Skördetider på balkongen. Spritärterna är spritade och ärterna kokade. Åts med mycket smör. Tomaterna börjar gå från grönt till gult till rött i färg. Varken jag eller Anton kan / bör äta (råa) tomater, men barnen älskar dem. Kul att få visa dem hur tomaterna växer och att vi måste ha tålamod och vänta. 

Den här veckan åker vi iväg söderut några dagar. Packar med oss halva hemmet som vanligt. Tänker inför varje längre bortavistelse att vi borde skaffa en takbox. Samtidigt som jag tänker att det är bra att ha begränsning med sin packning, att inte kunna släpa med oss mer än vad vi egentligen behöver. Tycker jag blev duktig på att packa minimalistiskt när jag reste mycket i jobbet. Tänka ut outfits och alltid bara resa med handbagage. Lära mig från gång till gång vad jag faktiskt packar upp och vad som alltid blir kvarliggandes i resväskan. En fransmän jag reste med ibland imponerade på mig med att bara resa med en ryggsäck. Det har jag bara lyckats med en gång.

Imorgon är det min namnsdag, hoppas få till att fira med åtminstone lite fika. Till helgen blir det kalas i två dagar. En 71-åring och en 30-åring som ska firas. Kul! Sedan kommer jag behöva vila i några dagar. Fint. Det var allt. Hoppas ni får en fin start på augusti!

Alldeles i början av juni döptes min systers barn. Under natten hade åskan slagit ner i en tunnel innan Tjörn och vägen var avspärrad. Många gäster fick ta en omväg med bilfärja istället för över bron och prästen väntade några minuter extra för att vänta in försenade gäster. Turligt för oss hade vi sovit i sommarstugan och kom från andra hållet över öarna och var inte drabbade av trafikomläggningen. Hursomhelst var det soligt och varmt, nästan lika varmt som dagen då våra barn döptes förra året. 

Att lyssna på alla sommarprat, som jag givet mig själv som ett projekt i år, är att hoppa mellan tankar (mer eller mindre filosofiska), människoöden, och musiksmak. Kastas mellan. Det är ett kort format och det måste vara en konstform att lyckas göra ett program som känns eller som blir minnesvärt, om det nu ska vara ett mål med formatet. När jag har lyssnat på programmen har jag hittills tyckt att de allra flesta håller en hög och intressant nivå, antagligen tack vare producenters hjälp. Men nu efteråt är det många som jag har glömt av vad de egentligen handlade om. Det blir tydligt när det är en skådespelare som kan läsa text och är duktig på dramatiska konstpauser för effekt, eller en skrivande person som dagligen jobbar med text och kan det där med att sätta ihop meningar.

I skrivande stund har jag lyssnat fram till Alexander Hermanssons program. Det program som fått mig att gråta mest är Birgitta Ohlssons. Den före detta liberala ministern som nu jobbar med mänskliga rättigheter i USA, och som nyligen har fått ett cancerbesked och ingen vet om hon kommer leva till nästa år. Hon startade ett projekt med vad hon kallar "mammalådor", där hon lägger saker i olika lådor och som hon vill att hennes barn ska öppna senare i livet vid viktiga och stora tillfällen, men som hon fick avsluta innan hon var färdig för det blev för jobbigt. GRÄT. UKON överraskade mig mest, en så lugn och skön stämma att lyssna till och på pricken analyser om vår samtid - jag hade fått för mig att det skulle vara pretentiöst och olidligt att lyssna på. Tänker numera ofta på det han sa om att vi har gett oss själva så mycket tid tack vare tvättmaskin, diskmaskin, dammsugare, att vi ägnar oss åt ångest och grubblerier och har blivit totalt överintresserade av vår hud. Ska inte skriva mer om sommarprat nu, det förtjänar ett eget inlägg märker jag nu.

Veckostatus: Vi har sovit över i sommarstugan hos mina föräldrar. Provade en natt först, och det gick ju bra och vi har ju ändå packat ner och kört dit en massa grejer så vi stannade en natt till. Badade i havet och fick hjälp med att stimulera barnen och fick lagad mat och kände oss ganska utvilade. Barnen har åkt båt för första gången någonsin, tillsammans med deras nästan jämnåriga kusin. Två av de tre barnen somnade. Lyckat ändå. Kul! Väl hemma kämpar vi på med att komma ikapp med tvätt och matlådor. 

Nästa vecka drar vi iväg till Halmstad med Malmgrens. Ska bo på hotell med barnen för första gången och det ska bli spännande. Jag ser mycket fram emot hotellfrukost. Det var alles.

Häng med på ett gäng bilder från försommaren, eller våren, alltså maj. Vi åkte upp till Antons familjs sommarstuga för första gången den här säsongen. Mest för att testa om det skulle gå att vara där med barnen (spoiler: det gick helt okej, stannade till och med några flera dagar). Barnen övade på att springa runt i gräset och lära känna omgivningen. Testade på att sova i samma rum, på samma madrass. Och vi föräldrar fick sova själva för första gången sedan de föddes. Ett stort steg!

Dammen en otroligt vacker dag. Vi har varit i sommarstugan ännu en omgång. Där stänger jag av, vilar upp. Tar i och ur barnen i gungan, hoppas på att regnkläderna hunnit torka till nästa gång vi går ut, haft besök. Läser bok och löser korsord. Lyssnar på några sommarprat - det är ett av mina sommarprojekt att försöka lyssna på alla. Lyssnar på tystnaden och plockar blåbär. Kommit tillbaka hem till stan igen och försöker blanda vilodagar med aktivitetsdagar - vill ju hinna träffa folk medan de har semester men inte tappa rutinerna helt. 

Och vi har varit på bröllop. Så fint. Jag grät. Såklart. Lyckades ändå hålla mig fram till när en vän till brudparet sjöng i kyrkan. Anton höll ett så fint tal till sin kusin Amanda, som var bruden. Jag hade fått höra det en gång innan, och grät då också vilket är ett gott betyg. Lite konstigt att vara borta från barnen, som var i mina föräldrars trygga händer. Kunna äta mat utan att behöva mata någon annan eller riskera att få en katapultsked med tomatsås över sig. Fick dansat några låtar på dansgolvet vilket var något jag sett fram emot så mycket, trots att klockan blev senare än jag tänkt. Dagen efter var vi trötta, men det var tydligen barnen med så det var ju toppen. 💗

Igår var jag borta från barnen igen. Eller de var borta från mig. De åkte iväg med sin pappa och faster ut till en sommarstuga vid havet. Jag var helt ensam i flera flera timmar. Tills jag hängde med Katta en sväng. Var så många timmar av egentid att jag inte riktigt visste vad jag skulle göra med all tid. Fanns lätt så många borden, sådant jag verkligen borde passa på att göra när jag inte hade två barn springandes runt mina ben. Men att tänka på alla de göromål är grund för stress, så istället tog jag det mest lugnt och gjorde vad som föll mig in. 

Vi har en grillning med Antons vänner planerad i helgen, och kanske en övernattning på annan ort. Och just det! Jag kom fram i riksradio i lördags morse, till programmet Ring så spelar vi. Vann två presentkort, och därmed kan jag stryka det från min bucket list. Det var det om detta. Hoppas ni har en skön sommar!