Ibland undrar jag om jag har valt rätt linje. För ibland är det bara för mycket att göra och en del svåra grejer som man måste ta sig igenom som jag känner att jag inte riktigt klarar av alla gånger. För bara några veckor sedan kände jag att jag var nära på att gå in i väggen för att det var så mycket att göra.
Fast som tur var så klarade jag mig igenom den perioden utan att bli psykiskt knäckt och det är jag glad för. Har ju inte ens tid att gå in i väggen! Måste hålla mig kvar på vägen för att komma närmare det jag vill (vad det nu är).

Jag funderar på om den här linjen egentligen är för svår för mig, att jag kanske skulle ha valt en "lättare" linje. Men om jag ska vara ärlig så finns det nog ingen sådan där jag kan få läsa de ämnen som jag vill läsa (som kemi, biologi, matte och psykologi) förutom den vanliga naturlinjen då. Men jag tror inte den är så mycket lättare. De eleverna har också en hel del att göra och svårare kurser; den enda egentligen skillnaden är att lärarna på min linje försöker förberedda oss inför högskolan.

Helst skulle jag vilja ha mvg i alla ämnen, men det vet jag att det inte går. Istället har jag försökt satsa på att få mvg i så många ämnen som möjligt. Och det är ett lite lättare mål att sträva efter. Och dessutom blir det inte lika tungt när man får ett vg. Det är fortfarande lite tråkigt och man känner att man borde ha fått bättre, men jag överlever det. Världen går inte under för mig om jag får ett vg i betyg.
Tror dock att den skulle göra det om jag skulle få ett g för jag vet att jag kan och förtjänar mer än så.

Fast jag tror ändå att när jag kommer (förhoppningsvis) stå där på ett flak om ungefär ett år med den bästa klassen någonsin så kommer jag vara så himla glad och stolt över mig själv och mina klasskamrater att vi klarade det! Att fastän några av oss varit nära att gå/gått in i väggen så klarade vi ändå av det och det är ett bevis på att vi är starka inombords. Och det är viktigt att ha med sig ut i livet.
Och när jag då står där och känner den underbara student-glädjen så kommer jag känna att jag verkligen valde rätt trots allt. Hoppas jag.

Gammal bild.

En sak som jag inte klarar av är negativa personer som inte klarar av att se det positiva i någonting. Jag klarar inte av att det klagas och att personen i fråga inte kan tänka på att det faktiskt finns andra personer som kan tycka att det som denna person klagar så mycket över faktiskt tycker är roligt.
Jag förstår inte hur man kan se en sak som allt igenom negativ. Det finns något positivt med allt, och även om det finns 100 negativa saker så finns det alltid något litet positivt som man inte får glömma bort.

En rolig sak är att min pojkvän faktiskt är negativ. Han tycker inte allt är negativt men när han väl gör det så klarar jag inte av det. Som när det går dåligt för honom i ett visst ämne och han bara ser jätte negativt på precis allting brukar det oftast sluta med att jag sitter och gråter för att jag inte klarar av det.

Jag tycker bara att man inte ska glömma bort det lilla positiva som finns med allting. Eller att man faktiskt kan klara av någonting bara man verkligen försöker.
Så nu vet ni det!

Tyckte absolut att rätt låt vann igår! Hejade på Tyskland och Turkiet. Rumänien och Beligen hade gärna också fått vinna.
Men Tyskland var absolut värt det!

Roligt att det inte vara ett jätte förhandtippat bidrag som vann också. Azerbajdzjan och Norge var förhandstippade, men Norge hamnade väääldigt långt ner och Azerbajdzjan hamnade väl topp tio.

Dessutom hatar jag grannröstningen som håller på. Kan folk inte lyssna på låtarna? Är det en dålig låt ska man ju för guds skull inte rösta på den. Det är ju hur logiskt som helst.
Jag skulle aldrig i mitt liv rösta på ett bidrag som är dåligt bara för att det råkar vara ett grannland (fast jag röstar i och för sig aldrig heller). Dessutom blir det bara tråkigt i längden.
Det har blivit en tävling om vem som har flest grannar och inte bäst låt i de flesta fall.

Därför är jag också glad att Tyskland vann, för det var inte en massa grannröstning som gjorde att de vann utan för att de hade en bra låt. Tack för det.

Idag fick jag lära mig att man inte ska vara rädd för gamla gubbar som står och tittar på en genom sina fönster. För de är oftast väldigt snälla (och även sådär gulligt roliga och härliga som äldre människor kan vara) och har inte tanken att ta kort på en eller gör/tänker massa äckliga saker. Utan de kan stå där och kolla ut bara för att de "vill" vara vittnen till brott.

För på ett av målen jag var på i Tingsrätten var det tre olika vittnen, och den första var en äldre man (runt 76 år) som sa att han brukade stå och titta i sitt fönster för att det hände olika brott på den gatan han bodde på, och polisen hade vid ett tillfälle sagt att han skulle stå där och inte bry sig om vad andra sa om honom, för han hade kunnat hjälpa till i många brottsmål. Så därför är det väldigt bra att det finns sådana människor.

Dessutom var han en väldigt härlig människa och pratade en underbar Göteborska. Han avslutade de flesta av sina meningar med att lägga till "då va", och det var så härligt att lyssna på. Man blir verkligen glad av göteborska!

Sedan tycker jag att man borde få gå till tingsrätten redan på högstadiet, att det borde vara obligatoriskt och ingå i kursen. För det är mer lärorikt att få se hur en tingsrätt är uppbyggd i verkligheten än att få se det på ett papper. Helst innan man blir straffmyndig också, så att man är mer "förberedd" om man nu skulle hamna i tingsrätten av någon anledning.

Nu känns det sådär konstigt igen. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag har absolut inget skolarbete att göra för vi har inga prov förrän efter lovet och jag tänkte att jag kunde börja plugga under lovet inför dem provet.

Nu när jag skulle kunna göra i princip vad som helst så vet jag inte vad jag ska göra.  Känns så konstigt att det inte finns något som man måste göra. Funderar lite på hur det kommer bli när min skoltid är över. Hur kommer jag att känna då? Konstigt? Kommer jag att tycka att det är skönt? Kommer jag aldrig gå ur skolan för att jag tycker det är konstigt att inte gå i skolan?
Kanske. Kanske inte.
Konstigt.

Nu när det ligger minst en halvmeter snö överallt och har varit över fem minus sedan nyår, så ska det såklart vända just nu (när det ligger så mycket snö)!
Slaskigt och blöt snö får man tampas med när man ska ta sig någonstans (vilket jag inte frivilligt tänker göra ikväll).
Det har varit lite smådugg ett tag nu, men nu har man att det smätter lite på rutan (kan vara att det droppar från taket, orkar inte titta efter).

Så typiskt!

Antingen ska snön ligga kvar och gnistra sådär vackert i solskenet, eller så ska allt bort med en gång. Hatar slask.

Nu har vädret visst bestämt sig för att ta bort all snö. Usch för tö!