Håkan H - Ullevi 2014 from Elin Haraldsson on Vimeo.
Filmen är till Anna, eftersom jag lovade. Om du vill ha mig, nu kan du få mig så lätt. Varsågod. <3

Lördagens konsert var helt magisk. Ville ju aldrig att den skulle ta slut. (Förutom att jag var jättetörstig och började få ont i fötterna.) Jag blev full av lycka och så himla glad över att han spelade så många av mina favoritlåtar. Och att han tog upp så många andra artister på scen. Att han ville att fler av sina artistvänner skulle få känna känslan av att få sjunga inför ett mer än fullsatt Ullevi.

Den sittande delen av publiken gjorde vågen och det var en underbar känsla att få stå ett steg nedanför och observera mänsklig samtakt. Och när den större delen av publiken gjorde en stjärnhimmel i mörkret genom att tända lampan på sina mobiltelefoner, då kände jag att det här var bästa stället just nu i världen.  Det var så fint, alltihop. Och efter att ha sett fyrverkerier avtecknas mot natthimlen gick vi ut från arenan medan Håkan stod kvar och försökte säga tack och hej till varenda en och oss.

Dessa två illustrationer, "Herman Hare" och "Betty Räv" av  Karin Lisa Rebecca Andersson hittade jag inne på Artilleriet igår och hade det inte varit för att priset ligger på 1 300 kr oinramad hade jag införskaffat minst en utav dem. Plus synd att de bara görs i en begränsad upplaga av 25 stycken. Så himlans fina!

Igår åkte jag in till Gustaf Adolfs torg för att möta upp Eme och hennes kompis, vilka redan tillbringat ungefär hela dagen i Göteborg.

På Gustaf Adolfs torg kan man under Göteborgs Kulturkalas köpa mat och delikatsser från världens alla hörn. Vi köpte dock inget, tittade mest.

På Kungsportsplatsen köpte vi glass.

Vi slog oss ner på en liten gräsplätt bakom Stora teatern. En DJ underhöll oss och alla andra. För övrigt märkte vi inte cykeln något speciellt tills ägaren kom och hämtade den.

Efter ett tag i gräset blev det dags att ge sig vidare uppför Avenyn för att träffa bland andra Anna, Jasmine och Kristina.

Vi lyckades hamna framme vid scenen.

Gillar rekvisitan! Extra mycket för katten.

Några blåste såpbubblor i väntan på att konserten skulle börja.

Och så tändes scenen till slut!

Och Den Svenska Björnstamman klev upp.

Så himla mycket åh! på deras fina tröjor och att de var så bra! Och väldigt musikaliska hela bundet. Tror ungefär alla i bandet spelade minst två instrument!

Efteråt blev det dags att försöka komma med en buss hem. Vi missade en med bara tio minuter och fick vänta tillsammans med hundra andra (överdriver inte) på Nils Ericson på sista bussen hem. Som tur var sattes det in en extrabuss, annars vet jag inte hur vi hade kommit hem!

 

Igår tog jag och Eme oss in till Järntorget där Wille väntade på oss.

Vi gick bort mot Lagerhuset, satte oss vid vattnet och beställde drycker. Verkade vara hit artisterna gick efter (och innan) sina uppträdanden, för vi såg några stycken.

När solen började gå ner gick vi runt husknuten.

För att vara med under invigningen av ett Kulturhus för unga. Så himla superbra att det har öppnats ett nu! Gå dit med alla era kreativa idéer om allt möjligt (dock ska det innehålla någon slags kultur) så får ni hjälp med att få dem att bli verklighet!

Linnea Henriksson sjöng tillsammans med en stråkkvartett och en keyboardspelare. Himla fint!

Kiriaka spelade tillsammans med eldkonstnärer. Fick tyvärr ingen bild, men det var urhäftigt!

Det fanns tilltugg och dricka att ta om man ville ha. Jag kunde bara äta de här.

Persiska örtbiffar. Superbra att de skrev ut allergiinformation!

Och så blev det invigningsdags! Alla i publiken som tagit en av de utdelade saxarna fick vara med och klippa.

Konfetti skickades ut från fönstren.

Och då fick man gå in och kika och lyssna på Silversystrar. Vi tittade bara in, för jag och Eme skulle gå vidare.

Jag köpte en påse chips på vägen, för det är gott.

Vi stannade på Götaplatsen för att lyssna på Timbuktu och Damn!.

Fin konsert så länge vi hann lyssna innan vi fick gå till bussen. Bra första dag på Göteborgs Kulturkalas, helt enkelt! Och glöm inte gå till Kulturhuset!

 

Efter de första minutrarna kände jag direkt hur mycket kärlek jag vill ge den här människan. Han har så mycket klokt att säga och han försöker aldrig helgonförklara sig eller framställa sig till något bättre eller större än vad han är.
På de konserter jag har varit på får jag alltid känslan av att han är så glad och lycklig för att just jag och de andra i publikhavet ville komma på hans konsert. Och det tycker jag är så himla fint. Att han aldrig tar det för givet att vi står där och hoppar, sjunger, skriker, viftar med armarna och känner oss in i musiken. Det är som att han blir lika förvånad varje gång. Oerhört fint, för man vill aldrig bli tagen för givet.



Det som jag också tycker är intressant och som de tog upp i dokumentären är att antingen så älskar man Håkan eller så nästintill hatar man honom (finns väl ett och ett annat undantag som befinner sig i något slags mellanlan och som bekräftar "regeln"). Det måste ju vara något med honom som får människor att dela upp sig i så starka läger. Frågan är ju bara vad det är. Om det är hans röst, hans musik, hans personlighet eller något annat.
Personligen tror jag det är en slags blandning. Och sedan finns det inget i hela världen som alla människor är ense om att tycka om.

Den här dokumentären fick mig genast att längta så oerhört mycket efter nästa konsert. Samtidigt är jag lite rädd över att det är som Amanda sa, att han har haft så många konserter och framträdanden det senaste året att frågan är om det här kanske var hans sista. Eller att det kommer dröja länge till nästa.
För Håkans del hoppas jag att han hinner vila ut, vara med sin familj och sina vänner och göra lite vad han känner för.
För min del hoppas jag att det inte dröjer alltför länge innan han har vilat upp sig.

På lördagseftermiddagen åkte jag in till Göteborg, mötte upp Anna och åkte vidare till Slottskogsvallen för att ställa oss i den lååånga kön.
Någon hade skrivit fint i sanden.

Håkan var en halvtimma sen och man blev mer och mer trött på soul-musiken som spelades. Men när Håkan väl kom in på scen var det som att alla förlät honom för att han var sen och bara blev superpepp!

Och åh, det var så bra! Så underbart och så himla, himla go stämning! Jag vill ju aldrig att det ska ta slut (vilket det tyvärr gör ändå efter några timmar).
Thomas von Brömsen kom och spelade och sjön under Försent för Edelweiss, så himla fint! Och fyverkerierna på slutet gjorde det ännu mer magiskt än vad det redan var.
Åh, måste försöka boka in en ny Håkan H-konsert snart!

Sitter och lyssnar på Håkan Hellströms album från Way Out West förra året. Och åh! Ni måste bara lyssna på det om ni kan (alltså om ni har spotify eller någon annan musiktjänst). Man får en liten känsla av hur det är att stå där nedanför scenen på vilken Håkan står, stå i ett publikhav som kan alla låttexter utantill och inte kan stå still för man vill bara dansa, dansa, dansa och önska, önska, önska att det aldrig tar slut.

Speciellt måste ni lyssna på slutet av Ramlar (tredje låten) och Atombomb. Hans berättelser är alltid så roliga, gripande och/eller alldeles underbara.
Och höra allt publikjubel. Det är precis så det är. Man känner hur upprymda alla är och hur mycket alla bara vill ha mer, mer, mer.

Fy bövelen vad jag börjar längta tills fjärde juni när jag ska se honom igen på Slottskogsvallen mitt i ett publikhav som inte kan stå still eller vill vara tysta utan måste sjunga, sjunga, sjunga tills halsen börjar ge vika och dansa, dansa, dansa tills fötterna ger upp. Åh. Dit längtar jag mest just nu.

En liten spotifylänk så att ni kan lyssna. Gör det! Åh.

Åh, igår fick jag ett så himla bra sms från en klasskompis. Där, i sms:et stod det att Håkan H kommer att ha en konsert i Uddevalla den fjärde mars och undrade om jag ville följa med. Åååh, självklart!
Så nu är biljetterna beställda och ska hämtas ut imorgon.

Äntligen är det inte lika långt kvar till nästa konsert som till fjärde juni. Hur bra och underbart som helst!

Godmorgon!

Alltså igår. Finns bara fyra ord som kan beskriva hur underbart det var: jag ville inte därifrån. Ville inte att det skulle ta slut. Ville stå upp, hoppa, klappa händerna och sjunga (snarare skrika) med i låtarna tills jag inte orkade mer. Åh.
Och Håkan, han är en sådan himla underbar person! Så ödmjuk och det kändes inte som om att han tagit oss för givet, att vi skulle vara där och att han skulle lyckas fylla Scandinavium. Han måste vara bästa liveartisten! Absolut! Berättar om personliga grejer, visar personliga bilder och får en att känna att han litar på en. Ah, så himla underbart!
Man vet inte riktigt när han ska sluta heller, haha. Han går ut, publiken skriker "Håkan! *klappklapp* Håkan!". Till slut kommer han ut och kör igång med en låt som alla kan och hela stämningen blir underbar!
När han har sagt "Tack Scandinavium!" och man tror att han ska gå ut (ganska många började gå mot utgångarna, pff) säger han "Jag tycker vi ska ha en allsång som avslutning på kvällen" och håller kvar oss ännu ett tag, låter oss få vara kvar i den underbara stämningen. Åh!

Han spelade de flesta av mina favoritlåtar, men han glömde Brännö Serenad, buhu. Den som är så fin och bra. Men han spelade i vart fall Jag vet vilken dy hon varit i från den nya skivan och det hade jag aldrig riktigt trott att han skulle göra. Men glad blev jag för den är så rackarns bra!

Så, tror jag har sagt det mesta nu. Som sagt, så var det bara helt underbart! Har träningsvärk i lår och rumpa (!) efter att ha dansat och hoppat så mycket! Vill tillbaka, ta mig tillbaka (till kärleken)!

Slänger in några bilder senare när Emelie har vaknat; behöver hennes kamerasladd för att kunna lägga in dem på datorn.

Scandinavium.
Konsert.
Åh! Kommer bli absolut bäst!
Lite så att jag inte vill att det ska bli av, för det kommer ta slut så fort. Men samtidigt vill jag dit för jag vet att det kommer bli helt underbart; det kommer Håkan absolut se till!
Åh.

Åh, måste bara säga att jag är hur glad som helst över att jag nu har biljetterna i min hand till Håkan Hellström! Det kommer bli hur grymt som helst, det är jag helt övertygad om för HåkanH är helt fantastisk live och det kommer bli minst lika magiskt som förra gången.

Och jag är inte heller den som brukar gå på konsert. Jag har liksom så blandad musiksmak att om jag skulle gå på alla konserter hade jag varit ruinerad. Dessutom finns det inte så många konserter jag känner att  jag skulle vilja gå på för att jag tycker att den artisten som ska ha konsert bara har gjort en bra låt (eller ett annat litet ental) och att det då bara skulle kännas dumt att stå där om man inte känner igen någon av de andra låtarna.
Sedan är det även en fördel om konserten hålls någonstans i eller i närheten av Göteborg, eller i Sverige i vart fall. För då har jag liksom "tid" (har ont om tid i mitt liv med) för konserten, om ni förstår.

Så därför är det också extra roligt när artister som jag tycker har gjort flera bra låtar har konserter, vilket alltså inte händer så ofta. Dessutom i Göteborg. I Scandinavium. OCH det är HÅKAN HELLSTRÖM!
Så glad att jag skulle kunna skrika! AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!


(Hoppas jag fick fram vad jag ville säga; Konserten är något jag ser fram emot så himlans mycket att jag kan spricka!)

Åh, äntligen är han tillbaka igen! Hans sista konsert på ett tag var förra året på min födelsedag (missade den för att jag skulle fira att jag fyllde år) och jag var lite ledsen över det.

Men nu är han alltså tillbaka! Och han ska ut på turné och komma till Scandinavium. Och gissa vem som ska försöka få tag i biljetterna? JAG!!
Sedan ska jag försöka få med mig min kära E<3 också. Kommer bli så bäst!

Och så ska han släppa nytt album med. Jag är så glad så, hihi.
Jag menar, Håkan Hellström är och kommer alltid vara Håkan Hellström. Då kan det inte bli dåligt!

Hellström<3!