Förra veckan fick vi ett oväntat och något tumultartat besked. Det har väl hunnit landa lite mer nu och framtidstankarna fått ändras en aning. Men förra veckan gick jag runt i något som liknade chocktillstånd. Träffade Annie och hennes son efter beskedet och minns det som att skallen var helt tom och hade svårt att ta in nya intryck. Nu känns det bra och det kommer bli fint. Återkommer när jag kan berätta mer om det (obs det är inget hälsofarligt eller så).