Plommon, paj, och plask - augustis första dagar
2024-09-28 08:00:00
Plums, pie, and pond - first days of August
Augustis början kom med tråkiga besked. Jag tog en promenad i solskenet medan Anton och barnen var iväg på kalas. Bar solglasögon för att kunna gråta när jag behövde. Lyssnade på podcast för att distrahera tankarna, eller få vara kvar i känslan av sorg.
Uppskattade det vackra. Alltid så fint i dessa rabatter den här tiden på året. Tack kommunen.
Gick samma promenad dagen innan medan barnen vilade. Solsken i blick.
Medan resten av familjen var på kalas packade jag i väskor och påsar. Chattade med mamma och syskonen. Kände så starkt att jag behövde få vara med dem.
Vi åkte ut till landet. Barnen fick hänga med sin kusin på golvet - klappa snällt, försiktigt! Pappa körde runt dem i skottkärran och fick hjälp att rensa ogräs bland dahliorna.
Och på lördagskvällen. När vi precis ätit upp middagen ute på balkongen. Kommer mamma tillbaka ut med telefonen i handen, får ur sig "hon finns inte mer". Och vi gråter och kramas. Tänder ett ljus när barnen somnat. Är så inne i sorgen. I chockfasen. Är tacksam över att vara där, med mamma, när vi fick veta.
Morgonpromenad från sommarstugan till bostadshuset. Dags för frukost och starta dagen. Fortsätta livet.
Plommonträdets grenar drogs tungt ner av all frukt. En otrolig plommonskörd detta år. Och precis utanför lilla sommarstugan.
Perfekt för små händer att plocka med sig ett gäng. Till frukosten. Till mellanmålet.
Tillbaka i stan igen efter en hel helg på landet. Röjde på lekplatser. Åt vattenmelon i soffan. Och nyskördade tomater från balkongen till lunchen. Fick veta att barnens fjärde kusin fötts. Livet och döden på några dagar.
Bakade en matpaj till min kusins familj. Åkte och hälsade på dem tillsammans med mamma och syster. Barnen hoppade studsmatta - succé - och lekte med källsorteringen. Vi pratade minnen, nutid, och framtid.
Tror jag hade en bildtextidé när jag tog denna bild, men nu är det glömt. Kanske något om att barnen fick äta mellanmål (kl 8, nota bene) utomhus under trädet medan regnet öste ner runtom. Men minns inte att vi fortfarande höll på med flaskor när det inte var läggdags då? Nåväl.
Anton öppnade frisörsalong här hemma. Satte barnen i matstolen framför spegeln och klippte. Blev fint! Första gången de fick håret klippt. Jag underhöll det andra barnet med sprayflaskan så inga små händer pillade på saxarna.
Vattenmoln som faller ner som regn och snö som smälter ner ... Och bildar stora vattenpölar. Som en damm. Brunnen hann inte med att forsla ut allt till bäcken en bit bort. Skulle tagit stövlar. Plask med skor och strumporna blev blöta. På eftermiddagen, när vi hade på stövlarna var dammen borta.
En dag lade vi barnen för deras dagsvila hemma hos mina föräldrar, och stack när de hade somnat. Åkte hem till Malmgrens för att spela brädspel och käka tacos. Alltid så märklig känsla att kunna äta, samtala, umgås utan att det finns två små vildingar som pockar på uppmärksamhet. Jag spelade Ticket to ride. Vann min omgång. Anton vann sitt spel. Vi var lagom ödmjuka över att vara ett vinnande par.
Skördetider! Plommon, äpplen, päron, och tomater. Plockade med egna händer. Och en bananflugefälla för det var även den tiden på året.
Avslutningsvis två böcker jag lånade på biblioteket och läste ut. Gav Mjölkat 4 av 5 i betyg, men skrev ingen recension på Goodreads. Om Hyper skrev jag bland annat: "En berättelse om en kurdisk familjs flykt till London, och försöket att skapa sig ett nytt liv där. En bok om pengar och kapitalism. En historia fylld med historisk fakta (vid något tillfälle undrade jag om det var en faktabok eller fiktion jag läste). En mycket välskriven bok, där det märks att författaren har lagt ner gedigen tid på att göra efterforskningar. Trodde att författaren var brittisk, eftersom London beskrivs så väl, men förstod först i tack-texten att den är skriven av en svensk. En bladvändare, och med ett språk varken för enkelt eller för svårt eller tillgjort. Blev stressad och fick ångest av kapitlet om äldsta brodern M. En arbetskultur där det är prestigefyllt att jobba övertid, ägna alla sin vakna timmar åt att få igenom mer projekt som genererar mer pengar till företaget." och gav även den 4 av 5.
Vecka 39. Förskoleinskolning
2024-09-25 08:00:00
Week 39. Preschool start
Kidsen, barnen, tvillingarna, vildingarna, trollen, hjärtegrynen har börjat förskolan. De veckor jag alltid tyckt legat så långt bort, även när det bara var två veckor bort, är nu här och snart passerade. Jag visste inte innan vad jag skulle känna. Jag vet kanske inte riktigt nu heller. Vi är fortfarande i inskolning. Lägger på antal timmar och moment steg för steg. Det känns i grunden bra - de är alltid glada när vi hämtar dem. Det har varit skönt att få egentid. Det har gråtits lite vid lämning (både förälder och barn), men vid hämtning har vi fått höra att det har gått bra under dagen. Har fått höra att det är två goa ungar. ❤ Betydde så mycket att pedagogen sa det. Tolkar det som att barnen har känt sig trygga nog att visa vilka de är och härjat runt.
Trodde separationen skulle kännas jobbigare. Trodde att jag skulle ha svårt för att de är någon annanstans och hittar på och lär sig och upplever saker utan att jag eller Anton är med som vittnen. Känner mig trygg i personalen och de är duktiga på att dokumentera och berätta. Vi har också försökt skapa en positivitet kring förskolan för barnens skull, och på så sätt även övertygat mig själv. Byggt upp scenariot att det kommer vara skönt för mig med barnpassning (för att förenkla förskolans verksamhet) och kul för barnen att få utmanas av andra människor och situationer. Hoppas att det håller i sig. Nu väntar vi på att alla vabbdagar ska komma, och att vårt immunförsvar ska få bli starkare. Och att jag får ett jobbkontrakt att skriva under.
När jag skrev allt ovan visste jag inte att ett barn skulle ha feber på måndagsmorgonen. Febern försvann under dagen, men vi har varit hemma från förskolan i två dagar - 24 timmars-regeln. Blev vabbdagar fortare än vi trott, och lite förskjutning på inskolningen.
Denna vecka ska vi på 2-årskalas. Annars är det inget mer planerat just nu. Kan vara skönt att bara få hänga lite hemma och ta det lugnt. Eller lugnt och lugnt, är barnen friska kommer de ju vilja ha någon sorts aktivering så det får vi ju lösa. Och på måndag börjar Anton jobba igen efter att ha varit föräldraledig sedan barnen föddes. Det blir en helt ny vardag, det.
Ha en fin septembervecka!
Vecka 38. 32 år och 1,5 år
2024-09-22 08:00:00
Week 38. 32 years old and 1,5 years old
I veckan fyllde jag 32 år, lite visare men lite mer glömsk som jag sa till en vän. Och ett gäng dagar innan dess fyllde tvillingarna 1,5 år vilket slog mig några dagar efteråt, ibland blir jag ledsen över att vi inte firade det men ingen idé att älta. Det är en ganska trivsam ålder tycker jag, förutom att de behöver mycket aktivering och stimulering för att inte bara göra bus. Min dag firades med pannkaksfrukost, middag med familjen, och två timmar egentid när Anton och barnen var iväg på förskolan. Jag hann med så mycket! Van vid att behöva stressa igenom saker - dammsuga riktigt fort och intensivt till exempel - så med det invanda höga tempot bockade jag av många saker på min att-göra-lista. Ja, de har börjat förskolan men om det tänkte jag vi tar en annan dag.
Det har varit soligt och varmt, som de åtminstone tre senaste åren kring min födelsedag. Svettas i t-shirt-varmt i september. Njuter och känner rädsla samtidigt. Dimma varje morgon så det inte går att se något genom fönstret. Är så lätt att lämna och hämta på förskolan när det inte är något annat väder än sol.
Nästa vecka fortsätter vi med inskolning på förskolan (och veckan därefter ska Anton börja jobba igen?!), och vi ska på kalas till helgen. Annars tror jag på att vila mycket. Är beredd på att vi kommer bli sjuka och få vabba och knapra alvedon om ett tag. Förskolepersonalen har sagt att så kommer det mycket troligt att bli. Hoppas ni har haft en fin vecka!
Vecka 37. Paus i sommarstuga och veckan innan omställning
2024-09-11 08:00:00
Week 37. A break in the summer house
Jag tog en veckas paus och åkte till sommarstugan och badade i havet (i september!). En paus från bloggen. En paus från pulsklockan jag haft runt handleden dygnet runt i flera år. En paus från "alltför mycket scrollande" på telefonen. För att se om jag skulle känna mig mindre stressad och småirriterad av det. Mådde bra av att få vara utomhus. Av att få bada i havet tre gånger på en vecka (nästan mer än jag gjort på hela året). Av att ha middagar och luncher redan färdiglagade, eller få lagade åt oss. Men att hålla sig borta från telefonen är svårt alltså, och timmar av scrollande ger mig alltid huvudvärk dagen efter. Och då har jag bara Facebook som min sociala medier-app. Är nära flera gånger att radera den, men är så rädd för att missa något. Missa ett tips av en okänd person i en grupp, eller missa en inbjudan eller vetskapen om något kul evenemang. Så stark FOMO betingad i den appen.
Helgen var fullspäckad. Packa ihop oss från sommarstugan och åka iväg till en slags mässa för att se djur och traktorer och träffa min syster med familj. Sedan hem och packa upp oss och sova. Dagen efter åka på två kalas på raken - så skönt att barnen har ganska lätt för att somna i bilen och kunde vila mellan festligheterna. Det var varmt. Vi svettades inne i en lägenhet. Satt utomhus och åt middag utan att någon behövde få en filt. Barnen satt på trottoaren i pyjamas och drack sina nattflaskor innan vi åkte hem.
Denna vecka är sista utan att passa några speciella tider. Nästa vecka är det inskolning. Fått så många frågor om hur det känns och jag vet faktiskt inte riktigt. Det kommer bli en stor omställning av vår vardag. Ser fram emot att få lite avlastning, som jag ser det, några timmar. Kommer antagligen ha svårt med seperationsmomentet till att börja med. De känslorna tar vi när, och om, de kommer.
Det var alles för nu. Hoppas ni får en fin vecka. Ser ut som att nu lämnar vi sommaren och kommer in i höstvädret. Fram med koftorna hörrni!
