Våra två små har ju fyllt två! När barnen somnat kvällen innan gjordes förberedelserna: slå in paket och blåsa upp ballonger. Den där stora 2-ballongen satt jag i över en timme med, tills Anton kom ut från nattningen och försökte han också. Det var en massa småhål som gjorde att luften pyste ut och svårt att få den uppblåst. Borde säkert ha lämnat tillbaka den egentligen ... Anton ingenjörstejpade den och så fick det vara så.

Efter inspiration från en video på sociala medier ställde jag upp en festkommitté bestående av tvillingarnas gosedjur med ballonger utanför deras dörr. Hade ju varit gulligt med små partyhattar på djuren, men det hade vi inte hemma. Blev succé. Hörde små tassande steg ut i rummet på morgonen och förtjusningen när ballongerna upptäcktes. 

Påskpyntet är framme. Är positivt överraskad över att det jag har ställt fram får stå kvar - och fortfarande är helt. Men har ju taktiskt ställt saker som inte är jätteömtåliga i barnens höjd, och det leks lite med påskägg och sakerna men de ställs alltid tillbaka på sin plats. De fick vara med och pynta påskriset och sedan dess har de inte varit där och rört det. 

Just nu går jag runt och är så himla himla glad. Tidigare i veckan skrev jag på ett jobbkontrakt. Kontrakt för ett jobb där alla intervjuer har känts bra från första början och jag verkligen tror att jag kommer trivas, inte bara med arbetsuppgifterna utan med kollegorna och arbetssättet. Det blev en väckarklocka för mig hur viktigt det egentligen är för mig att jag trivs i själva arbetsmiljön och blev noggrannare med att ställa frågor kring det på intervjuer för andra företag.

Från att ha kämpat med att skicka in jobbansökningar. Fått tack men nej tack. Sökt vidare. Fått komma på intervju (kul!). Men sedan fått höra att jag inte har rätt sorts eller tillräckligt med erfarenhet (det kunde ni ju se på mitt CV?). Sökt vidare. Fått höra av en intervjuare att det kommer bli svårt för mig att få en anställning för att jag har varit borta länge från arbetsmarknaden och företag måste ju tänka på sin profit och hur lång tid det tar att lära upp en nyanställd (vad ska jag göra med den kommentaren, va?). Sökt och sökt och sökt. Tills det nyligen plötsligt verkade lossna och jag kom in på en andra intervju för flera företag, och verkade hamna i en situation där det var mitt val att välja och inte bara tacka ja till första bästa. Ett sorts drömläge, men jag blev helt slut i huvudet av att behöva väga för- och nackdelar. Och nu när jag tagit ett beslut känns det så skönt. Det här blir kul! Och till den där konstige intervjuaren - någon verkar ha mod nog att våga satsa på mig och vett att se min potential.

Har en liten tidsperiod kvar som arbetssökande innan vi rullar in i en ny vardag. Är inställd på att hela familjen kommer bli trött av den nya omställningen och att vi får testa oss fram lite försiktigt hur vår vardag ska se ut. Men tills dess ska jag njuta av att vara "ledig" och vara trygg i vetskapen om att jag är fast anställd. Hoppas ni får en fantastiskt påskhelg!

Dagarna går. Veckorna går. Jag har fyllt dem med att söka jobb, gå på intervjuer, odla sockerärter, spela alldeles för mycket mobilspel, beställa en himla massa kläder till barnen som nyss bytt klädstorlek, och tagga inför Eurovision genom att se flertalet reaktionsvideor på Youtube (min favorit just nu är Albaniens bidrag). Är också trött under dagarna, dels av att bli väckt tidigt av tvååringarna, men också tills jag kommer på att jag borde ta en allergitablett. Och då blir det lite bättre igen.

Vitsipporna har kommit! Våren är här. Vi har sett humlor, citronfjärilar, och nyckelpigor. Väntar spänt på att ankäggen ska kläckas. Häckarna börjar bli gröna. Visar barnen så fort jag ser ett nytt vårtecken och hoppas att min entusiasm ska smitta dem. 

Vi har testat att barnen sover borta utan oss för första gången. Det gick bra, inga problem. Tror de har mycket trygghet i att de alltid har varandra ändå. Vi fick så mycket gjort här hemma under ett barnfritt dygn. Finns inget så effektivt som två barnfria småbarnsföräldrar. Möblerade om i två rum, åkte till tippen, fick upp alla våra tavlor på passande platser, storhandlade, och lagade storkok. 

Det får vara allt för nu. Ha en fantastiskt fin aprilhelg!

Ännu en vårvecka. Ännu en vardagsvecka med tidiga mornar. Att bli väckt 05:30 på morgonen tillhör normaltillståndet numera. På söndag ställs klockan fram en timme. Jag undrar om barnen vet om det. Att de därför redan är inställda på sommartid. Eller kommer de att få en chock och jet-lag?

Nåväl. I helgen fick barnen sin första ridtur på hästar (eller ponnysar om vi kanske ska vara korrekta), och vi hyrde en gympasal att klättra omkring i och gunga i romerska ringar. Förra veckan hade jag arbetsintervjuer varje dag. Hoppas hoppas att det betyder att det håller på att lossna. 

Till helgen ska vi fira Emmas födelsedag, kanske hänga vid Hornborgarsjön, och fira våffeldagen i efterskott hos mina föräldrar. Fullt ös. Hoppas ni får ett förträffligt avslut på veckan!

Solen har visat sig i så många dagar nu att jag har glömt av hur det är när det är grått. Ett sätt att leva i nuet, visst? Hänger utomhus på eftermiddagarna, åh vad jag har längtat hela vintern efter det. Häromdagen lutade jag mig mot en stor sten och tog emot solljus i ansiktet, medan barnen sysselsatte sig med att ta bort mossa på samma sten. Tänker att de kanske inte behöver så mycket. En stor äng att springa på. En sten att plocka mossa ifrån. En stubbe att kliva upp på och ner från. Ser fram emot att visa dem grodyngel och ankungar lite längre fram på våren.

Så livet pinnar på. Vi har testat att åka tåg, bara för skojs skull och för att det har pratats en del om tåg här hemma. Åkte in till centralstationen och tog samma tåg tillbaka en kvart senare. Vi har haft två-årskalaset med ballonger och tårta och blåsa ut ljus. Såg till min besvikelse att vintersäsongen på skridskobanan är över - hade sett fram emot att få åka skridskor bara en gång till. Nåväl, det kommer ju en till vintersäsong så småningom.

Har väl inte så mycket mer att säga just nu. Ska snart ge mig ut i solen igen. Ha en fantastisk helg!

Vi hyrde en bil, för att få fyrhjulsdrift och takbox och lite moderna bekvämligheter. Barnen tyckte det var spännande med nytt. Tack och lov sov de större delen av bilfärden. Vid missnöje hjälpte det att jag langade bak något att äta till dem. Hade varit smått orolig innan för hur det skulle gå, men det gick nog så bra det hade kunnat gå.

Från och med den här veckan har vi två tvååringar här hemma. Tror inte jag har förstått det helt än, att det har gått två år sedan den där kvällen när de bestämde sig för att komma ut. Det är så självklart att de är här, att alltid ha dem i åtanke. Har inte heller förstått än hur snabbt de lär sig grejer. Speciellt nya ord kommer från en dag till en annan. Okej, kan du säga fågel nu? Och byxor. Och kallt. Och göra tecknet för skridskor och uttrycka att då har vi hjälm på huvudet. Och helt sjölva gå i trappor. Jag märker hur de börjar härma mina beteenden, även de som jag kanske inte är helt medveten om eller stolt över. Vi har börjat spela memory - ett steg närmare att kunna spela brädspel hela familjen, tjoho. 

Firade deras födelsedag med ballonger och presenter och flaggor och att ha barnens favoritpersoner över på kvällsfika. Tolkade det som att de uppskattade det hela. Till helgen blir det kalas, med fler ballonger och fler presenter. 

Annars jobbar vi på i den här perioden av tidiga mornar. Häromdagen var det rekord med att bli väckt 04:10. Måtte det vända snart! Om det är något jag har lärt mig de här två åren så är det att sömnbrist gör mig galen. Hur som haver. Hoppas ni får ett fint avslut på denna vecka.

Verkar ha kommit in i en period av att barnen vaknar kl 5. Tvi vale. Känner mig groggy och får flashbacks till deras första halvår när vi typ var vakna dygnet runt. Med min erfarenhet vet jag att det är en period, precis som de gånger vi får sova till åtminstone kl 6.

Jag har tagit med mig barnen ut på ärenden varje dag den här veckan. Har äntligen fått köpt fina ramar till fotona från ettårsfotograferingen - tog bara ett år, framför allt av letande. Hoppas inte det tar ett år att få upp dem på väggen bara ... Det går förvånansvärt bra att ha med dem i köpcentrat och butiker. Är rädd varje gång för att de typ ska riva stället, men än så länge har de bara råkat riva ner ett paket ägg för längesedan. Ett trick jag har är att alltid låta dem lägga upp det vi ska köpa i kassan. Och locka dem med att åka hiss och trycka på knapparna - ett litet nöje vi har. Gick och köpte glutenfria semlor och barnen fick sedan smaka en liten bit. "Mera mera" sa den ena, "päron" sa den andra. 

Nästa vecka fyller de två år! Att jag har två tvååringar, va. Är en kul ålder, tycker jag. De vill bli mer och mer självständiga och klara av saker vilket jag (oftast) tackar för. Nåväl, det får vara allt för nu. Ha en härlig marshelg!

Förra veckan var vår hela första vecka med vabbande. Har varit förskonade hittills, bara någon dag här och där, men till slut blev det även dags för oss. Inte värre än lite förkylning, tack och lov. Kände mig oförberedd på hur mycket ork det tog att vara hemma med två sjuka barn. Var helt slut på fredagseftermiddagen och då kunde vi få tacksamt nog få stöttning av barnens farmor. Denna vecka har mest varit att komma tillbaka in i vardagsrutinerna igen, och ta ikapp det som blev skjutet på förra veckan. Potträningen fortsätter - en av fördelarna med att vi vara hemma från förskan - och vi har till och med testat att vara utomhus utan blöja en kort sväng. Ser så mycket fram emot att slippa lägga pengar på blöjor inom, förhoppningsvis, en inte alltför lång framtid.

I helgen som gick var vi på dop för barnens yngsta kusin. Är så glad över att barnen hade hunnit friskna till så vi kunde vara med och fira. Till helgen som kommer ska vi fira två andra kusiner som fyller ett år. En massa bus och tårta och fullt upp alltså. 

Det var alles. Ha en fin marshelg!

Sista veckorna av januari kommer här! Dagsljuset hängde sig kvar på eftermiddagarna. Ut och fånga det.

Ny vecka. Sportlovsvecka för skolbarnen. Inget som rör oss (än), men jag har en förhoppning om att efter förskolehämtningen kunna ta den där bussen som annars brukar vara full av skolbarn. Och slippa stå kvar vid busshållplatsen som ett fån när bussen åker förbi. Vi har sett solen i flera dagar nu, vilket också betyder kallare temperaturer. Minusgrader på förmiddagen. Plusgrader på eftermiddagen. En friskhet i luften. 

I helgen har vi åkt skridskor och tagit oss upp till skogen. Kastat pinnar i dammen och lärt barnen att akta sig för glöd på grillplatsen. Utnyttjat att det är sol långt in på eftermiddagen nu. Och upptäckte häromdagen att det började bli ljust när vi satt och åt frukost. Ä n t l i g e n. 

Ha en fin februarivecka!

En vecka i januari jobbade Anton sent flera kvällar, så vi fixade in barnpassning alla de eftermiddagarna. Mamma var först ut med att hjälpa till efter jobbet. När barnen sov och mamma åkt satte jag mig i soffan. Med bok, te, och lingoncheescake. Ah.

I slutet på förra veckan åkte vi norrut. Upp till snön och solen. Till skidbacke och pulkabacke. Knapplift och rullband. Visste inte hur våra barn skulle klara av en så lång bilresa, men det gick över förväntan då de sov mestadels. Lite gråt men då langade jag bara bak klämmisar och så var allt bra igen. Hade låga förväntningar på barnens skidåkande och tänkte vi får känna efter vad de vill. Ett barn ville gärna prova och åkte sedan vid två tillfällen till. Det andra mer avvaktande och åkte en gång, men tyckte det var roligare med pulkan. Och att titta på knappliften, så där satt vi två, på en snöhög, och tittade på hjulet som snurrade och snurrade och på knappliftarna som åkte tillbaka. Meditativt. Utöver att jag var väldigt trött (barnen vaknade kring fem varje morgon) och fick spänningshuvudvärk en av dagarna var det toppen att få vara iväg en långhelg. Och att vara iväg flera vuxna som kunde roa barnen och styra upp måltider.

Möttes av barmark och dimma hemma igen. Och snödropparna som börjat kika fram. Första tecknet. Vi är på rätt sida mörkret igen.

Den här veckan ska vi fira min mammas födelsedag och försöka se till att få med en växa-säng hem - dags att bli av med spjälsängen. Kanske åka skridskor. Hänga på biblioteket. Komma tillbaka in i vardagsrutinerna igen. Hoppas ni får en fin februarivecka!

Ett ögonblick en onsdag: satt i soffan och läste en stund medan barnen var på förskolan. Utanför fönstret fick fågelmataren besök av talgoxar, till min stora glädje. De tog ett frö, såg sig stressat omkring och vände sig genast om så att de hade ryggen mot maten och blicken mot faror. Jag tänkte: vilket stressigt liv. Jag tänkte på: det pickande hjärtat som finns därinne i den lilla kroppen. 

Precis som i januari förra året upplever jag en stor läslust just nu. Jag läser och läser. Bok efter bok. Ser fram emot att få sätta mig i soffan och läsa efter att ha nattat barnen. Att ha vilat under julledigheten och att det är mörkt utomhus på kvällen tror jag är nyckeln. Men den ständiga oron: kommer nästa bok jag läser vara den som förstör läslusten? En bok som jag måste kämpa mig igenom, på det dåliga viset. Jag tror mig ha hittat lösningen för att det inte ska bli alltför tungt, och det är att varva med lite enklare, lättlästa böcker. Så som "småtrevliga deckare", typ Drottningens detektivbyrå. Hittills i år har jag läst ut 5 böcker, och gett upp på ytterligare en. Har inga förväntningar av att kunna hålla den takten resten av året. För tillfället är jag bara glad över att ha mindre skärmtid och att jag har lust att försvinna in i litteraturens värld. 

Vi har varit lite hostiga från och till hela familjen. Inget som bryter ut till något annat än det där hostandet, förutom lite huvudvärk och känslan av sjukdom. Vette katten vad det kan vara. Något annat: ett av våra barn har själv börjat potträna sig. Tar av sig blöjan så fort vi kommer inomhus och efter att ha vaknat. Och då är det ju bara att fortsätta med att förstärka det beteendet och se till att pottorna (och en handduk att sitta på) finns nära till hands. Har inte läst om den metoden, men det är bara att tacka och ta emot antar jag. 

Snart är det februari. Tycker januari har gått lagom långsamt. Som att jag har "hunnit med" varje dag.  Utnyttjat de olika vädren på bra sätt. I helgen tog vi ner det sista julpyntet (eller snarare adventspyntet), en vecka innan kyndelsmässodagen som väl får ses som någon slags deadline. Jag har gärna uppe adventsstjärnorna länge, det blir genast mindre mysigt och mörkare när de plockas ner. Speciellt i barnens rum, dit måste vi lösa en fönsterlampa. Men jag kände av någon slags social press (säkert bara i mitt egna huvud) från grannskapet. Tycker vi fick gjor så mycket i helgen, trots hosta. Härlig känsla. Nå, det får var allt för nu. Ha en fin vecka!