I samarbete med Önskefoto. Jag håller ju på med olika fotoalbumsprojekt, både utskrivna foton och färdigprintade fotoböcker. En sådan fotobok fick Anton i fars dag present. Fylld med sommarens upptåg. 

I måndags tog jag med barnen ner i källarförrådet (spännande tyckte de) och hämtade upp en julstjärna. Det är så mörkt nu i deras rum, där vi endast har en taklampa som belysning för de har gått och ryckt i sladdar annars (ljusslingan ger ett väldigt svagt ljus så den räknas knappt som ljuskälla). Satte oss vid vardagsrummet och satte ihop stjärnan, sedan in i barnrummet, passa på att dammsuga bakom sängen, och upp med stjärnan i fönstret. Blev så mysigt! Tycker det ser lite torftigt ut på bilden, och trist med sladden sådär bara vid sidan av. Men i verkligheten och i helheten är det desto finare. Så nu är säsongens första julstjärna uppe. Tillsammans med julslingan på balkongen för jag tänkte att det skulle fascinera barnen - vars reaktion inte blev så exalterad som jag hade tänkt. 

Vi ställde in alla fars dag-planer på grund av sjukdom. Ingen feber, men halsont och snuva och hosta och tråkigheter. Så vi har vilat, men också lekt och upptäckt att barnen numera kan skala sina egna satsumas. En milstolpe att inte behöva stress-skala medan två hungriga fågelungar gapar efter flera klyftor och få vara glad om en liten klyfta hamnar i den egna munnen. Och så bakade jag och ett av barnen scones till far på fars dag. Tycker det är kul att de vill vara med och hjälpa till, men i mitt huvud spelar jag samtidigt upp scenarior hur bunken med deg hamnar i golvet precis innan den ska läggas ut på plåten. Så lite stressigt, men mest kul. Försöker tänka att ju mer de får vara med och göra något, desto fortare kommer de att lära sig finmotoriken och finliret. 

Vi har varit på vårt livs första utvecklingssamtal för barnen. Eller introduktionssamtal. En annan milstolpe. Och vi har bokat skidresa! Det blir skoj. Får vara inställd på att det blir mest dra-runt-barn-i-pulka dock.

Den här veckan är inte så mycket planerat. Ska göra ett nytt försök med att fira fars dag till helgen med min familj. Och det var det om detta. Ha en fin vecka!

Jag tänker på att utbudet på vinteroveraller för barn i ljusare färger är begränsat. Speciellt på andrahandsmarknaden. Och jag förstår inte varför barn ska ha mörka färger på sina ytterkläder under den mörkaste delen av året. Vill ju att de oberäkneliga små liven utan trafikvett ska synas ordentligt på håll.

Jag tänker på att jag igår vaknade upp till nattens resultat från valet på andra sidan Atlanten och jag förstår inte det heller. Kanske att Johan Hilton sammanfattar det bra. Det betynger mig att retoriken och polariseringen ska smitta av sig därifrån.

Jag tänker på att jag fick många pauser från barnen i helgen, och att jag har varit och simmat i simhallen. Humöret är uppåt trots att vi enligt väderappen inte ska få se solen igen på över en vecka. Moln moln moln är prognosen. Välkommen till november. 

Jag tänker på att vi till helgen ska fira pappor. Och att det är kladdkakans dag idag. Är sugen på att göra en variant till barnen efter Knatteplocks recept. Hoppas ni får en fin novembervecka!

Glad fredag. Från en tröttis. Tror hela familjen har något virus som ligger och ruvar men som aldrig bryter ut. Någon nysning där. Någon hostning där. Men det blir inte mer än så. Utöver det trötta humöret, och huvudvärken. Hursomhelst. Igår var det Halloween och det är ju så oklart när det ska ut och gås bus-eller-godis (på helgen? på en vardag?), men igår var det tydligen bestämt i vårt område så tur att vi hade fixat godis till det, godis som tog helt slut. En av tvillingarna vågade lägga godis i barnens påsar / hinkar / lådor, och båda stod nyfiket och tittade på de utklädda på andra sidan dörren. Har även till detta skaffat den minsta pumpan jag kunde hitta, för att orka ta med den hem i skrindan, och den var redan färdigmålad vilket jag först tyckte var tråkigt men sedan accepterat och till och med glatt mig åt att jag slapp pyssla med den. Är för övrigt pepp på att klä ut kidsen när de blir lite äldre, och speciellt i och med att de är tvillingar. Typ Slinky ifrån Toy Story, 

Till helgen ska vi hänga med vänner, och besöka gravar. Och idag är det redan november. Vi tog oss igenom oktobermörkret. Inte långt kvar tills ljuset börjar vända tillbaka igen. Och innan dess: julpynt och julmys och julstök. Pepp. Ha en fin helg!

Näckrosorna började slå ut. Varit vid dammen vid färre tillfällen än jag hade önskat i år. Svårt med barn som rör på sig men som ännu inte har helt koll på omgivningen. Men nästa år!

Höstens mörker har anlänt. Än så länge äter vi frukost och middag när det är lite dagsljus. Taklampan får hjälpa till att lysa upp dimmiga dagar. Har varit, är, så trött. En kombination av mörker, nya rutiner, och sjukdom. Trodde jag skulle hinna så mycket under de 15 timmar som barnen är på förskolan. Tog ut mig första, riktiga, veckan med att gå och handla, stressa över att söka jobb, städa, stressa för att hinna hämta barnen i tid, stressa över att barnen inte har kläder och skor för den kommande årstiden. Efter det har jag mest bara hunnit vila under tiden barnen är omhändertagna. Vila ikapp mörkret, nya rutiner, och sjukdom. Och vila ikapp att barnen vaknar tidigt och har oroliga nätter. Något förskolepedagogerna försökte hinta om; det kommer att bli många drömmar och oroligheter såhär i början. Mycket nytt att processa från dagen.

Vi fortsätter landa i den nya vardagen. Hitta sätt. Är tacksam över att vi kan få hjälp med avlastning ibland. Riktar många tankar åt ensamstående. Även om det aldrig är någon idé att jämföra. Börjar få tillbaka sömnen igen. Jag lägger mig försent varje kväll. Tänker varje dag att ikväll ska jag komma i säng i rimlig tid. Varje morgon har jag förbannat att så inte skedde. Men så sov barnen till efter klockan sex, närmare sju. Istället för runt fem. Och det gör så mycket för humöret. För förväntningarna. För orken. 

Förra veckan åkte vi in till Götlaborg på en brädspelsdag, och veckan innan var vi på en överraskningsfest för Antons bror. Kul! Tror jag bara inte förstod hur mycket jag behövde få vilat efter tillställningarna, så vill ta med mig det som en lärdom. Denna vecka ska jag och mamma försöka ta med barnen på en dansföreställning, och till helgen umgås med vänner. Annars: ta oss igenom vardagen och oktobervädret. Plötsligt är det 2°C på morgonen?! Var glad över att vinterskor till barnen i rätt storlek redan var införskaffade. Ha en fin vecka!

Helgen innan jag fyllde år åkte vi till Jennylund för att gå i skogen. Jag behövde det. Kände att jag kommer må bra av det. Och för att hitta kantareller till min födelsedag. Kul att barnen verkar gilla att hänga ute i naturen. Peka ut träd och sniglar och pinnar och fåglar.

Och så åkte även jag och Anton på att bli sjuka. Väldigt mycket halsont denna gång, och som nu övergått i hosta för min del. Barnen har varit friska och glada och behövt aktivering ändå. I helgen gick vi runt i skogen och pekade ut stubbar och svampar (tyvärr inga ätbara) och gick över broar (som Bockarna Bruse). Resten av familjen åkte på 2-årskalas men jag stannade hemma och vilade. 

Den här veckan ska ju Anton tillbaka till jobbet. På fredag blir första gången jag ska vara med dem själv en hel dag. Blir att lösa saker och situationer på nya sätt. Varit så van vid att någon kan städa av köket medan den andra passar barnen, men nu kommer jag få lösa det själv. Tänker att vi tar det som det kommer. Kanske göra någon liten låda med spännande grejer som tvillingarna bara får titta i när jag städar undan. Hoppas på att förkylningen helt har försvunnit tills dess. Ha en fin oktobervecka!

Augustis början kom med tråkiga besked. Jag tog en promenad i solskenet medan Anton och barnen var iväg på kalas. Bar solglasögon för att kunna gråta när jag behövde. Lyssnade på podcast för att distrahera tankarna, eller få vara kvar i känslan av sorg.

Denna vecka ska vi på 2-årskalas. Annars är det inget mer planerat just nu. Kan vara skönt att bara få hänga lite hemma och ta det lugnt. Eller lugnt och lugnt, är barnen friska kommer de ju vilja ha någon sorts aktivering så det får vi ju lösa. Och på måndag börjar Anton jobba igen efter att ha varit föräldraledig sedan barnen föddes. Det blir en helt ny vardag, det. 

Ha en fin septembervecka!

I veckan fyllde jag 32 år, lite visare men lite mer glömsk som jag sa till en vän. Och ett gäng dagar innan dess fyllde tvillingarna 1,5 år vilket slog mig några dagar efteråt, ibland blir jag ledsen över att vi inte firade det men ingen idé att älta. Det är en ganska trivsam ålder tycker jag, förutom att de behöver mycket aktivering och stimulering för att inte bara göra bus. Min dag firades med pannkaksfrukost, middag med familjen, och två timmar egentid när Anton och barnen var iväg på förskolan. Jag hann med så mycket! Van vid att behöva stressa igenom saker - dammsuga riktigt fort och intensivt till exempel - så med det invanda höga tempot bockade jag av många saker på min att-göra-lista. Ja, de har börjat förskolan men om det tänkte jag vi tar en annan dag. 

Det har varit soligt och varmt, som de åtminstone tre senaste åren kring min födelsedag. Svettas i t-shirt-varmt i september. Njuter och känner rädsla samtidigt. Dimma varje morgon så det inte går att se något genom fönstret. Är så lätt att lämna och hämta på förskolan när det inte är något annat väder än sol.

Nästa vecka fortsätter vi med inskolning på förskolan (och veckan därefter ska Anton börja jobba igen?!), och vi ska på kalas till helgen. Annars tror jag på att vila mycket. Är beredd på att vi kommer bli sjuka och få vabba och knapra alvedon om ett tag. Förskolepersonalen har sagt att så kommer det mycket troligt att bli. Hoppas ni har haft en fin vecka!

Jag tog en veckas paus och åkte till sommarstugan och badade i havet (i september!). En paus från bloggen. En paus från pulsklockan jag haft runt handleden dygnet runt i flera år. En paus från "alltför mycket scrollande" på telefonen. För att se om jag skulle känna mig mindre stressad och småirriterad av det. Mådde bra av att få vara utomhus. Av att få bada i havet tre gånger på en vecka (nästan mer än jag gjort på hela året). Av att ha middagar och luncher redan färdiglagade, eller få lagade åt oss. Men att hålla sig borta från telefonen är svårt alltså, och timmar av scrollande ger mig alltid huvudvärk dagen efter. Och då har jag bara Facebook som min sociala medier-app. Är nära flera gånger att radera den, men är så rädd för att missa något. Missa ett tips av en okänd person i en grupp, eller missa en inbjudan eller vetskapen om något kul evenemang. Så stark FOMO betingad i den appen.

Helgen var fullspäckad. Packa ihop oss från sommarstugan och åka iväg till en slags mässa för att se djur och traktorer och träffa min syster med familj. Sedan hem och packa upp oss och sova. Dagen efter åka på två kalas på raken - så skönt att barnen har ganska lätt för att somna i bilen och kunde vila mellan festligheterna. Det var varmt. Vi svettades inne i en lägenhet. Satt utomhus och åt middag utan att någon behövde få en filt. Barnen satt på trottoaren i pyjamas och drack sina nattflaskor innan vi åkte hem. 

Denna vecka är sista utan att passa några speciella tider. Nästa vecka är det inskolning. Fått så många frågor om hur det känns och jag vet faktiskt inte riktigt. Det kommer bli en stor omställning av vår vardag. Ser fram emot att få lite avlastning, som jag ser det, några timmar. Kommer antagligen ha svårt med seperationsmomentet till att börja med. De känslorna tar vi när, och om, de kommer. 

Det var alles för nu. Hoppas ni får en fin vecka. Ser ut som att nu lämnar vi sommaren och kommer in i höstvädret. Fram med koftorna hörrni!