När vaknade du imorse?

Strax innan åtta. Och strax efter började Elsa-Sara jaga sin svans, vilket låter en del.

 

Minns inte riktigt. Antagligen något om vad klockan är eller om något jag drömt.

 

Har du ringt någon imorse, vem i så fall och vad sa ni?

Nej. Får mest bara "god morgon"-sms av Patrik på morgonen.

 

Vardagsveckan-är-slut-trött men också skönt-med-fredag-glad.

 

Nej, skönt.

 

Om du fick välja vad som helst att äta just nu, vad är du sugen på?

Åh, chips. Älskar chips. Ska gå och hämta det snart. Åt glass förut, för övrigt.

 

Handlade russin och en liten chokladkaka förut idag efter jobbet.

 

Hotmail. Kollar alltid min mail först så att jag inte missar något viktigt genom att glömma av att kolla den.

 

Se på någon film, tror jag. Eller spela sims.

 

Vilken var den första låten du satte på idag?

Håkan Hellströms senaste singel "Det kommer aldrig va över för mig".

 

Var hemma hos Willes föräldrar, med Wille och åt god middag som vi lagat tillsammans. Åt svartrot för första gången, det var gott.

 

Tror du att du kommer få en komplimang idag, för vad i så fall?

Jag vet inte. Förhoppningsvis.

 

Igår. Bilder till det här inlägget.

 

Handlade ju russin förut. Saltå Kvarns ekologiska om ni vill ha någon ny information kring det.

 

Kan inte sträcka ut benet rakt ut just här, men en vägg eller bashögtalaren på golvet.

Vad har du på dig idag?

Förut hade jag blåa byxor, t-shirt och kofta (den på bilden). Har bytt byxorna mot mjukisbyxor. Älskar att byta om till mjukisbyxor när jag kommer hem.

 

Idag, den elfte mars 2013 träder EU:s förbud mot djurtestad kosmetika i kraft. Så himla stort och bra! All kosmetika, och ingredienser/råvaror till dessa, får inte ha genomgått några nya djurtester från och med idag om produkterna ska kunna säljas inom EU. Förbudet inkluderar också hygienprodukter.

 

Det som är extra bra mot det här förbudet är att det sätter press även på icke EU-länder, eftersom de inte längre kommer att kunna sälja produkter som de (efter dagens datum) har testat på djur. Den största förhoppningen vore om länder, som till exempel Kina, som istället har lag på att skönhetsprodukter måste djurtestas innan de får säljas, börjar att se om sin lagstiftning

 

Har längtat till detta datum sedan jag fick höra om det. Äntligen! Jag är emot djurförsök och äcklas mest över sådana tester som genomförs för att producera fram en ny skönhetsprodukt. Att djur ska behöva lida för att vi människor ska få något som vi tror gör oss snyggare, vackrare och mer oemotståndliga är för mig obegripligt.

Och har en ingen medkänsla för att det testas på laboratoriemöss kan jag berätta att det testas på alla möjliga djur. Apor, grisar, hundar, katter, kaniner och sådana där gulliga marsvin.

 

Så idag är en bra dag. Inte minst för djuren.

Idag är det internationella kvinnodagen. En viktig dag och ett bra tillfälle att diskutera och uppmärksamma frågor om jämställdhet och sexism. Ett tillfälle att uppmärksamma varför kvinnor tjänar mindre än män, fastän de har samma jobb. Att uppmärksamma att människor borde få bära vilka kläder en vill och få vara med den person en håller kär.

 

Dock verkar många ta bort fokus kring dagens egentliga innebörd och istället använda den som en andra mors dag; män som kommer hem med blommor och att en säger "grattis på internationella kvinnodagen".

Blommor och uppskattning är väl alltid fint, men det tar som sagt bort fokus från den egentliga meningen.

 

Ett bra blogginlägg att läsa en dag som denna är Nina Åkestams "En helt vanlig dag". Om hur vardagen skulle vara om det var tvärtom.

 

 

 

 

Härom kvällen, vid tid för läggdags lät det som att våra två katter bråkade. De gör det ibland, på skoj, men jag särade ändå på dem, skällde lite på den äldre katten och tog in lilla sköldpaddan och lät henne sova i mitt rum.

 

En kväll senare sov Patrik över hos mig och ännu en gång lät det som att katterna bråkade. Men det tog ett litet tag innan vi upptäckte att så inte var fallet. Ljudet som lät som att tre katter slogs kom från en katt allena - Elsa-Sara. Hon såg sin svans i ögonvrån, började morra och fräsa och jaga den. Någon hon aldrig tidigare gjort. Hon har alltid givit intrycket av att vara väl medveten om att det är hennes egna svans.

 

När hon gjorde så gång på gång började jag bli orolig. Orolig och rädd. Patrik blev rädd för henne. Jag blev rädd för att hon hade fått någon psykisk störning eller personlighetskluvning. Jag hade läst en artikel i Illustrerad vetenskap om parasiter som tar sig in i djurs hjärnor och helt ändrar deras egenskaper och instinkter. Exempelvis får en parasit möss att inte fly från katter utan tvärtom rent av söka upp deras naturliga fiende för att bli uppäten eftersom det är på det sättet parasiten bäst förökar sig.

 

Hennes uppförande skedde utanför mitt rum vilket ledde till att vi fick svårt att sova. Jag hade en klump i magen av rädsla för att min sköldpadda och hennes egenskaper hade försvunnit. Till slut fick jag stänga in henne i det rummet där kattlådorna står, trots att jag var rädd för att hon skulle riva mig. Men det gjorde hon inte.

 

På morgonen hade det inte blivit bättre och jag blev än mer orolig. Patrik ringde veterinärer för att höra sig för om de visste var detta beteendet kunde komma från. Men eftersom det var helg var det bara akuta samtal som togs emot, vilket vi inte ansåg det vara. Istället sökte Patrik runt på internet  och hittade en insändare på en veterinärsite där en katt hade betett sig exakt som Elsa-Sara. Patrik läste insändaren och veterinärens svar högt. Under tiden hade jag en klump i halsen för att svaret skulle vara att det bästa var att avliva katten eftersom den var farlig för sig själv och omgivningen.

 

Men allteftersom han läste uppdagades det att beteendet berodde på ett sår på svansen och att sår i allmänhet gör katter tokiga. Jag andades ut. En tyngd lossnade från hjärtat. I värsta fall skulle vi bara behöva åka in till veterinären och skaffa en tratt.

 

Under dagen tänkte jag kring händelsen och kom fram till att om hon verkligen hade fått en psykisk störning hade hon med störst sannolikhet attackaret oss och inte bara sig själv. Hon har tvärtom inte rivit mig alls de senaste dagarna, vilket tillhör ovanligheterna. Och jag bör kanske förtydliga att hon inte river mig för att vara elak utan för att jag leker med henne och för att hon inte är medveten om hur vassa hennes klor egentligen är.

 

Nu, några dagar senare har hon alltmer börjat komma tillbaka till sitt vanliga jag. Hon har fortfarande ont i svansen men vi ser inget tydligt sår och vet inte vad hon kan ha gjort för att ha fått så ont. Hon biter inte på svansen, bara morrar åt den och försöker ligga still, så den borde snart vara läkt. Men så oturligt att det är just svansen eftersom katter inte direkt styr sin svans, utan den slår i golvet och får ryckningar på reflex. Jobbigt att ha ont i en kroppsdel som inte kan vara still. Jag själv skulle bli galen till slut.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna vintermorgon låg temperaturen på 15 minusgrader. Sådär kallt att en känner hur slemmet (eller snoret) i näsan fryser till is, vilket är en väldigt ovan och kylig känsla. Och att käkmusklerna stelnar till och det blir en aning svårt att prata.

 

Jag tog mig i vart fall till jobbet på cykel, som vanligt. Och om ni undrar om det var kallt så kan jag meddela att jag inte frös nämnvärt. Bara det där snoret i näsan som frös till is när jag andades in och sublimerades (eller smältes, kanske lite av båda) när jag andades ut som påminde mig om att det var riktigt kallt ute idag. Och att jag hade så mycket kläder på mig, som två par vantar och en fleecetröja under min vinterjacka. Då blir det inte så himla kallt.

 

Och känslan att få komma in i värmen på jobbet, ta av alla kläder och känna mig pigg trots att klockan är halv åtta på morgonen och var hur trött som helst när jag lämnade hemmet. Den är härlig. Så härlig. Ni borde prova.

Igår var jag på mitt livs första massörbesök. Och ja, jag fick massage. Jag fick massage och lyssnade på lugnande musik. Jag är dock dålig på att slappna av helt. Kroppen var avslappnad och kändes lealös men i huvudet fanns det ungefär hundra tankar, så som det brukar vara för mig. En del tankar handlade om med vilka ord jag skulle kunna beskriva upplevelsen att bli masserad och att det skulle vara intressant att testa sådan massage där massören barfota går på ens rygg.

 

Efteråt kändes kroppen så märklig. Så len och mjuk, som ryggen inte riktigt fanns. Den existerade inte på det sätt jag är van vid. Är van vid att känna att den bär upp mig, men mellan huvudet och benen fanns ett ingenting, fast ändå något, något som var alldeles mjukt. Tänkte att det är såhär en nyfödds rygg måste kännas. Alldeles utan någon stelhet eller krämpor. Det var som om att ryggen helt hade glömt av att den hade burit upp mig i mer än tjugo år och allt vad det innebär. Väldigt märklig känsla.

 

Som dock inte varade så himla länge för jag trampade ner i ett snötäckt dike jag inte hade upptäckt och ryggen vaknade till liv igen och mindes att den faktiskt tillhörde mig och tog en del av stöten för att jag inte skulle ramla omkull. Och då var alla de där värkarna i ryggen tillbaka. (Vill förtydliga att jag inte har problem med ryggen eller har så himla ont i den, bara de där vardagliga känningarna jag tror alla mer eller mindre bär på.)

Idag är det nyårsafton. För många betyder det att man ska avfyra nyårsraketer. Om ni ska göra det vill jag bara be er om en sak; att inte smälla dem någon annan tid än runt tolvslaget. Det är så många djur som är fruktansvärt rädda för nyårsraketer och måste vara livrädda hela nyårshelgen då det smäller till när de minst anar det. Om alla enas om att bara smälla runt tolvslaget kan man som djurägare förbereda sig och sina djur inför det.

 

 

 

 

Igår var jag och Emelie inne i olika second handaffärer i Göteborg. Tanken var att jag skulle hitta en klänning eller liknande att ha på nyår då den jag beställt (och som jag tyckte var alldeles perfekt för nyår och att det inte skulle gå att hitta något lika bra) inte kommer att hinna anlända till mig innan vi säger farväl till det gamla året och hälsar det nya. Jakten gick inte så bra. Det slutade med att Emelie provade koftor och jag bläddrade bland ytterrockarna.

 

I en av butikerna överkom vi en konversation mellan ett sällskap. En av personerna hade provat en kofta, sett att den passade henom och bestämt sig för att köpa koftan. Det vi hörde var att personen i fråga bad en i sällskap betala tio kronor och en annan tjugo kronor. Vad jag förstod var det en del av henoms julklapp. En annan person beslöt sig för att betala hela beloppet på sextio kronor för koftan. Personen som skulle köpa koftan sa att hen skulle betala tillbaka det nästa gång de syntes. Personen som betalade sa att det inte behövdes och att hon hade blivit så ledsen över att hen hade sagt att hen inte hade råd att köpa nya kläder.

 

Det gjorde även mig  ledsen. En kofta för sextio kronor är för mig nästintill gratis men för den här personen var det något dyrt. Jag kände mig bortskämd. Jag som hade tänkt att köpa en klänning  - och även senare gjorde tillsammans med ett par byxor och strumpbyxor - men just då istället hade blivit inställd på att köpa en rock. Mest för att jag ville och kunde. Och för att jag tänkte att en svart rock skulle vara så himla snyggt på mig. Jag köpte inte någon rock.

 

Jag vet att det är fler som kämpar för att få ekonomin att gå ihop. Inte bara i slutet i månaden innan lönen kommer, utan varje dag. Personer som vänder på varje slant och måste prioritera bland mat och kläder. Personen i affären hade vänner och/eller familj som stöttade henom och det är i alla lägen guld värt. Det är något att tänka på om man märker att det börjar gå dåligt för en vän eller familjemedlem. Att en kofta för sextio kronor kan vara mer värt än att ge en sedel.

 

Samhället vi lever i just nu går mycket ut på att man ska köpa, använda några få gånger och sedan slänga. Även många företags strategi går ut på att tillverka kläder och saker som ska ha en viss, kort hållbarhet. Ur den ekonomiska och miljövänliga aspekten är det ett ohållbart samhälle. Och rent ut ett hån mot personer som inte har råd att köpa nytt varje säsong. Som att det ens skulle vara ett krav. Men även om du har råd, om jag har råd, bör vi fundera på vad det för slags samhälle vi vill ha. Ett som är ohållbart i längden eller ett som faktiskt är någorlunda hållbart.

Imorgon är det tre dagar kvar till julafton. Det är den 21 december 2012, alltså det datum som vissa forskare anser vara mayaindianernas förutspådda domedag. Jag misstänker att det kommer hypas något så enormt om det på sociala medier. Kanske att jag just därför kommer att hålla mig borta därifrån för att slippa läsa meningar som "haha, jorden gick inte över" eller "Mayaindianerna hade fel".

 

Det finns inte så mycket att säga om det egentligen. Antingen kommer det inträffa eller inte och din upplysning om det på facebook eller twitter kommer inte ändra på det. Alla andra kommer också märka om jorden går under eller inte. Tro det eller ej, men alla andra behöver inte någon som upplyser dem om det faktum att tellus finns kvar. Så jag förespråkar att ni ska lägga er energi på något annat imorgon, kanske umgås med någon ni tycker om eller göra något som skulle förgylla en eventuell sista dag på jorden.

 

Eller så spär du på ditt behov av att känna skadeglädje över att andra kan ha fel och skriver en statusuppdatering. Om det nu känns viktigt.

 

 

 

- Julafton och juldagen (vi firar jul båda dagarna hos oss).

 

 

 

Jag kan inte säga dig så mycket mer.
Du är vacker.
Du ser bra ut.
Bry dig inte om det mer.

 

Jag kan inte säga dig så mycket mer.

Sluta att tänka på det.

Dansa lite till istället.

Bry dig bara om att få skratta ännu en gång.

 

Jag kan inte säga dig så mycket mer.

Somliga dagar regnar det.

Andra skiner solen.

Bry dig bara om att få skutta gatorna fram.

 

Jag kan inte säga dig så mycket mer.

Du är fin.

Sträck på dig.

Bry dig bara om att få skratta ännu en gång.

Idag är det Nobeldagen vilket jag gissar att ingen, med undantag för Patrik, kan ha missat. Jag har tittat på SVT:s Nobelstudion ungefär hela dagen eftersom jag ändå varit hemma på grund av sjukdom (känner mig friskare nu och kan nog jobba imorgon). Kul att de har försökt att förklara vad forskarnas upptäckter spelar för roll för mänskligheten och försökt att förklara vad det egentligen är de har upptäckt så att allmänheten kan få ett större inblick i vad dessa forskares år av studerande och forskande betyder för oss "vanliga" människor.

 

Jag tycker vetenskap, framförallt naturvetenskap är väldigt intressant och läser ofta om vad forskare nyligen har kommit fram till eller hur saker och ting fungerar i naturen och världen omkring oss. Kanske därför som jag har en sådan stor tjusning för det här med Nobelpriset och därför som jag gärna ser hela Nobelmiddagen. Så, ikväll, om  bara en kvart faktiskt, ska jag bänka mig framför teven och följa middagen och prisutdelningen.

 

För övrigt är det tråkigt att det så ofta är män som får priset. Jag menar inte att man ska kvotera in kvinnor utan man ska gå på vem det är som har forskat fram för mänskligheten mest betydande. Kanske att det för det här året bara råkade vara att alla pristagarna var män. Fast det känns ju inte jättetroligt att det absolut inte finns en enda kvinna som skulle få ett av priserna. Kanske att det behövs in mer kvinnor i styrelserna som tar fram pristagarna helt enkelt, för enligt statistik är det lätt att män ger priser till män.

 

 

 

 

 

 

Varken glad eller lycklig för att det är just höst. Men tycker om att det är lite kyligt krispigt ute, det känns så fräscht och uppiggande. Var lite mer moloken i slutet av sommaren och tänkte att det skulle bli så himla jobbigt med allt mörker, men nu när jag lyckats vänja mig är det rätt okej, faktiskt.

 

- Vad kommer bli ditt mest använda plagg i höst?

Åh, det får väl bli något varmt ytterplagg som jag har de dagar jag jobbar (ungefär varje dag, alltså). Inte jätteinspirerande svar, kanske. Och bortser man från vardagskläder tänker jag mig fina blusar.

 

Det var min första höst sedan jag var mycket liten då jag inte gick till skolan. Jag hade jobbat på mitt nuvarande jobb i knappt en månad och var fortfarande rätt ny på hur det hela fungerade. Jag höll på att ta körkort också och hade avklarat risktvåan. Och så antar jag att jag och Wille smidde planer om att åka till Paris.

 

Jag arbetar som förskolvikarie. Vissa dagar blir jag ledig för att det inte finns behov för mina tjänster. Sådana dagar (har varit sällsynta på sistone, kan ha att göra med att jag har arbetat i mer än ett år och att de gärna vill ha in just mig då de känner mig) är jag mest hemma. Läser en bok, ser en film, tittar på tv-program på datorn eller spelar sims. Ungefär så.

 

- Vad ska du ha för frisyr under hösten?

Jag är dålig på att byta frisyr, om man ser det som ett måste. Jag gör inte det. Jag trivs med mitt hår som det ser ut just nu. Det är lätthanterligt och lagom långt/kort. Ibland känner jag för att färga någon slinga i en onaturlig färg som blå, grön, orange eller rosa. Hade lite rosa i luggen när jag gick på högstadiet. Det var fint.

 

Mina tre mest lyssnade låtar, enligt Spotify, är:

Citizens! - True romance (SÅ. Himla. Bra.)

 

- Vad läser du?

Just nu ligger Charles Dickens "A christmas carol" på mitt nattduksbord. Har dock inte läst mer än förorden om Charles Dickens än. Annars läser jag mest bloggar och en och en annan tidning. Och på mjölkpaket.

 

Ett lite längre från Patrik om inget speciellt alls, ett godmorgonsms från Patrik och ett från mamma som undrar om det går någon buss hem för mig. (Dock inte i den ordningen.)

 

- Vad var bäst med sommaren?

Att jag var helt ledig. Första sommaren sedan nian då jag hade ett riktigt sommarlov och kunde göra lite vad jag kände för. Och att vi bokade resan till Malta, så himla, himla kul.

 

Att det var dåligt väder och att jag bara kunde bada i havet tre gånger. Och att de flesta andra ju jobbade när jag för en gångs skull var helt ledig.

 

- Senast köpta plagg?

Något så alldagligt som ett par varma strumpor och fingervantar som går att använda på touchskärm. Utöver det var det nog någon kavaj eller blus på Malta.

 

Du är vacker. Varje dag.

 

- Hur ser du på framtiden?
Så himla mycket nytt och spännande som kommer att hända. Ser fram emot det mesta så himla mycket. Det blir bra.

 

 

 

 

 

Igår gick det inte längre att försöka föringra att vardagen med alla dess komponenter väntade på mig. Jag hade tagit en extra dag ledigt dels eftersom vi landade mitt i natten och dels eftersom jag kände att jag behövde minst en dag för att landa mentalt. Ta in att det är grått och inte varmt, att jag inte längre hade dagar fyllda med utflykter till för mig obesökta platser och att jag helt enkelt inte längre hade semester.

 

Jag jobbade alltså igår. Det kändes lite tungt på morgonen, sådär som det kan göra när man ska börja jobba efter semestern, eller för den delen komma tillbaka till skolan efter lovet. Men när jag väl var på jobbet gick den känslan över till att istället kännas helt okej. Så som jag egentligen, innerst inne, visste att det skulle göra.

 

Jag hade fått skjuts av Patrik till jobbet. Han hade inte plats för en cykel i sin bil så jag gick hem. Det tog fyrtiofem minuter. Uppfriskande. Dessutom promenerade vi säkert (utan att överdriva) någon mil om dagen på Malta, och det vore ju konstigt för min kropp, fysiskt, om jag helt abrupt skulle sluta med det.

 

För övrigt har jag fått riktigt sug efter att resa mera och upptäcka nya saker. Vi har aldrig rest särskilt mycket i min familj. Min resa till Italien som jag gjorde sista året i gymnasiet var min första resa utanför Norden. Sedan den resan har jag besökt Paris och Malta. Som ni nog förstår har jag därför många ställen kvar att upptäcka. Dessutom hann vi inte med att se hela Malta, eller för den delen hela Paris, och jag skulle heller inte säga nej till att resa dit igen.

- Vara i närheten av djur.

- Engagerade människor.

- Lösa ekvationer.

- Musik som ger gåshud.

- Maskerader.

 

- Läsa en bra bok.

- Känslan efter att ha lyckats laga något alldeles själv.

- Få nya insikter och kunskaper.

- Springa och cykla.

- Skriva.

 

- Dansa och bara känna rytmen genom hela kroppen.

- Ett leende eller en fin kommentar från en främling.

- Precis efter att det är nystädat.

- Vänner och familjemedlemmar som får mig att skratta och må bra och som förstår.

- Patrik. Såklart.

 

 Igår åkte jag in till Göteborg för att träffa braiga Wille eftersom vi inte kommer att ses på ett tag (varför inte får ni som ännu inte vet reda på på måndag). Det var regnigt och ruskigt utomhus, men varmt och mysigt därinne på caféet. Jag kände mig som stereotypbilden av en förskolefröken när jag spatserade genom staden klädd i regnjacka, regnbyxor, vattentäta kängor, mössa, halsduk och vantar. Jag mötte mest folk i rockar och med paraplyer i händerna och kände mig väldigt ovälklädd, men samtidigt så himla rätt klädd för vädret.

 

För att senare ta mig hem ifrån tåget fick jag cykla genom mörkret. Jag hade inte märkt att det hade börjat blåsa vilket jag alltså blev varse när jag försökte motverka motvinden. Ibland kändes det som om att jag skulle börja åka bakåt om jag slutade att trampa och kämpa emot. En gång gick det inte längre. Jag höll på att hamna i diket för att det kom en sådan våldsam vindpust. Jag fick gå av cykeln och leda den en bit tills jag kände att vinden hade lugnat sig och sedan börja trampa igen. Jag skrattade mest åt mina tappra försök att ta mig hem så ifall jag försökt måla upp någon slags offerroll här så stämmer det inte. Ville mest bara meddela och förklara att det går oerhört bra att ta sig fram utan hjälp av bil; man blir till och med gladare och inte så dyster om man måste gå eller cykla en stund om dagen. Enda förlusten är väl tid, men jag tänker att den får jag igen eftersom jag får igen dem när jag blir äldre och, förhoppningsvis, mår bra eftersom jag har cyklat oftare än att ta bilen.