Om en begravning och ett hedrande minne
2024-08-28 08:00:00
About a funeral and honored memory
På fredag är det begravning. För min kusin som gick bort i början av månaden. Min så omtyckta kusin. Församlingshemmet i Romelanda är för litet. Vi ska vara i ett större i Kungälv istället.
Det är vanligt när någon dör att beskriva personen som någon som älskade livet. Men jag kan faktiskt inte tänka mig någon det passar bättre in på än Sara. Någon som älskade andra människor, och att umgås, så mycket. Som älskade skördetiden och att ta vara på vad naturen ger så mycket. Förutom min mormor då kanske. Som alltid hade ett skratt, något påhitt, eller tokighet på lur. Som ville sprida glädje och gemenskap. Alltid med en glimt i ögat. Som hörde av sig och kollade så att alla vi kusiner mådde bra, och var nyfiken på vad vi höll på med för projekt i livet. När jag var barn kunde hon helt spontant dyka upp på vår parkering för att hon hade vägarna förbi. Bjöd in sig själv på fika eller fick med oss ut till havet för att bada. Det var alltid lika glädjande att se "nej men det är ju Sara som har kommit". Hon ville skola om sig till rörmokare, en bransch som lät kul och som behöver fler kvinnor tyckte hon. Men cancern ville annat och hon blev aldrig färdigutbildad.
Hon hade ett rättvisepatos och ett civilkurage, som jag alltid har avundats henne. Hon såg till att ta till vara på saker. Nämen mormors gamla rostiga våffeljärn, det ska väl jag lyckas ge glansen tillbaka och få igång. En sådan person. En inspirerande person. Som jag är oerhört tacksam över att få ha lärt känna och växa upp med. Är också glad över att jag fick iväg, och fick chansen att skriva, ett sista meddelande till henne. Där hon fick veta att jag är ledsen, men också tacksam över alla minnen och att det betyder så mycket för mig att hon hann träffa mina barn.
Nu får du träffa din pappa igen. Vår mormor och morfar. Och jag är säker på att du sitter och diskuterar årets zucchiniskörd med min farfar, det gjorde ni varje år du kom förbi och tog med dig en nyplockad zucchini hem. Vila i frid nu. ❤
Vecka 35. Fixarveckan
2024-08-26 08:00:00
Week 35. A week of fixing stuff
I helgen bakade vi tunnbröd. Tvillingarna åt deg och sedan nybakad bröd med smör som smälte. Vi åt stenungsbakad pizza till middag med valfria toppings. Tycker att jag fortfarande luktar rökos fastän jag duschat och bytt kläder. Har kanske en förkylning på gång. I skrivande stund vet jag inte om något kommer bryta ut eller lägga sig. Vi hade en tuff vecka förra veckan då en av tvillingarna väckte oss på natten, och den andra höll oss vakna under dagen. Hoppas hoppas att det som föranledde nattgråt har lagt sig denna vecka.
Denna vecka vill jag ta tag i saker här hemma. Barnens kläder ska namnas inför förskolan. Vi behöver röja upp i kontoret så att det går att jobba hemifrån därinne; för tillfället är Antons tidigare arbetsplats belamrad med högar av barnböcker som behöver lagas och det står kassar och lådor på golvet. Allt som inte riktigt har någon plats, eller som barnen inte får pilla med, har hamnat där i väntan på att få en ny plats.
Och så är det begravning i veckoslutet. Känns fortfarande orealistiskt att den ska äga rum.
Ha en fin vecka, hörrni!
Halmstad, Tylösand, ett lekoseum, en skrytig namnsdagspresent
2024-08-23 08:00:00
Halmstad, Tylösand, a toy museum, and a bragging name day gift
I slutet på juli reste vi ner till Halmstad tillsammans med familjen Malmgren. Första stoppet blev lunch på Max innan vi rullade in i stora staden. Premiär för att dricka med sugrör ur mjölkkartong, och att äta hamburgare som vi fick kalla ostmacka för att tvillingarna skulle förstå vad vi menade och äta.
Vi åkte vidare ut till Tylösand för att bada vid Svärjarehålan. Lyckades med lite tur få en parkeringsplats. Hade fullt upp med hinkar och spadar och doppa fötterna och bygga en minipool.
Tillbaka till Halmstad för att checka in på hotellet. Vår utsikt från hotellrummet var slottet. Visste inte ens att Halmstad hade ett slott. Nu vet jag!
Provlåg sängarna. Hade tänkt äta middag i hotellets restaurang men det tog alldeles för lång tid för servitriserna att ta beställningar, så vi tog oss bort till Pinchos istället. Våra barn var trötta och hungriga. Som tur är finns det mycket att titta på runtom i restaurangen. Sedan: hem och marsch pannkaka i säng och försöka varva ner och somna i ett varmt rum.
Vaknade upp i ett varmt hotellrum. Hade lyckats få två spjälsängar även fast hotellet hade missat det i vår bokning och det var helt fullbelagt.
I väntan på att hotellfrukosten skulle öppna klockan 7. Vi har ju ingen tv hemma så tänkte det kunde vara lite exotiskt för barnen att få se på barnprogram. Men de var mer intresserade av dragkedjor och handtag på resväskan. Föräldrarna tittade på barnprogram istället.
Efter frukosten: in i bilen och hoppas på att barnen somnade och fick sin ena sovstund. Jadå.
Tog oss in i Skåne och till Osby för att gå på BRIOs Lekoseum. Våra barn fick fin hjälp, hand i hand, över vägen av Malmgrens äldsta son. ❤
Lyckan när en likadan BRIO-vagn som vi har hemma hittades. Besvikelsen när det visade sig att den satt väldigt väldigt hårt fast i väggen.
Lekoseum är vad det låter som. En lekplats och ett museum i ett. Gick att bygga och leka i alla rum i den gamla fabrikslokalen. Det bakades till exempel kakor till sittande föräldrar eller byggdes med tågbanor.
Efter ett missförstånd med hotellobbyn hamnade våra pannkakor i frysen över natten. Så till lunch åt vi frysta pannkakor. Vi satt utomhus där det fanns cyklar och lekstuga att busa omkring i.
Lagom till barnens andra sovstund åkte vi tillbaka till hotellet. Det gick dock inte lika lätt att få till vila den här gången, så jag tog mig ut på en barnvagnspromenad i Halmstad medan Anton, chauffören, fick ta igen sig på rummet.
Gick över broarna över Nissan. Pekade ut båtar och gick in på slottets innergård. Mötte upp familjen Malmgren på en lekplats i Norre Kotts park.
Käkade middag på O'Leary's. Lite tidigare än kvällen innan så tvillingarna var på lite bättre humör, speciellt när det fanns ballonger att pyssla med i väntan på maten. Vi såg OS på de stora skärmarna, och det var nog det enda jag såg live av OS.
När barnen somnat gick jag, Anton, och Lisa upp till jacuzzin på högsta våningen. Hade helt okej vy över staden.
Dagen efter beslöt sig våra barn för att vakna innan klockan 6. Vad jag inte visste här var att jag vid frukosten skulle bli helt slut av att inte ha vilat ikapp alla intryck och hanteringarna av barnens sinnestämningar, och grät.
Men innan dess: Det var min namnsdag. Anton hade lyckats smussla med sig en present. ❤ Två t-shirtar (med samma tryck fram och bak) som han hade specialbeställt. Blev så otroligt glad. Så fint. Så skrytigt.
Vi orkade inte underhålla barnen längre i det lilla hotellrummet så vi gick ner till lekrummet bredvid frukosten, i väntan på att den skulle serveras. Barnen var på vill-inte-vara-still-humör.
Jag hämtade frukost till oss medan Anton passade barnen. De ville inte äta. Ville inte sitta still. Slängde ner mat på golvet. Och som nämnt ovan grät jag av trötthet lagom till att Malmgrens kom, och vi fick hjälp att passa barnen. Så så tacksam.
Vi hade funderat över om vi ville upptäcka något mer när vi ändå hade tagit oss iväg, men bestämde oss för att det vore skönast att bara åka hem. Så medan Anton packade ihop rummet tog jag tvillingarna på en promenad i vagnen - och de somnade tack och lov, så skönt. Det är något speciellt med att gå igenom en stad klockan åtta på morgonen. När staden håller på att vakna. Hur spår från gårdagen finns kvar, och hur den är på gång att ladda om för dagen. Uteserveringar som damsögs. Lastbilar med leveranser längs med gatan. Några få cyklister på väg någonstans. Öde torg.
Så kom vi till slut hem igen. Hem till dammsugaren till en av tvillingarnas stora glädje. Skojar inte. Vi hann knappt komma in innanför dörren förrän dammsugaren var framtagen.
På kvällen åt jag kärleksmums min namnsdag till ära, och tittade på Otroliga spelen på SVTplay. Vad jag tar med mig som förbättringspunkt till nästa resa: glöm inte att vila själv mellan alla aktiviteter. Men kul med resa, är så väldigt glad över att vi tog oss iväg.
Vecka 34. Nya rutiner
2024-08-20 08:00:00
Week 34. New routines
Vi har nya rutiner. Den stora omvandlingen till att barnen nu bara sover en gång per dag, direkt efter lunch. Det är både skönt och jobbigt. Skönt i och med att vi inte är lika låsta till att hålla oss hemma och vi kan vara utomhus längre pass. Jobbigt i och med att det blir ett långt pass innan vi också får vila, och svårare när vi ska iväg någonstans - har anpassat tur och retur förut efter barnens sovtider så de kunde sova och färdas samtidigt. Men det löser sig ju. Vi har mattider anpassade efter hur de kommer har det på förskolan senare. Sitter och äter alla mellanmål vid bordet. Tidigare har de sprungit runt i vardagsrummet och tagit ett mackbett då och då, lämnat halvätna äppelbitar i soffan och på golvet. Det är en omställning, och det har tagit lite tid att vänja sig vid. Men så skönt när rutiner är på plats och barnen gärna hjälper till för de vet vad som förväntas och var/hur saker ska vara. Det blir bättre. Det blir bättre.
Denna vecka har vi inte så mycket planerat. Hälsa på min farmor, det var längesedan nu. Den årliga traditionen att baka tunnbröd - får se hur det går med fyra småbarn i familjen nu. Jag ska söka jobb och ta mig ut på minst en springtur. Och njuta av sensommarvärmen och av att vara ledig utan tider att passa några veckor till. Hoppas ni får en fin vecka!
Livets första båttur, sommarstugan, och dammsugare
2024-08-16 08:00:00
A life's first boat trip, the summer cottage, and vacuum cleaner
I bloggen är vi kvar i juli. Här kommer vad vi hittade på den andra halvan av månaden. Käkade mozzarella med jordgubbar. Det är otroligt gott. Lite lite godare med pesto på också, men vi hade ingen hemma. Åts som förrätt, och för att hinna äta upp jordgubbar och mozzarella innan de blev dåliga.
Kom på det geniala att de flesta förskolor i vårt närområde har sommarstängt. Vilket betyder inhägnad lekplats alla dagar i veckan. Har kunnat vara där själv med barnen utan att behöva bli särskilt orolig när de springer åt olika håll. De kan inte ta sig så långt ändå.
En lördag åkte vi in till Göteborg för att hänga med Emma, Fredrik, Matilde, och Igor. Grillade på Apslätten och tittade på barn som slogs i ett riddaräventyr på gräsmattan nedanför.
Tvillingarna började bli trötta så jag gav mig ut på barnvagnspromenad. De somnade så jag promenerade vidare, men med ett stort behov av att behöva gå på toa. Hade flera olika tankar i huvudet om att sticka in på någon lite stig eller grusväg (men nej tänk det kom folk gåendes från alla håll) eller lämna vagnen utanför en bajamaja (men nej ett barn höll på att vakna av att vagnen stod still). Det löste sig hursomhelst.
Dagen efter packade vi bilen full. Redo för övernattning. Skönt att inte behöva ta med barnmatstolen. Babybrezzan och barnvagnen tar upp nog med plats.
Vi åkte ut till mina föräldrar för att provsova i min mormors gamla sommarstuga. Jag har liksom tagit över den sedan hon gick bort, men sov där inget alls förra året pga barn på ålder under ett halvår. Det plockades blåbär och gungades och tittades på kor och åts mat utomhus på balkongen.
Min pappa fixade en liten sandhög. Tycker barnen lär sig så fort hur hantera hink och spade och hälla från ena till andra. Fascinerande. Det var varmt så vi packade snabbt ihop oss för att kunna åka till havet.
Fick med oss mamma, min bror och hans sambo. Annars hade vi nog faktiskt inte åkt. Både jag och Anton lyckades bada vid bryggan samtidigt. Barnen blev roade vid strandkanten. Tittade på en stor hund som såg ut att älska att vara i vattnet.
Barnen fick gunga i lakan. Aktivitet som fick toppenbetyg. Jag och Anton kunde vila en hel del - fick så mycket hjälp med barnpassning eller matlagning. Fantastiskt.
Lilla stugan där vi sov. Gick helt okej, så vi stannade några fler nätter än tänkt. Så skönt att barnen numera kan ta sig ner från en säng själva efter dagsvilorna och komma utvandrades med snuttarna i handen och söka upp oss. Bohusläns flagga hissad för att visa att vi var där.
Jag hade beställt flytvästar till barnen som hade kommit. Och medan barnen sov kunde vi åka hem och hämta dem. Var lite konstigt att åka bil utan barnen i baksätet.
Vi packade ihop oss och åkte ut med packning i bilen till Nordön för att åka båt med barnens farfar. Livets första båttur. Mest gick vi omkring på däck, och under, för att upptäcka båten och hänga i aktern och fiska efter krabbor med barnens kusin. Gick förvånansvärt bra att få barnen att ha flytvästar på sig. Vi hade testat dem kvällen innan men då var det gråt och nej tack.
Det kom lite gnäll från alla tre barnen. Fattade sedan att det var för att alla var trötta. När vi åkte ut en lite sväng somnade två av tre barn till motorljudet. Den tredje somnade sedan typ direkt i bilen. Sedan denna lilla båtutflykt har tvillingarna kunnat peka ut båtar och verkar förstått att det är en kul grej.
Skördade spritärterna på balkongen. Spritade dem och kokade dem och serverade med massor av smör.
Ett av barnen älskar dammsugare, och har numera även lärt sig att hämta den sladdlösa och att sätta igång den, samt sätta tillbaka den på laddning. Jag tycker det är lite läskigt ifall någon av barnen skulle peta in fingrarna i borsten, men än så länge har det inte hänt. Det är även tur att det är en gammal dammsugare vars batteritid snabbt tar slut. Till barnets besvikelse men min lättnad.
Vi har åkt in till Göteborg och Slottsskogen med Antons syskon och pappa. Lekte på Plikta och åt pastasallad i skuggan.
Tog oss till Barnens zoo för att klappa på getter och titta på hästar. Fortsatte upp till de större hagarna och då passade ett barn på att somna. En var envist vaken, men fick då också se pingivner och sälar.
Jag har lånat böcker på biblioteket. Och läst dem. Tyckte Fru Björks öden och äventyr kändes ofärdig på något sätt, och att Kvällens röster var fantastisk. Vill genast läsa mer av Ginzburg. Antons syster kom tillbaka hem från sommarstugan med Sundborn punsch till mig. ❤ Avnjöts efter en nattning.
Några av tomaterna har blivit röda. Barnen har fått smaka. Vi går nästan dagligen ut på balkongen och pekar ut gurkorna och tomaterna. "Nam nam nam", säger barnen och pekar. Och sista dagarna i juli åkte vi till Halmstad, men det tycker jag ska få ett eget inlägg.
Vecka 33. Ett kort ögonblicks lugn
2024-08-13 08:00:00
Week 33. A brief moment of calmnesss
Det här är en av mina favoritvyer. Den kanske inte ser så mycket ut för världen, och det var svårt att fånga djupet på bild. När jag tittar mellan lyktstolparna, tänker bort dem och asfalten, och när husen är dolda därbakom, så har jag en horisont där gräset möter himlen. Då är det som att jag vandrar omkring på kullar. Då är det som att jag är i naturen och världen framför mig är oändlig. Kanske ett äventyr som väntar. Eller bara lugnet som bara en naturupplevelse kan ge. Men så går vi några steg till och förtrollningen är bruten, och jag är tillbaka i staden med barn som ropar från gungorna och cyklar som swishar förbi. Det blev en kort paus där i lugnet.
Förra veckan var tung. Vi hälsade på min kusins familj. Kom med fika, matpaj, och kramar. Barnen busade runt, tittade på hönorna, åt bär, och hoppade studsmatta. Kom på mig själv med att önska att detta skulle ha varit ett tillfälle innan hon gick bort, så hon också hade kunnat vara där. Det är fint att få sörja ihop och glädjas över minnen och det som fortfarande finns kvar.
Avslutade veckan med att lämna av tvillingarna hemma hos mina föräldrar och sedan dra iväg på brädspelshäng hos Malmgrens. Som Anton har längtat efter att få spela spel. ❤ Är så tacksam och lättad över att det går att lämna bort barnen till barnvakter numera.
Den här veckan har vi inget speciellt inplanerat ännu. Man och kanske barn har dragit på sig en förkylning så det får väl ske tillfriskning först och främst. Hursomhaver, ha en fin vecka.
Blåbär, Nordens ark, och ett bröllop - julifoton
2024-08-09 08:00:00
Blueberries, Nordens ark, and a wedding - photos from July
Häng med till juli. Snart är vi ikapp sommaren även här i bloggen! Vi åkte upp till Antons familjs sommarstuga. Plockade blåbär i skogen.
Jag har köpt en "tvättmaskin" som är lätt att ta med sig. Invigde den med hjälp av barnen. Blev positivt överraskad över resultatet ändå. Blåbärsfläckar gick lätt bort. Tyvärr centrifugeras inte vattnet ut, så det tar lite längre tid för den dropptorkande tvätten att torka bara.
Gungor kom på plats! Jag hade fyndat två gungar på Sellpy. Vi gick runt i trädgården och försökte hitta var de kunde sättas upp. I björkarna? Äppelträdet? Spika upp en planka? Tills valet föll på en träställning som jag alltid undrat vad den är till för (hänga upp fågelmatare fick jag till slut veta). Fram med spik och hammare. Det blev toppen!
En somrig bild. Äpplen och blå himmel.
Vi åkte till Nordens ark med mina föräldrar och min syster med familj. Tvillingarna var tigrar dagen till ära. En i personalen skämtade med dem om att tigrarna kanske adopterar dem. Tyvärr är de för små ännu för att uppskatta sådana fyndigheter. Men jag uppskattade det åt dem.
Tittade på gäss. Klappade nästan kaniner. Alla djur i klapphagarna gick tyvärr i väg när vi kom. Men väldigt glad över att de har chansen att gå iväg och få vara ifred från händer ett tag.
Åt lunch och hönorna fick sig ett och ett annat majskorn. Det var perfekt väder, inte för kallt och inte för varmt. Sammanfattningsvis tycker jag det var ett bra ställe att vara med barnen på. Behövde nog aldrig säga nej eller akta eller ajajaj. Förutom när de sprang och kanske inte såg sig för om det fanns folk att krocka med eller inte. Fanns äldre barn som gärna lekte med barnen en stund när vi vuxna satt och åt, ett barn som till och med hjälpte till att mata barnen med klämmis. ❤
Efter att ha rensat mossa från stenar och plaskat med vattnet i regntunnan (barnen alltså), åkte vi tillbaka hem till stan. Dammen var fantastiskt vacker en dag när jag var ute och sprang.
Lördagsmorgon och vi lyssnade på Ring så spelar vi som vanligt på morgonen. Hörde att det var min slutsiffra, det har det varit några gånger förut men jag har aldrig kommit fram, så jag ringde in. Och ringde och ringde och ringde. Tills jag till slut hamnade i kön och en halvtimme senare fick prata med slussen, som sa att jag ska svara om det ringer ett okänt nummer för då har jag kommit med i programmet. Skrek senare till Anton att jag kommer komma med i programmet, de har precis ringt upp mig! Skrev till min familj detsamma och mamma skyndade sig hem från promenaden för att kunna lyssna. Fick prata om att vi skulle på bröllop senare, och sedan svara på en fråga. Som jag klarade! Kunde därmed stryka en punkt på min bucket list. Och så spelade de Fattig bonddräng, som alltid får mig att tänka på mina tre favoritpersoner. Fick häromdagen hem presentkorten jag vann.
Och så blev det eftermiddag och dags för bröllop. Antons kusin Amanda och hennes Fabian var så fina. Jag lyckades hålla mig från gråt tills en vän till brudparet sjöng första visan. Så fint med bröllop och kärlek ju. Fick gråta ännu lite mer av alla fina tal under middagen. Och dansat trots att klockan började närma sig sent för småbarnsföräldrar. Kom hem runt midnatt och löste av mina föräldrar. Tog inga fler bilder, och tyvärr ingen på min outfit. Det var hursom kul att få klä upp sig lite.
Dagen efter: upp och äta frukost, ut och gunga. Som vanligt, och oavsett hur vi mådde (helt okej faktiskt, tur att de vilade två gånger på dagen). Barnens faster och sambo kom ut och gjorde oss sällskap. Och sedan deras kompis med barn i typ samma ålder som våra.
Mina föräldrar och min syster med familj hade bestämt att åka till Marstrand en dag. Vi hängde på.
Åkte färjan över. Åt lunch. Promenerade omkring på kullerstenar och asfalt. Gick upp till fästningen och pausade i skuggan. Gav barnen tillfälle att somna i vagnen, men den tog de inte. Fanns alldeles för mycket att titta på. Anton badade och barnen gungade på lekplatsen vid badplatsen. Alltid så skönt att vara flera vuxna som kan hjälpa till att passa och underhålla.
Stod i den långa kön till Lejonet och björnen. Molnen hopade sig. Barnen började bli ledsna av trötthet. Så då åkte vi hem igen.
På en springtur. Har lyckats få till en löptur i veckan, några enstaka fall två turer. Övat på att försöka hålla en viss puls för att inte bli alltför slut efteråt. Det är svårt.
Anton tog med barnen och mötte upp sin mamma och syster vid havet. Jag fick flera timmar i mitt eget sällskap. Skrev blogginlägg och vilade. Mötte sedan upp Katta för att äta sushi. Egentligen hade vi tänkt äta glass men det var alldeles för blåsigt och kallt. Tog en fika istället och pratade ikapp livet, ostört. Lyxigt.
Vecka 32. Sorg och Alva Sparrevik
2024-08-06 08:00:00
Week 32. Sorrow
I fredags gjorde jag något jag har skjutit på. Jag var redan full av sorg och full av tårar. Hade fått reda på att min kusin som kämpat i flera år mot cancer inte hade länge kvar, att hon aldrig skulle få komma hem från sjukhuset. Så när Anton åkte iväg med tvillingarna på ett kalas jag inte orkade gå på, tog jag en promenad och lyssnade på Alva Sparreviks sommarprat. Hennes lillebror blev misshandlad till döds, ihjälslagen. För ett missförstånd över en försvunnen cider. En så futtig anledning. Så mycket hat som kan tändas och brassa upp. Det fick mig att tänka på Bianca Kronlöfs kortserie "Ta det som en man" där hon tar upp mäns våld mot män, och höll ett brandtal om att ni måste för fasen ta hand om varandra, folk dör ju! På promenaden, med Alvas röst i öronen och dödsbeskedet i huvudet, gick jag förbi dekalarna på bilden ovan. "Svinen från Blåvitt finns snart inte kvar". Ett sådant värdelöst och onödigt sätt att piska upp stämning på. Så otroligt meningslöst. För en fotbollsklubb. Herregud. Ta er i kragen. Folk dör ju.
Utöver att jag kände ilska, var det även något trösterikt i att få lyssna på någon annan som också gått igenom sorg. Som också saknar någon som har försvunnit från deras liv för tidigt. Hon sa så fint om att vi måste få prata om de döda utan att det blir jobbigt (för andra), det är enda sättet att hålla kvar dem vid liv. Tack Alva för ditt sommarprat. Är så otroligt ledsen över att du hade något sådant att berätta.
Jag har ingen snygg överbryggning från texten ovan. När man och barn kommit hem från kalaset packade vi om i bilen och åkte hem till mina föräldrar. Kände att jag behövde få gråta ihop med och krama mamma. Min syster med familj kom också. Det var fint att få vara samlade. Jag hade tänkt att vi kunde stanna en natt. Det blev till tre nätter. Dels för att det oåterkallerliga dödsbeskedet kom i lördags, och dels för att jag blev förkyld. Mitt i all sorg har även barnen fått en fjärde kusin, som vi alla längtar efter att få träffa. Sorgetårarna blandades med glädjetårarna.
Ha en fin augustivecka. Och ta hand om varandra. Ordentligt.
Midsommar, dop och bad i sjö och hav - vad vi hittade på i slutet av juni
2024-08-02 08:00:00
Midsummer, baptism, and swimming - what we did by the end of June
Välkommen till vår midsommarafton! Vi startade dagen med att steka pannkakor. Högtidsdagen till ära.
Pannkakorna åts med händer och med bestick. Hamnade på golvet och i munnen.
Vi packade ihop oss. Åkte ut till Antons mamma. Barnen hittade regntunnan direkt. Kul med vatten. Smart att inte byta om till finkläder förrän lite senare. Sedan följde lunch, och ett misslyckat försök att natta barnen. Vi hade glömt flaskorna hemma och det var föremål för irritation. Till slut lät vi barnen vara uppe.
Gick bort till hembygdsgården där vi även var förra året. Men i år kunde barnen vara med och dansa kring stången. Vilket de gjorde med sin farmor och faster. Jag var lite överväldigad över att de skulle få dansa första gången och uppleva midsommar från annat än vagnen.
Tillbaka till farmorn. Är i en peka-ut-flaggor-period just nu. Tvillingarna bar blåvita byxdresser. Fick en kommentar om vilka fina pyjamaser.
Hängde vid poolen, tittade på när farmor och faster badade i den. Åt god mat. Satt i skuggan. Var inne och lekte med duplo. Framåt kvällen bytte vi om till pyjamas på barnen och åkte hem. Fyra trötta personer i bilen. Två av fyra somnade.
Dagarna efter var det regnigt och kallt. Vi hängde på lekplatser och sopade i soprummet. Passade på att vara på förskolans lekplats, så barnen känner sig bekanta med den miljön när de ska börja där till hösten.
På förskolan ska de också sova dagsvilan i sin barnvagn. Vi har typ slutat använda vagnen sedan vi skaffade skrindan - den är smidigare att ta sig ut med samt att vi kan själva vila medan barnen sover hemma i sina sängar. Så känner att vi behöver vänja dem vid vagnen igen. Tog en dag en vagnspromenad när de brukar sova. De somnade. Så det verkar ju inte vara några problem.
Vi åkte och hälsade på Nalle tillsammans med Katta. Fick träffa Nalles två månader gamla bäbis. Vi gick ner till sjön och badade fötterna. Gick tillbaka och åt lunch innan det blev dags för oss att packa in trötta barn i bilen igen.
En annan dag åkte vi ut till en sommarstuga, där barnens farmor sovit över natten. Flydde värmen i lägenheten till skugga och västanvindar.
Badade i havet. Jag kunde ta mig ett dopp. Så härligt att vara fler vuxna.
Och i slutet av juni döptes Malmgrens senaste lilla tillskott i Kungälvs kyrka, och hade dopkalaset i Ytterby församlingshem. Barnen var trötta i kyrkan så vi hade fullt sjå med att muta med russin och sch:a. De somnade i bilen sedan till församlingshemmet, och det var ju för väl.
Ballonger fanns det gott om. Och äldre barn som sprang runt och lekte.
Vi lagade extra mycket pastasalllad till middag för att kunna ta med oss till sommarstugan; blir extra mycket semester om vi slipper laga och tänka på vad vi ska äta när vi är där.
Avslutningsvis tittade jag klart på Den svarta svanen på SVTplay. En dokumentärserie från Danmark om en jurist som beslutar sig för att visa hur hon tidigare har hjälpt kriminella att undkomma skatt och åtal. Sevärd! Fick smått panik av tanken på att råka hamna i kriminella kretsar, känns så svårt att lyckas komma därifrån med livet i behåll.
