. Gick ut genom den här entrén och lärde oss namnen på fler av studenterna som följde med.
Jag köpte Pecel, vilket är grönsaker i bananblad med jordnötssås eller någon kokosblandning. Det var gott men spicy. Kostade 10 000 IDR om jag inte minns fel.
På båda sidorna av vägen ploppar det upp warungs (matstånd), så vi behövde gå över vägen då och då. På den här bilden kom Vita med. Hon var vår matmarknadsguide och är kanske den vi hänger med mest i labbet (hon gör i princip samma labb som Annie) och har fått svara på många av våra mer eller mindre dumma frågor. Jag frågade ungefär om vad allt betyder, vill ju lära mig så att jag nästan kan klara mig själv, ändå.
Annie köpte Kerek Telor vilket är en traditionell rätt från Jakarta och innehåller ägg, ris och lite tillägg som kokosnöt, och kostade 15 000 IDR. Det var dock kött i någon form i och antagligen gluten, så jag fick inte köpa för Vita. Men så kul att få se hur maten tillagas!
Det här blev alltså dagens middag. Pecel var lite väl spicy, även fast jag brukar tycka om stark mat, så jag klarade inte av att äta upp allt. Men fick äta många grönsaker jag aldrig ätit (som någon slags blomma som jag först trodde var jalapeño pga utseendet). Och så köpte jag majs med ost igen som jag visste var okej. Plus med choklad idag för att variera mig + testa. Sött men okej.
Svenskarnas middag uppifrån. Drickan minns jag tyvärr inte vad den heter, men den var söt fast ändå inte. Mycket spännande smak och innehöll några slags geléklumpar i kokosmjölk. När maten väl låg i magen tog vi oss hemåt och gick sedan och handlade.
Vi gick också till ett skriva-ut-företag (finns väldigt många sådana här) och skrev ut den här kalendern. Nu känns det lite mer strukturerat i kaoset, vilket känns bra för två som gillar planerad spontanitet, haha. Och som ni ser har vi bokat resa till Bali där vi kommer stanna i 12 hela nätter. Ser så mycket fram emot detta!
Och nu till de goda nyheterna (för min del): Har hittat choklad som jag tål!!! Inte ens spår av nötter. Ingen allergireaktion. Inget behov av att dricka mjölk + äta chips direkt efteråt. Plus smakar ändå okej. Helt enkelt fantastiskt. (Hade kunnat vara ekologisk, men har ännu inte hittat så mycket av den varan här nere än, tyvärr.)
Och ser fram emot imorgon då vi har både lunchdejt och ska bli bjudna på middag hemma hos en kompis till Vita. Mycket spännande. Klart slut för denna torsdag.
Kommentarer
Trackback
