Mycket svår fråga att svara på tycker jag, kanske för att jag inte har känt efter riktigt. Det är ett heltidsjobb. Nej, det är ett dygnet-runt-jobb. Det är en ny vardag. Det är en liten varelse att ta hand som är oförmögen att ta hand om sig själv, eller ja två då i vårt fall. Det är någon som ler mot mig när de ser mig, om hen inte är hungrig och upprörd. Det är starka instinkter och kärlekskrafter som jag inte kan styra. Det är en konstant oro (andas du?) och mycket ett liv i nuet.

Nej, vilket irriterar mig då vi känner att båda föräldrarna behöver vara hemma för att inte någon av oss ska typ gå in i väggen (70% större risk för tvillingföräldrar enligt en norsk studie). Föräldradagarna förbrukas snabbt av två hemmavarande föräldrar, dessutom behöver vi skaffa dubbla uppsättningar av mycket vilket blir dyrt. Vi får 180 dagar extra utöver de 480 dagar som alla med enlingar får. Hade vi fått två enlingar födda samma år (vilket ju är en möjlighet) hade vi ju fått 480 dagar två gånger. Det politiska argumentet emot är typ att tvillingföräldrar inte ska kunna vara förädralediga längre tid än enlingsföräldrar, det blir ju orättvist då. 🙃 

Ja, och det tycker jag vi har kunnat göra sedan de föddes. De är också olika i personlighet, det upplevde jag att de var redan inne i magen. Vi har några kännetecken som vi brukar nämna så att andra också kan veta vem som är vem. 

Helst inte än så länge. Vi har ännu inte bestämt oss i frågan om bilder på barnen i sociala medier. Letar argument för och emot. "Alla andra" lägger ju ut bilder på sina bäbisar och barn, och det är väl okej och upp till var och en att bestämma. Även om våra bäbisar ju är de gulligaste som finns och resten av världen bara borde få ta del av deras söthet. 😍 Börjar dock känna att det finns något jag vill skydda dem mot. Att deras googleträffar ska vara deras egna att skapa. 

Det tycker jag ändå. Gäller att sova när de sover bara. Blir inga längre sovstunder och det varierar mycket, från 1 timme till 4 timmar. Går oväntat bra att sova lite hackigt. I början var det tufft med en ny omställning, men nu tycker jag att jag har vant mig. 

Ammar när jag känner för det, men det kanske blir någon eller några gånger i veckan bara. En av tvillingarna föredrar flaska, men den andra kan tycka att det går an att bli ammad. Annars bröstpumpar jag, mest för att vården ivrat för hur bra mammans bröstmjölk ska vara för barnet. Utöver det får de ersättning. Hade ingen stark åsikt om hur vi skulle göra mer än att det vore bra om Anton kunde hjälpa till att mata åtminstone emellanåt. I och med att barnen sondmatades första månaden fick vi aldrig in någon amningsrutin heller, och jag började bröstpumpa redan andra dagen efter deras födsel. Smidigt att kunna vara flexibla med både flaska och amning tycker jag.

Tre månader nu. De är födda i mars.

Båda föräldrar är hemma, och det är otroligt skönt. Vi tänker fortsätta såhär så länge det är ekonomiskt möjligt för oss. Tar inte ut så många föräldradagar än, vi kunde vabba hela första månaden samt fick ut pengar från vår gravidförsäkring för sjukhusvistelse. Någon gång efter att de har fyllt ett år får de väl börja på förskola dock. För att försvara vår SGI kommer vi behöva ta ut fem föräldradagar i veckan efter att de har fyllt ett år, och då kommer dagarna bli tvingade att förbrukas om vi ska kunna vara hemma.

Att det var matning var tredje timme, dygnet runt, den första månaden. Vet inte vad jag hade förväntat mig, men blev överraskad. Att jag kunde bli avundsjuk på sjukhuspersonalen som fick hålla mina barn och umgås med dem även när jag inte var med - besökte bäbisarna en dag och då höll en sköterska i en av våra bäbisar efter vägningen och en rädsla för att mina barn skulle knyta an till andra kvinnor kom över mig. Alla instinkter och försvarsmekanismer som satts igång. Att jag hinner läsa böcker och har mer ork än vad jag trodde jag skulle ha. 

Oftast. Speciellt när de sover, haha. Då är de som gulligast. Det är kul och fascinerande att få följa utvecklingen, från att de inte kunde göra något själva utan allt var på ren reflex till att de nu börjat le och är på väg att upptäcka att de har armar och ben som de kan styra. Det är kul att få se vilka egenskaper och gener de har fått från oss föräldrar. Det är jobbigt när de uttrycker missnöje och allt vi gör verkar vara fel, har fått börja säga att nu behöver jag få ta en paus från den här tvillingen så du får ta över. Det är kul att få vara med om det här med min bästa vän.