Vecka 16. En intervju
2024-04-19 08:00:00
Week 16. An interview
HUR MÅR DU?
Jag mår bra. Sover bra. Är inte uppstressad över något. Bara pollen som stör innan allergitabletten hunnit verka. Och fått ont i magen på kvällen, men det brukar gå över.
HAFT EN BRA VECKA HITTILLS?
Absolut. Har varit okej väder. Vi har hängt på balkongen och varit på lekplatser där barnen fått krypa omkring själva för första gången. Haft besök av vänner och familj. Sått några fröer. Jag har hunnit söka jobb och lägga ännu en beställning på Sellpy.
VAD HAR DU BESTÄLLT PÅ SELLPY?
Skor, tossor, och gummistövlar till barnen - övar lite att gå inomhus men upptäckte att de skor vi har är för stora. Vårjackor, skaloverall, regnvantar, och regnställ - vill att barnen ska kunna vara (krypa omkring) utomhus i alla väder. Löparjackor till mig - fickornas dragkedjor har helt gett upp på den jag har. Rompers och pyjamaser till barnen. Några bäbisplagg min syster ville ha.
VAD SÖKER DU FÖR TYP AV JOBB DÅ?
Något där jag får sitta med Excel, analysera data, optimera och effektivisera processer, strukturera och skapa ordning. Och/eller där jag får vara behjälplig, lära ut system och processer, och jobba i grupp men samtidigt självständigt. Tar tacksamt emot tips!
HAR NI ÄTIT NÅGOT EXTRA GOTT DENNA VECKA?
Allt som äts utomhus blir extra gott. Pannkakor med fetaoströra vid lekplatsen och en sallad i solen på ett torg. Extra skönt att slippa städa matplatsen i köket efteråt.
VAD LÄSER DU JUST NU?
Där livet är fullkomligt av Silvia Avallone. Gillade Stål väldigt mycket, och det är samma känsla och liknande plats i denna bok. Lutar redan åt att jag vill ge den en stark fyra eller till och med en femma i betyg.
VAD INSPIRERAS DU AV?
Just nu inredning med bra förvaring, och barnrumsinredning för tvillingar. Vill verkligen få till att var sak har sin plats, och göra det fint och praktiskt för barnen.
VAD HÄNDER I HELGEN?
Ska hälsa på min syster och hennes lilla knyte som är 1,5 månad gammal nu. Ha städdag i vår brf. Ta en springtur.
Med inspiration från Egoinas inlägg.
Vecka 15. Ett fotoprojekt
2024-04-11 08:00:00
Week 15. A photo project
Jag har påbörjat ett nytt fotoprojekt. Inte i någon direkt konstnärlig mening, utan rent hobbymässigt få digitala bilder till en utskriven, fysisk form. Började med att jag ville beställa en fotomugg. Slutade med att jag lade en beställning på över 1 000 bilder, utöver fotomuggarna. Min vision är en fotopärm för varje år. Bilderna uppradade i kronologisk ordning. Jag skaffar därför fotofickor att sätta in i pärmarna så jag enkelt kan stuva om bilderna ifall jag skriver ut någon mer bild som ska få plats. Det kommer ta tid detta. Kanske ett projekt som sträcker sig till över sommaren. För jag vill på baksidan av varje foto skriva datum och någon kommentar om vad bilden föreställer. Och jag kommer bli avbruten av barn som vaknar, av barn som vill mig något, av barn som väldigt gärna kommer vilja vara med. Det är kul med projekt. Något som får en att komma ur sängen på morgonen. Utöver barn som vill ha frukost och ny blöja.
I måndags hängde vi utomhus i Fontin i fyra timmar. Bilden är därifrån. Det var nästan fullt på parkeringen. Flera som tog tillfället i akt att njuta av solen. Alla bänkar utanför kaféet var fulla av pensionärer och barnfamiljer. Vi åkte dit lite spontant. Har liksom glömt av att Fontin finns som utflyktsmål. Lisa kom med sina två barn och vi gungade, lekte kurragömma, fiskade, och tittade på grodor. Tänkte mata fåglarna med bröd men läste en skylt om att helst inte göra det då de kan få problem med tillväxten av vingarna. Fyra timmar utomhus som blev till röda kinder och näsa inomhus.
I helgen var jag och bowlade. En present till mamma från pappas syskon. Jag och några kusiner hängde på. Annars har vi mest stannat hemma. Barnen har eller har haft hosta och snuva. Känns som att det är på väg bort, tack och lov så vi alla kan sova bättre. Hoppas ni får en fin fortsättning på veckan!
Vecka 14. April april din luriga sill (och om sommartid)
2024-04-03 08:00:00
Week 14. April fools (and about summer time)
Påsken har varit solig och varm. Vi har hängt på balkongen de dagar vi inte varit i väg på påskfirande. Två av fyra dagar. Känt på riktigt att nu är våren här. Sett en humla surra över gräset. Sett tussilago i backarna stå. Men så har det plötsligt vänt igen. Från 15°C och sol ena dagen, till 0°C och snö andra dagen - så otroligt mycket snö. Klassiskt april. Den lurigaste månaden vi har. Har tänkt att april är så långt borta, och det är länge kvar tills jag har tandläkartid, tills min föräldraledighet är slut, och till Antons födelsedag. Men så blev det plötsligt april. Lurigt.
Hade i mitt huvud förberett ett inlägg om att förbanna att vi går över till sommartid. Med rubriken Otyget som vi kallar sommartid. Såg framför mig att det skulle bli kaos med barnen och våra rutiner. Men istället var det som att de själva ställde om till sommartid. De var taggade på frukost, även om det var en timme tidigare, och ville gå och lägga sig för förmiddagsvilan en timma tidigare. Hursomhelst, det blev inte den jobbiga omställningen som jag trodde. Så nu bävar jag istället, i förtid för sådan är jag, för hur det ska bli i oktober när vi ställer tillbaka klockan. Känns jobbigare att få dem att göra allt en timme senare. Då kanske jag kan få tillfälle att hytta med näven i stället. Och ställa frågan när ska vi egentligen skrota sommartid för det är väl ingen som mäktar med att ofrivilligt få jetlag två gånger om året?
Påsk har alltså firats. Och jag fick tillfälle att gå igenom farmors hus efter sådant jag vill ha. Det var både sorgligt och fint. Den här veckan har vi inplanerat något nästan varje dag. Tandläkartid, och besök av barnens mormor och farmor, bland annat. Ska stå ut med att det blivit kallt igen när jag precis var beredd att lägga undan långkalsongerna. Men till helgen, då verkar det blev tvåsiffrigt varmt igen. Fantastiskt. Och då tror jag att våren kommer vara här på riktigt. Ha en go vecka.
En lista om tre
2024-03-28 08:00:00
The list about three things
TRE SAKER JAG HAR SKJUTIT UPP
1. Att skriva och höra av mig till vänner. Tänker alltid på det (och hundra andra grejer) när jag lägger ett barn och när jag inte har telefonen till hands, men glömmer av det igen.
2. Plantera om våra växter. Att de inte har dött än. Vad de kämpar på.
3. Ställa barnen i kö till förskolan. Det behöver göras minst fyra månader innan vi vill att de ska börja, så det är ingen panik än tack och lov.
TRE SAKER JAG LÄNGTAR EFTER
1. Att kunna gå ut utan att behöva ta på långkalsonger igen.
2. Bo i sommarstuga och vara vid havet.
3. Att barnen och deras kusiner ska bli så stora att de kan leka självständigt tillsammans.
TRE SAKER SOM GÖR MIG GLAD
1. Barnens skratt. Jisses, gör vad som för det där kiknande från-magen skrattet.
2. Krokus växer i rabatten, åh vad fin du är.
3. Att vi (ta i trä) har lyckats fått till sömnen nu. Behöver inte gå upp på nätterna. Går och lägger mig tidigt (innan klockan 21 helst). Mår så mycket bättre.
TRE KUL SAKER JAG GJORT DET SENASTE
1. Varit hos fotografen med hela familjen. Svårt att få ettåringar att sitta still och se glada ut.
2. Suttit på uteserveringar i solen och fikat.
3. Träffat alla små nyfödda. Tre stycken med ungefär en veckas intervall.
TRE SAKER JAG VILL REKOMMENDERA
1. Uppdrag Gransknings reportage Hackaren på SVT. Var som att se en actionfilm, fick samma pulspåslag, men blev bedrövad över att det är från verkligheten.
2. Efter tips och smakprov från Annie: Garants vego chorizo av bondböna och svamp. Så oväntat god.
3. Gatan av Ann Petry. Ett boktips. Tänker ofta på den.
TRE SAKER JAG VILL GÖRA SNART
1. Sitta och läsa bok i solstolen på balkongen.
2. Ta promenader i skogen.
3. Laga en god risotto.
TRE SAKER JAG DRÖMMER OM
1. Att få tid och ork till mina intressen igen. Läsa. Springa. Resa. Se på film.
2. Lite ordning och reda här hemma. Hyllsystem och snygg förvaring.
3. Att ge barnen fina minnen och traditioner.
Vecka 13. En springtur
2024-03-26 08:00:00
Week 13. Went for a run
Jag sprang i lördags. Inte så långt. Inte så snabbt. Väckte kroppen med två kilometer. När de två kilometrarna var sprungna var det som att kroppen gärna ville fortsätta. Men jag hade bestämt mig på förhand för bara två kilometer, hur lätt eller jobbigt det än kändes. Var glad för det efteråt. Fick först en energiskjuts av alla endorfiner i kroppen. Men behövde sedan vila utan att kunna vila för tvillingarna behövde min uppmärksamhet. Har haft träningsvärk i låren. Känt hur stel jag är i rygg och axlar. Blivit irriterad av trötthet vilket förvånade mig för brukar alltid bli klar i skallen och hög på livet efter en löprunda. Kanhända den mer positiva effekten kommer tillbaka med mer regelbundenhet och vana. Vi säger att det är så.
Annat jag (vi) gjort i helgen: 1. Träffat den senast födda lille personen som var lite mer än en vecka gammal och så liten och som tittade mer än han någonsin gjort. 2. Påskpyntat i lägenheten och det finns mycket nytt för en ettåring att peka på och säga "dää" till och bli frustrerad över att det inte får pillas på. 3. Hälsat på Annies familj och firat en tvååring två månader i efterskott och ätit glass och korv och hängt på balkongen. 4. Var ju inte i helgen men i måndags (igår) åt vi våfflor till mellanmål för att det var ju våffeldagen och det var lättare att göra våfflor denna gång än senast jag försökte och tänker att det blir lättare och lättare att få saker gjort ju äldre barnen blir. 5. Markerat en massa artiklar på Sellpy som favoriter i flera dagar för att göra en beställning av UV-tält, regnvantar, barnbyxor, dambyxor, och barnkuddar.
Påskhelgen ska firas. Förra påsken hade vi precis tagit bort sonderna på barnen och fått börja gå ut med vagnen, men firade inte påsk mer än med pynt och att vi fick hembudat en cheesecake av mamma. Vad jag minns. Men i år så ska det firas. Kul kul kul. Hoppas på sol för det är alltid trevligt. Och att ni får en fin påsk.
Vecka 12. Ett år som föräldrar (till tvillingar)
2024-03-20 08:00:00
Week 12. One year as parents (to twins)
För ett år sedan kom vi hem från att ha tillbringat en vecka på neonatalavdelningen. Med våra två små bäbisar. För tidigt födda och så små att de drunknade i både kläderna vi hade haft med oss och i babyskydden. Med sond igenom näsorna och med en liten aparat som skulle säga ifrån om de slutade andas. Minns den hemkommardagen så väl. Tilda och Amanda hjälpte oss att ta in packning och bäbisar. Jag stod och grät i vardagsrummet och fick kramar. Var så överväldigad. Över livet. Över att bäbisarna var här. Över att de var så hjälplösa. Över att det stod presenter och blommor på bordet. Var så trött från att inte ha fått sova mer än en timma i sträck på en vecka. Matning och blöjbyte var tredje timme. Minns hur Anton sedan i barnrummet slängde ner lilla soffans alla soffkuddar och sittkuddar på golvet för att ha babynesten i soffan istället. Hur vi värmde vetekudden och höjde temperaturen på elementet. Bäddade med filtar och gjorde allt vi kunde för att barnens kroppstemperatur skulle gå upp. Bar in soffbordet och åt hamburgare därinne. Och bara tittade på hur de andades.
Vi har haft ettårskalas. Firat deras första födelsedag. De har utvecklats så mycket sedan den där dagen för ett år sedan. Nu står de upp och kan ta sig fram på golvet. Försöker kommunicera med pekande och ord. De kan så mycket! Känner ofta en stolthet över dem. En varm känsla i kroppen. De är så duktiga. Mycket av deras personlighet känner vi igen från hur de "alltid har varit". Det är fascinerande. Är så fint att få följa dem. Att få se vad det ska bli för individer av dem. Att få lära dem vad saker heter och hur de fungerar.
Jag har satt upp visioner för mitt föräldraskap. Jag vill och önskar att barnen ska få bra självförtroende och god självkänsla. Att de ska veta vad de kan, och att de kan. Men också ha koll på sina begränsningar och veta att det då är inga konstigheter att be om hjälp. Jag vill att de ska känna sig sedda och hörda. Att de ska lära sig att de inte alltid kan få sin vilja fram, men att de alltid får känna sina känslor. Jag hade önskat att de blir duktiga på att argumentera, något som jag själv tycker jag är dålig på, men nu börjar det närma sig detaljstyrning. Framförallt hoppas jag att de får en fin relation till varandra.
Jag hade aldrig kunnat föreställa mig hur mycket jobb det är med barn. Med två barn. Det dygnet-runt-jobbet det innebär. Jag har på det här året fått lära mig saker om mig själv, om Anton, och om vår relation. Hur viktigt sömn och vila är. Hur viktigt det är att snälltolka och prata igenom situationer när känslorna inte längre är i affekt och efter några fler sömntimmar. Det är kämpigt. Det är fint. Det tar slut på energin. Det ger glädjerus. Jag hade för inget i världen bytt ut dem. För just mina barn är helt perfekta och jag är glad att få ha varit en stor del av deras första år i livet.
Bilden är från när vi häromdagen passade på att äta lunch ute när det var soligt. Skönt att slippa städa upp inomhus. Jobbigt att behöva springa efter krypande barn som ville på upptäcksfärd på blöt gräsmatta. Det här var ett litet instick. Hoppas ni får en fin påsk om vi inte hörs innan dess. ❤ (Tryck gärna på hjärtat här nedan.)
Vecka 9. När kroppen till slut sa ifrån
2024-02-27 08:00:00
Week 9. Time to take some time off, my body told me
Förra veckan sa min kropp ifrån. På riktigt. På skarpen. Att jag behöver stanna upp och vila. Tydligen räckte inte rejäl spänningshuvudvärk för att jag skulle lyssna. Jag vaknade helt öm i kroppens alla muskler, precis som efter feber. Kroppen slutade kunna reglera sig själv. Jag frös eller svettades, inget däremellan, som att jag hade feber men utan att ha feber, och oavsett vad jag hade på mig för kläder. Hade yrsel. Magen var helt satt ur spel. En natt var jag så illamående att jag kräktes. Jag kände en stor tröskel inför att lyfta barnen. Inte ens upp till skötbordet förmodde jag. Jag hamnade i en dålig cirkel av att vara hungrig men inte få i mig något. Var glad om jag fick i mig o'boy eller chips, hellre det än inget alls.
Legat i soffan och gråtit över att jag var så trött och ville bara få sova när barnet jag nattade tagit lång tid på sig och Anton fått ta över. Skämts över att jag inte orkat ta hand om mina barn. "Du är ju sjuk, du behöver vila", säger Anton till mig. "Njae jag är fysiskt och mentalt trött", svarar jag och tänker att det är inte en förkylning jag har. "Ja, det är att vara sjuk, Elin." Jaha, ja, jo.
Så jag behöver ta en paus. Från det mesta. Det här har byggts upp över veckor, om inte till och med månader. Varit stressad i så många olika situationer. Främst vad gäller barnens mående. Äter de tillräckligt? Sover de tillräckligt? Är de lyckliga? Varför skriker de? Varför är de otröstliga? Vad vill de göra nu? Byggt upp i mitt huvud att vi måste lägga beställningar på apoteket, IKEA, Sellpy nu nu nu men att det inte hinns eller orkas med under en dag; eller suttit uppe sent på natten och lagt artiklar i varukorgen när jag egentligen verkligen borde ha sovit. Tagit ut mig fysiskt genom att bära barnen (ibland båda samtidigt), och lyft hela den tunga barnvagnen istället för i delar. Gått långa promenader med axlarna spända vid öronen och sammanbitna käkar när barnen inte somnat och jag har behövt gå ännu längre tills de gjort det. Samt sovit varannan vecka i en alltför hård säng och haft nätter med oroliga och otröstliga barn. Gråa dagar som, likt dementorer, suger livsglädjen ur mig. Försökt planera in aktiviteter med olika datumförslag med vänner och behövt kolla med potentiell barnvakt för varje nytt förslag. Haft dåligt samvete över att jag inte hört av mig till vänner och kollat läget, eller besökt min farmor tillräckligt ofta. Försökt parera för gråten och hålla barnen (och hela familjen) glada, ibland förgäves. Försökt förstå vad som får dem att sitta länge vid matbordet och nöjt äta. Blivit nedslagen när den tidigare favoriten ärtor inte längre varit intressant. Varit så trött. Men ändå inte gått och lagt mig.
Och. Suttit och stressat upp mig när en nattning tagit längre tid och jag har då bara tänkt på att för varje minut som går har min egentid krympit. Stressad och irriterad över att då hinner jag inte med att göra blogginlägg som tänkt. Det blev deadlines och måsten, mer än kul. Och då. Då är det ju inte värt det.
Har varit glad över att jag har kunnit få till ett inlägg varannan dag. En regelbundenhet jag gillar. Ett tag tänkte jag att jo men jag klarar väl av att gå upp till ett inlägg om dagen. Är glad över att jag inte gjorde det. Det är ju en hobby. Något som ska vara kul och inte uppstressande.
Jag tar nu en bloggpaus på obestämd framtid. Kanske en vecka. Kanske en månad. Eller två. Behöver vila upp mig och få till nattningar och sömn och matsituationen och pauser och orka söka jobb. Och planera inför barnens ettårskalas. 🎈 Så länge finns jag väl på BeReal och messenger när jag orkar svara.
Ta hand om er så länge, och njut av vårtecknen som börjat komma. (Tryck gärna på hjärtat här nere. Tack tack tack.)
Kvarteret oron - en bokrecension
2024-02-23 08:00:00
Stormy Corner - a book review
Glad fredag! Här kommer en bokrecension dagen till ära. Jag har läst ut Kvarteret oron, min andra bok av Elin Wägner (Norrtullsligan var den första), och som utkom för första gången år 1919. Även denna bok är skriven i dagboksform.
Boken kretsar kring friherrinnan Brita Ribing vars man, baronen Henry, nyligen gått bort i sviterna av sin alkoholism. Denna sjukdom har även tömt hushållets ekonomi, vilket gör att Brita blir lämnad till att ta med sig det lilla kapital hon nu har kvar och flyttar in i Kvarteret oron i Stockholm där hon hyr ett litet rum. Hennes grannar är arbetande kvinnor och Brita bestämmer sig för att hon från denna dag ska bli kontorist även hon. Ett långt kast från den mer bekväma vardag och sociala miljö hon varit van vid i slottet. Men så uppdagas det för henne att maken lämnade efter sig ett otroligt stort förråd av diverse spritflaskor, och vars värde kan bli friherrinnans väg tillbaka till hennes gamla liv. Hon blir uppvaktad av svartabörshajar. Men även nykterhetsrörelsen, ett helt regemente, hennes gamla chaufför, och kommunens ordförande är intresserade av förrådet. Brita, som sett vad alkoholen kan ställa till med och som hade tänkt att hälla ut alltihopa i sjön, blir snart mer sugen på att förvandla dessa flaskor till kapital. Men hon stöter på problem när den nya ägaren av Ribbingshovs slott inte anser att hon ska gå förbi lagen och sälja ut alkoholen utanför statens monopol.
Texten löper på rappt och det går lätt att sluka boken. Jag får inte riktigt grepp eller förståelse om flera av karaktärerna, och hade hoppats på att efterorden av Boel Hackman skulle ge mig en förklaring och sätta en del av situationerna i en samtida kontext. Till exempel vad menas med att en av Britas grannar kallas för ängel? Men detta uteblev. Jag förstår det som att det är en satir riktat mot den skenheliga överklassen, och även andra samhällsinstitutioner som nykterhetsrörelsen. Den är humoristiskt skriven och med snygga dramaturgiska vändningar.
Det är ett tidsdokument över år 1919, med oro över spanska sjukans framfart (och som dödar flera av Britas nya bekantskaper), revolutionen i Ryssland, och ransoneringskorten.
Jag ger den fyra av fem i betyg.
Semlor, våfflor, och en krossad blomkruka
2024-02-21 08:00:00
Fat Tuesday bun, waffles, and a broken flower pot
Häng med på några dagar i februari. Det var snöigt ett tag och älven höll på att frysa till is igen efter en kort period av upptining.
Gjorde smet till raggmunk en dag. Vilket jobb det var. Trodde raggmunk var något som gick att slänga ihop på ett litet kick, typ som ugnspannkaka, men nej. En himla massa potatis som skulle rivas och kramas ur vätska. Tog mig en timme ... Kändes som en hemmafru-rätt, eller något som serverades på ett värdshus från en svunnen tid. Och barnen började bli trötta och otåliga i bakgrunden. Tänker att jag aldrig mer ska göra raggmunk.
Jag hade en idé om att åka med pulkorna igen. Vet ju aldrig när snön kommer tillbaka. Men det hanns inte med. Annat vi har gjort inomhus istället: byggt kojor i alla rum med filtar över diverse möbler, och kasta ner lejonet och älgen bakom soffan som en iscensättning av Lejonkungen.
På fettisdagen hade det kommit lite mera snö. Dagen innan hade vi varit på barnens första tandvårdsbesök och räknat tänder och fått information - smidigt att få samma tid till båda tvillingarna.
Vi hade över Malin med partner på tacos. Fortfarande lika svårt att hålla igång ett samtal tycker jag medan tre fjärdedelar av hjärnan är fokuserade på barnen och deras behov. Tröstar mig med att det inte alltid kommer vara så.
Avslutade med semlor, som sig bör. Ett foto taget precis efter en av tvillingarna fick tag i grädden.
På alla hjärtans dag fick jag för mig att jag väldigt gärna vill rensa bort bananlådorna med barnleksaker. Så upp med innehållet på bordet och försöka sortera i olika högar. Vad jag lärde mig ifrån det här: vi bör inte hålla på med projekt utöver vardagssysslorna om vi inte är fler vuxna hemma. Tog så mycket energi att bli avbruten av barnen hela tiden och inte få det klart. Detta i kombination med andra grejer lade grunden till min spänningshuvudvärk.
Vi testade en ny taktik att gå med vagnen en stund själv medan den andra var kvar hemma och chillade. Kändes som att jag var på rast på jobbet och fick titta på klockan för att veta hur lång tid jag hade kvar innan jag behövde lösa av Anton.
I lördags. Då var det soligt och gött och jag kände att det här måste vi utnyttja och vara ute länge. Vi tog med barnens farmor på promenaden. Barnen vägrade somna. De kanske också ville få njuta av solskenet.
Till slut gav vi upp nattningsförsöket och satte oss vid ankdammen med vår fika. Lapade solsken och lagrade D-vitamin. Ett av barnen stod på bänken och vinkade och vinkade till alla som passerade förbi. Vi studerade en kaja som proffsigt nafsade i sig en majskrok som hamnat på marken.
Vi drack te och lekte med kåsorna mot bänken. Stannade vid några gungor på vägen hem. Och sedan slocknade barnen som små stockar hemma.
Första blomkrukan har åkt i marken med hjälp av små fingrar som sträcker sig över fönsterbrädor. Så glad över att ingen liten person skadades. Det positiva är att växten verkar ha klarat sig och har fått ny kruka och ny jord - något som stod på att-göra-listan. Där fick vi en spark i baken.
I måndags lagade jag våfflor till frukost. Kände att något behöver göras åt situationen att barnen knappt vill äta om de blir matade med sked. Gjorde smeten och ställde fram våffeljärnet dagen innan. I mitt huvud skulle detta inte ta längre tid än grötarna vi gör varje morgon. Men jodå, det tog ju ett tag. Tur att det går att äta så fort en är färdig. Och det var det om detta.
Vecka 8. Superbäbisåret 2024 och huvudvärk
2024-02-19 08:00:00
Week 8. 2024: the year of babies. And a headache
Om 2023 var dödens år, så verkar 2024 bli superbäbisåret. Än så länge vet vi om sex stycken småttingar som kommer födas detta år i vår umgängeskrets. Kommer bli många studenfester att gå på under samma år i framtiden, haha. Så att det sägs att det föds färre barn än vanligt är inget vi märker av. Blir kul för tvillingarna att ha kusiner och föräldrars-kompisars-barn som är i typ samma ålder.
Förra veckan har jag och Anton turats om att ha spänningshuvudvärk. Jag fick det i slutet av veckan när Anton verkade bli av med sin. Det har varit för mycket i huvudet och sömn med dålig kvalité just nu. Är glad att jag hann stoppa i tid, och kunde få en dag då jag i princip bara låg och vilade. Anton tog hand om barnen så mycket han orkade. Har kommit fram till att vi behöver optimera vilotid och egentid under dagarna, nu när vi fått till bättre sömn på nätterna. Behöver få in raster och pauser från det här dygnet-runt-jobbet. Och rensa bort sådant som ger mer spänningshuvudvärk än det ger energi.
Den här veckan har vi inte heller så mycket inbokat i kalendern förutom middagsgäster en kväll. Kanske hänga på öppna förskolan. Kanske ta oss till simbadet. Göra det vi orkar med för dagen. Hoppas ni får en fin vecka!
30-årskalas, bäbisfest, och 60-årsfirande
2024-02-17 08:00:00
Two birthday parties and a baby shower
Här kommer ett kalasinlägg som heter duga! En lördag i januari tog jag mig in till Göteborg och vidare hem till Gurra. Han fyllde 30 år och firade med öppet hus. Jag kom först och tidigt, som en äkta småbarnsförälder. Fördelen med det var att jag hade Gurra för mig själv i en timme eller två och kunde prata ikapp. Senare droppade det in fler och fler och precis när jag tänkte gå så kom Lenis och jag blev tvungen att stanna bara lite lite till. Mötte även precis Malin i dörren som sa "är så avundsjuk på att du har fått tvillingar", och det var så snällt sagt. Får oftast kommentarer i mer negativ anda som oj tvillingar det måste vara jobbigt eller tvillingar hade jag aldrig velat ha / orkat med.
Var taggad på att vara iväg själv. På kalas! Samtidigt som jag hade något slags dåligt samvete över att jag lämnade över ansvar på någon annan, som hjälpte Anton att passa barnen.
Dagen efter stack jag iväg igen på förmiddagen. Hade haft en jobbig natt med orolig bäbis och var trött så trött. Såg typ likadan ut i ytterkläder-väg som dagen innan.
Men med desto mer packning som jag baxade ombord på bussen och sedan in i en bil. Blev upphämtad av mamma och min brors sambo. Åkte hem till min syster som hade misstänkt att vi skulle komma denna dag. Misstänksamt när ens partner börjar städa lite väl mycket en viss dag ...
Men hon blev väldigt glad över att vi alla kom och hade ordnat en baby shower för henne. Mamma och min brors sambo hade fixat en dunderbuffé. Vi kan öppna catering, sa mamma.
Den pyntansvariga hade fixat så fint. Blomsterdekorationer och ballonger. Jag var lekansvarig. Hade planerat för följande lekar: gissa bäbisen på fotot, gissa när bäbisen kommer, gissa magstorleken med snöre, frågesport med barnvisor som utgångspunkt, och barnsaksmemory. Jag hade också gjort en slags gäst- eller minnesbok där vi klistrade in allas bäbisgissningar och där alla som ville fick lägga en liten hälsning i små kuvert jag klistrat in.
Bakgänget hade fixat så fint och bra de också. Vi åkte hem sist av alla och jag lyckades precis hinna med en buss genom att springa fort som tusan. Var så trött och groggy i huvudet när jag kom hem efter denna helg.
Till internationella tvillingdagen bakade jag en körsbärskaka, en claufotis. Sparade två körsbär till barnen som de fick äta.
Mamma fyllde 60 år i början av februari och hon ordnade till med kalas. Bäbisarna hade också fått findukning.
Vi åkte dit tidigare på eftermiddagen för att kunna ha bäbisarnas eftermiddagsvila där. Men först gungeligung på gunghästen som min pappa fick på sin 1-årsdag.
Findukat och fixat. Vi smet ner till farmors hus och plockade på oss några av alla tomtar och deras gamla adventljusstake som jag alltid tyckt varit så fin. Sedan började vi nattning av barnen som inte alls gick bra och till slut gav vi upp och lät dem vara uppe.
Fördrink och tilltugg. Bäbisarna klarade av att vara uppe ända till efterrätten. Knappt dock. Vi bytte om till pyjamas, och åkte hem med sovande barn i baksätet.
Helgen efter var det dags för utflykt med mamma (och pappa). Tog en stressad bild med barn som egentligen skulle bäras ut till bilen i bakgrunden. Jag och en av tvillingarna matchade genom att ha samma mönster på byxan som jag hade på kavajen. Oväntat kul att vara matchande klädda, lär bli repris på det.
Vi körde ut till Klädesholmen på Tjörn. Tack och lov med sovande barn i bilen. Hade varit en lång färd att behöva lyssna på eventuellt missnöje. Det blåste som sjutton. Vimpeln stod rätt ut. Barnens ögon tårades när vi gick den korta promenaden till restaurangen.
Som födelsedagspresent bjöd vi våra föräldrar på lunch på Salt & sill. Jag fick en blomkålshistoria med en massa brynt smör. Mmm. Barnen var alldeles för rastlösa för att sitta stilla i barnstolarna och en av dem fick ett glas öl över sig. Annars gick det la bra med andra restaurangbesöket någonsin.
Vi åkte hem till min syster för efterrätt. Skönt det så barnen inte behövde sitta stilla utan kunde krypa omkring bäst de ville. Min syster hade orkat baka mormors marängtårta, serverad på mormors gamla fat. ♥ Och det var det med firanden för denna gång.
Lådorna med secondhand-fynd
2024-02-15 08:00:00
The boxes bought from second hand
I januari beställde jag hem två omgångar från Sellpy (och hade en smula ångest över det, att ha köpt så mycket grejer även om det var secondhand). Fick lite hjälp att packa upp av små händer. Häng på så ser vi vad som låg där i, utöver kläder och grejer till tvillingarna.
En randig byxdress från H&M. Tyvärr var den alleles för liten kring mina höfter och satt åt på ett osmickrande sätt. Desto roligare att den passade Antons syster bättre som fick den istället.
Två par byxor. Tänker att de med mönster blir kul framåt våren att ha tillsammans med något tajtare upptill. Två tröjor som kommer att passa både till vardags och fest beroende på vad som bärs till. Den randiga har dock tyvärr någon text i silvrigt över bröstet. Det syns dåligt på bild, och förhoppningsvis inte alltför mycket i verkligheten.
En byxdress som är lite lagom fin att ha på kalas, tyvärr saknades skärpet men tänker att jag ska hitta något som passar. En knytblus utan ärmar, och en blus med rosetter. Har en spaning att rosetter är på väg att bli trendigt igen. Jag och Wille hade en rosettperiod i gymnasiet, så rosetter är jag väl bevandrad i.
Medan jag tog fotona på kläderna fick jag även hjälp att rensa hyllan i min garderob. Inte för att det var något som stod på min att-göra-lista, men mitt barn tyckte tydligen att det behövdes. Klart slut med klädinlägg.
Vecka 7. Lyckligt ovetandes
2024-02-13 08:00:00
Week 7. Blissfully unaware
Hade tänkt skriva en längre text om att ha landat i att det är skönt att vara lyckligt ovetande. Med fokus på sociala medier och influencers. Jag har ju inte instagram, och är sällan inne och scrollar på facebook längre. Har följt Bloggbevakning (en slags skvallerblogg) ett tag men fick häromveckan en tankeställare om att vill jag verkligen veta vad en tidigare Love Island-deltagare har för sig, eller orkar jag försöka bli provocerad av olika influerare. Tyckte inte jag fick till texten men nu har jag skrivit om det ändå. Det är rätt gött att vara lyckligt ovetande om vad som händer. Håller mig till mina få bloggar jag läser dagligen. Räcker så.
I helgen bjöd vi mamma på restaurang. Åt efterrätt hemma hos min syster där barnen kunde krypa omkring och försöka klappa hunden. Barnen har varit på sitt första tandvårdsbesök och de fick beröm för välskötta små tänder.
Den här veckan ska vi ha middagsgäster. Annars är det än så länge inget annat planerat utöver att äta semlor idag på fettisdagen. En tanke som kommer till mig flera gånger är att det vore kul att dra till badhuset. Men får varje gång påminna mig om att just denna vecka är det sportlov och att det är mycket bättre att åka dit vilken annan vecka som helst. Det har kommit snö igen så ännu en gång finns det chans att dra iväg med pulkorna. Hoppas ni får en fin vecka!
Isgator, irritation, ifred, och ihållande magvärk
2024-02-11 08:00:00
Sheet of ice, annoyance, in peace, and stomachache
Häng med på sista dagarna av januari och första dagarna av februari. I januari var det partier med riktig isgata i några dagar medan det pendlade mellan plus- och minusgrader. Hade jag inte hållit i vagnen hade jag lätt halkat. Brytit svanskotan och lårbenshalsen. Riktigt svårt att försöka få fart när fötterna glider bakåt och vagnhjulen knappt har fäste.
Men när jag inte parerade isfläckar njöt jag av solen. Det positiva med att ta vagnen själv ibland (och när barnen till sist har somnat) är att det blir en egentid med podcast.
Det blåste och det var högt vatten. Barnvagnen tog sig nästan själv över bron med hjälp av vinden.
Har ni tröttnat på bilder över älven? I så fall synd. Lär komma fler. Är ett så lättfångat objekt.
Till sist kom den riktigt regniga dagen och fick bort isfläckar och stora delar av de snöhögar som ännu var kvar. "En regnig bild bland alla dina soliga på bloggen", sa Anton. En stund efter att denna bild togs höll jag på att bli fullkomligt galen av att ena barnet bara skrek och skrek och skrek och det gick ju inte att förklara att jo vi måste ha regnskyddet på även om du inte ser så mycket och snälla rara bara somna någon gång. Anton fick köra vagnen och jag gick irriterad en bit bakom. Kände att det fanns risk att jag puttade ner hela vagnen i älven annars.
Ett av alla våra bad. Badar varje tvilling en gång i veckan tillsammans med en förälder. Jag höll på att bli helt slut av att det ska klättras upp och ner och hit och dit och stressad över att de ska slå sig på hårda kanter. Så jag kom på, i mitt tycke den helt geniala, leken att ställa upp badleksakerna på kanten så barnen kan slänga ner dem i vattnet. Och sådär håller vi på en bra stund. Sedan dusch och pyjamas och läggdags.
Vi tog oss till öppna förskolan en dag och hängde. Tog bilen dit, men efteråt promenerade jag med vagnen hem medan Anton for och handlade. Barnen däckade snabbt. Det var fantastiskt. Egentid. Även om det var kämpigt uppför branta backen. Tog min tid. Gick omvägar. Fick lyssnat klart på ännu ett podavsnitt. Men väl hemma ville jag bara sitta stilla i soffan.
Vi tog oss ut på promenad med Antons brors familj i Toröd. Jag hängde där en del när jag var liten, men det har förändrats sedan dess. Det finns spår av linbanan vi susade fram på, men inte mer än så. Vi lärde oss att barnvagnsbart inte är det samma som barnvagnsvänligt. Snabb fika utomhus, sedan hem till brodern. Blomkålssoppa. Lek. Bus.
I måndags åkte vi hem till mamma och pappa. Mamma var ledig från jobbet och det gäller att passa på att umgås med personer som är hemma på vardagarna - helgerna blir så lätt fulla. Jag och Anton fick äta lunch ifred medan barnen "lekte" med duplo. Det var drömmigt. Kunde läsa tidningen och lösa klart ett korsord. Ut på promenad på långa grusvägar och asfaltsvägar.
I tisdags kom det snö igen. Det var vi inte beredda på. Vi tog oss till biblioteket och hem igen ändå. Barnen röjde bland pekböckerna medan jag plockade på mig skönlitterära böcker att låna hem.
Jag hade så fruktansvärt ont i magen. Andra gången på kort tid, så började utesluta att jag råkat få i mig gluten. Tänkte att en alvedon skulle hjälpa men på vägen hem kändes det som att det brann och jag drömde om en rullstol eller tänkte att jag kanske får krypa hem eller tänkte att ska jag vända om och gå till sjukhuset? Det gick som tur var över en stund efter att vi kommit hem. Går det att få så fruktansvärt ont i magen efter att ha ätit för mycket curry på kort tid? Hoppas att det är så. Så att det inte är något annat. Klart slut.
Hemma - en bokrecension
2024-02-09 08:00:00
Daheim - a bookreview
Tredje boken jag läste ut i år blev Hemma av Judith Hermann. Kämpade på med den, för den fängslade mig inte lika väl som Stargate eller Vinternoveller. Kanske hade varit kämpigt, orättvist nog, oavsett vilken bok jag läste efter dem. Men till slut så tog jag mig till sista sidan.
En äldre kvinna flyttar till havet. Hennes dotter har flyttat hemifrån, och reser omkring i världen och är svårnådd. Kvinnan har flyttat ifrån pappan till sitt barn, men korresponderar med honom om dagliga händelser och får hjälp av honom att minnas. Kvinnan minns inte detaljer, medan hennes exmake minns lite väl detaljerat och kan komma ihåg vilka kläder hon bar en viss dag som han har fått återberättat för sig av henne. Hon flyttar till huset vid havet för att jobba på sin brors krog. Hon lär känna det äldre syskonparet som inte umgåtts sedan broderns exfru satte stopp för umgänge med familjen på den övertagna grisfarmen. Systern är konstnär och slänger ut tavlor i vattnet för att efter ett tag hala upp dem och se vad som har fastnat. Kvinnans broder umgås med en mycket, mycket yngre nästan tandlös tjej och deras förhållande är oklart.
Det är en berättelse utan egentlig handling. Dåtid och nutid blandas på ett strukturerat sätt. Boken vill väcka frågor om var hemma egentligen är, och minnets betydelse. Jag reflekterar dock inte över någotdera utan snarare funderar jag över hur många sidor det är kvar tills den är slut och om det kommer hända något mer intressant. Jag påminns om Karin Smirnoffs Jag for ner till bror-serie (som jag tyckte var en bra läsupplevelse), men i Hemma saknas intresse för karaktärerna. Jag förstår mig inte riktigt på dem. En karaktär dör framåt slutet och jag bryr mig inte överhuvudtaget. Språket är det som bär den här boken, även om vissa metaforer känns konstlade.
Jag gav boken tre av fem i betyg. Eftersom jag ju faktiskt tog mig igenom den.
