Vardagar i Indonesien; onsdag, torsdag och fredag

Vardagar i Yogyakarta fylls av reaktioner som går mer eller mindre bra. Och att emellanåt äta vad vi kallar för Indomaretlunch. Vilket innebär att vi går till en affär och köper saker vi tål. Överst är min lunch, nederst är Annies. Folk här tycker fortfarande att vi är nyttiga.

 

En torsdag fick jag starta igång min reaktion och vi hade limmat och skruvat och fixat som galningar för att slippa läckage.

 

Satt och tittade på när vattennivån steg i kolonnen med sieves. Det var tradigt så jag underhöll mig med att ta kort och lyssna på podcasts.

 

Gå ut i solen på promenad för att lämna tvätt. Promenera längs med gator fyllda av skyltar.

 

Spontanäta lunch på De'Sushi. Himla mysigt ställe med körsbärsblommor i taket men en aning dyr meny.

 

Skriva rapport samt få ångest för att jag inte har skrivit tillräckligt mycket än. Metoden är väl ish klar ändå.

 

 

Ta promenad genom campusområdet vilket är som att promenera genom en botanisk trädgård. Köpa glass och vara de enda som sitter i solen.

 

Pangvackert, alltså.

 

 

Äta glass och mango till middag, aka fredagsmys, efter att ha storhandlat och fyllt cykelkorg och ryggsäck med varor.

När vi tog hand om kattungar i Indonesien, part II

Vi hittade ju fyra kattungar på våning tre på Universitet, och en dag var de inte längre där. Förutom en ensam liten krabbat. Lite senare den dagen hittade vi två till. Sent på kvällen sa en tjej att vi skulle kunna flytta dem till moskén, så det gjorde vi. Ger dem mat och vatten.

 

De har dock fått flytta ut, men kan fortfarande söka skydd i moskén om de skulle behöva. Kan tänka mig att de störde bönen, eller smutsade ner lite för mycket. Angående översta bilden på Svanslös så föddes han så, med kort svans.

 

Men de verkar ha det bra utomhus med. De spinner när vi kommer och klappar dem, bråkar med varandra, klöser klorna på träd och lådor.

 

Selma, Svanslös och Junior. Kanske att de får ett hem. Jag är dock lite nojig med det där. Klart att en vill ha en söt liten kattunge, men de kommer växa upp och bli vuxna katter i större format och utan klarblåa ögon. Gäller att en vill ta hand om dem då med. Men vi får se. Nu ska vi snart gå och ge dem frukost. Fortsättning följer.

 

När vi tog hand om kattungar (part one)

Vill bara "förvarna" att här kommer ett inlägg med ett flertal bilder på kattungar. 

Igår startade vi vår 24-timmarsreaktion. Vita är kanske den bästa handledaren och högra handen en kan ha. Hon svarar på alla våra frågor om allt här i världen och kommer rusande när något gått galet och bara löser problemet (i samråd med oss, självklart).

 

Emellan provtagningarna tittade vi på youtubeklipp (Annie visade the Try guys syn på k-pop, och labbtjejerna bara nickade att sådär är det), läste bloggar och försökte skriva lite rapport.\

 

Min reaktion började dock läcka efter ett tag, och efter sex timmar fick vi ge upp när den läckt för tredje gången. Men Annies reaktion tuffade på (dock med några få läckage där med).

 

Vi tog en promenad utomhus också bland all växtlighet. Det är ju pangvackert, kan inte komma ifrån det.

 

 När vi skulle ta promenad nummer två för dagen ville vi bara titta till kattungarna på våning tre en snabbis. De var dock utslängda (kanske av någon personal), förutom en ensam liten krabat som vi döpte till Garfield Junior och som vi beslöt att ta hand om och försöka hitta ett hem åt. Vi ringde runt och mailade till olika organisationer, men ingen ville/kunde ta emot dem. Ett instagraminlägg lades dock upp och vi fick kontakt med en person som skulle kunna tänka sig att ta hand om dem,men först nästa vecka.

 

När Junior vant sig vid oss och somnati Annies knä hörde vi fler jamanden, och det visade sig att två av kattungarna sprang omkring på våning ett. Vi tog upp dem till oss och Ninta gav dem en låda, vilket kunde ha varit det bästa som hänt dem (gick ju både att bita och klösa på, samt gömma sig innuti).

 

Vi gav dem lite mat och vatten. Tror de måste ha varit väldigt hungriga, för de åt och åt och åt. Vill för övrigt tillägga att deras kattmamma inte har synts till på några dagar, och vi hoppas fortfarande på att hon ska komma tillbaka.

 

Mat i magen, en säker låda; då kan en sova gött. En av Vitas vänner kom sedan och berättade att vi skulle kunna flytta ut katterna till moskén tillsammans med lådan, mat och vatten. Så där bor de nu. Vi har för övrigt döpt de andra till Selma och Pelle Svanslös. (Plus vill bara nämna att vår räddare Vita kom med mat till oss efter att de själva varit på restaurang, men vi bestämt oss för att vara kvar med kattungarna.)

 

 

Laborationer och Zumba-pass

Det blev måndag igen och dags att ta tag i labbandet efter en helg bestående av museumbesök och elektronikutställning. Jag analyserade mina immobiliserade enzymer (de var okej) och förberedde inför morgondagens 24-timmarslabb.

 

Vi hade en liten räddningsauktion för kattungarna. Eller vi hade köpt kattfoder så att deras mamma inte behövde gå så långt för att få i sig mat. Verkar dock som att hon har övergett dem, eller dött. ))); En annan kvinna kom dock och gav dem lite kokt kött i någon form.

 

Vi har lyckats hitta chiafrön (på ViaVia), så vi käkar numera chiapudding och mackor till frukost istället för ägg. Tog med en extra låda så att tjejerna i labbet kunde smaka, och de tyckte det var "delicious".

 

Annie labbade på hon också. Har dock ingen aning om vad hon pysslade med, mer än pipettera då och då och sprang iväg till andra laboratorium.

 

Vi blev medbjudna till ett Zumba-pass. En tjej i labbet (som för övrigt precis kommit hem från att ha studerat på Chalmers) frågade vad vi hade för oss på eftermiddagen och gav oss sedan tid och plats.

 

Passade på att ta selfie på cykelvägen dit. På passet skakde vi järnet och hade hur kul som helst! Älskar när kvinnor peppar varandra under sådana pass! Vi blev dock himla varma och kunde till och med kylas ner av utomhustemperaturen (kanske 26 grader?). Men mådde så jädrans bra efteråt och det här måste vi göra snart igen!

 

Söndagsmarknad och när jag vann pris på en elektronikmässa

Vi startade vår söndag med att följa med Vita på söndagsmarknaden som hålls i närheten av universitetet. Det fanns bland annat ballonger, kläder, väskor, och mat att införskaffa.

 

Vi köpte dock bara es goreng, vilket betyder stekt glass och var en kokosnötsmjölksglass doppad i smält choklad. Det var gött och behövdes ätas upp fort eftersom det var så himla varmt. Det rann svett längs våra ryggar.

 

När vi sett ungefär hela marknaden gick vi tillbaka till universitet och satt i skuggan. Eller jag satte mig på nedersta trappsteget för att sola benen, ty jag bar shorts. Försökte bestämma hur eftermiddagen skulle se ut.

 

Efter ett tag kom Henri förbi, och han ville också gå på den elektronikmässa som vi hade tänkt att spendera vår eftermiddag på. Så han körde oss dit och vi strosade omkring. I dörren hade vi fått en lapp som erbjöd gratis fotografering i japanska kläder.

 

Så det passade ju Annie och jag på att göra! Valde krigsansikte och ett lite gulligare som posering.

 

Sedan fick vi dra en lott och då vann jag ett pris, bara sådär. Så det fick vi ju ta en vinnarbild på.

 

Annie köpte för övrigt nya hörlurar och ett nytt mobilskal (ej med på bild). Jag kikade på kameror, men kom på att jag inte hade tagit ut tillräckligt med pengar för att kunna köpa något.

 

Det fanns även en matmässa bredvid all elektronik. Vilket innebar massa små minirestauranger samt livemusik.

 

Vi köpte glass och jag öppnade mitt pris som var en Fanta Jordgubb. Sedan åkte vi och handlade mat och åt glass till middag för vi var för trötta för något annat. Klart slut med denna söndag.

 

Affandi musuem och när vi sökte lyckan mellan två träd

Lördagmorgon. Jag vaknade tidigt och passade på att ta en selfie och göra andra viktiga saker (redigera bilder, lyssna på podcast osv).

 

Eftersom vi köpt glutenfritt bröd kvällen innan kunde vi käka äggmackor till frukost! Lyckan. Vi har blivit så trötta på att äta bara stekt/kokt ägg till frukost (plus att jag misstänker att djurhållningen inte är vad jag hade önskat), så det är nice att kunna variera på något sätt. Drack sojamjölk och åt apelsin till. Om ni ville veta.

 

Med kroppar tankade med energi vandrade vi fem kilometer för att komma till Affandi museumet. Alla här blir för övrigt så härligt imponerade (eller tycker att vi är konstiga) av att vi orkar gå fem kilometer, och att vi gör det frivilligt.

 

Vi blev härligt imponerade av Affandi och hans konst. Speciellt när vi fått läsa bakgrundshistorierna till varje bild. Som den här målningen som han målade när han befann sig i Indien, och kom ihåg sin mammas sorgsenhet över att han skulle lämna henne för att studera i ett annat land. Det var mycket wowande och reflektioner.

 

Museumet är omkring hans hus/trädgård vilket ju ger en extra dimension till konstnärskapet. På ett ställe fick vi en liten utsiktsplats.

 

I entrépriset ingick en dricka, så den avnjöt vi i kaféterian medan svetten rann längs våra ryggar. Vi fick för övrigt studentrabatt på det redan billiga priset, så 25 000 IDR för allt detta (typ 18 SEK, eller ja, plus lite till för att vi ville ta med oss kameror in).

 

När vi beundrat klart vandrade vi vidare till köpcentrat Plaza Amburrkmo. Annie behövde mat, jag en frappuccino. Mitt namn blev rättstavat för första gången, så det kände jag behövde förevigas!

 

Inne på en bokhandel träffade vi Henri och hans föräldrar, och de ville hänga med oss så någon timma senare tog vi en fika på J.CO. Vi köpte för övrigt tre böcker av indonesiska författare; hoppas de är bra! :)

 

När vi fikat klart och småpratat med Henris mamma med de knaggliga indonesiskan vi kan, kom vi fram till Alun-Alun där vi mötte upp Vita och hennes vännina. På Alun-alun finns det två träd som en ska försöka gå emellan medan en bär en ögonbindel. De vita pinnarna var för någon tävling som skulle hållas dagen efter med fåglar i burar, typ (tyvärr), så försök tänka bort dem och se bara träden i bakgrunden.

 

Först fick Annie försöka. Hon höll på att gå in i massa folk, så jag fick hjälpa henne att styra lite. Tror egentligen det är lite fusk, men vi struntar i det och bara säger att hon klarade det. Så evig lycka för Annie!

 

Sedan blev det min tur. Jag körde taktiken känna gräs mot fötterna och gå på gruset. Det funkade. Fick dock lite hjälp från Annie också, men det behöver vi inte räkna som fusk. Så evig lycka för mig med, alltså!

 

Vi satt kvar i gräset med Vita och hennes vännina. Tittade på de andra som också ville pröva lyckan eller som cyklade omkring i stora bilar. Ställde alla frågor vi hade lyckats komma på under ett dygn och blev något visare.

 

När svenskarna började bli hungriga, reste vi oss upp och började vandra. Eller Vita och hennes väninna tog sina mopeder, men jag och Annie vandrade omkring. Gick lite vilse, men fick vandra ovanpå en mur så det var okej ändå.

 

Det började störtregna medan vi väntade på att ett bord skulle bli ledigt på Milas. Det blev fort stora pölar.

 

Till slut fick vi i vart fall mat och eftersom alla var trötta höll jag och Annie (mest Annie, eftersom hon dessutom fått i sig stora bägare med kaffe) låda och pratade om lite allt möjligt. Allt från vad vi skulle göra dagen efter till våldtäkter. Klart slut med en lördag då vi kom hem efter klockan tio!

 

Ett besök på gymmet och glutenfritt bröd

I fredags, och dag 40 på resa (tiden går så fort?!). Vi var lediga på förmiddagen så tog tag i det här med att vi måste röra mer på oss (för att inte somna i labbet).

 

Passerade en å och pangvacker utsikt. Finns ett litet promenadstråk längs med ån som vi kanske tar en promenad på någon gång.

 

Vi kom fram till dagens stora grej: gymma! Jag skulle få springa och Annie lyfta vikter. Var dock väldigt varmt; AC:n gjorde inte riktigt sitt jobb och fönstrena var öppna. Sprang en halvtimma i vart fall men med några stopp för att inte vätskebalansen i kroppen skulle bli helt rubbad. Fick så mycket välmående i kroppen under och efter springturen. Älskar't.

 

Med ny energi (jag ville hoppa omkring) och intag av glass, kom vi tillbaka till labbet och jag fick scanna mina TLC-plattor från reaktion jag gjorde innan vi åkte till Bali.

 

Sedan var jag klar för dagen och väntade på att Annie också skulle bli klar. Läste bok så länge. Vi hittade den här på stället vi bor och jag har bara kvar en oläst bok, så det fick bli denna. Läckberg på engelska, alltså.

 

Och så tittade vi på kattungarna! Alltså. Fyra små som ungefär precis fått ögon och är nyfikna på livet. Just för tillfället saknade de mest sin mamma som nog var ute och skaffade mat, men de har varandra.

 

Framåt kvällen kom en tung regnskur, så det var svårt att få tag på taxi. Så vi satt och väntade medan regnet smattrade mot marken.

 

Till slut kom vi fram till ViaVia där de har lampor i form av ballongvispar.

 

Jag beställde Es d (en traditionell, indonesisk dryck), och Annie powerjuice. Och ser ni papperspåsen på bordet? I den ligger en glutenfri limpa samt chiafrön som vi köpte i ViaVias bageri. Det är fantaaaastiiskt.

 

Den här mackan. Fick äta 1) mozzarella, och 2) glutenfritt bröd. Nomnomnom. Sedan åkte vi hem och somnade till podcasts.

 

De orange svenskarna och myror i labbet

I torsdag hade vi sovmorgon. Skönt och bra att få sova ut såhär efter att ha varit på semester. Tyckte jag fick till så bra rosett på mina svarta byxor, men det gick tydligen inte att föreviga. Men hej, hej från sovrumsspegeln.

 

I labbet skulle jag immobilisera mina enzymer (få dem att sätta sig fast på små kulor så att de kan återanvändas). Morgonen började dock med att jag hittade stackars myror i min pH 7-buffer och som hade trott att det var en bra idé att simma omkring där (de hade dött).

 

Filtrerade och filtrerade. Det kryper för övrigt omkring små myror lite överallt i labbet. Första veckan tyckte vi det var lite märkligt, men nu har vi vant oss och tänker att det är bara så det är.

 

Vi käkade standardlunch, alltså risnudlar med tofu och kokosmjölk (ska visa er receptet någon gång, är väldigt simpelt).

 

Vita hade tagit med sig riskakor som jag kan äta. Dock väldigt söta, så de fick bli efterrätt. ((:

 

Vi tog oss en liten promenad utomhus i solskenet. Vi har ungefär, typ, nästan börjat hitta lite mer på campus, så vi kunde nästan gå utan att behöva titta på kartan.

 

Vi kom fram till Office of International Affairs där vi fick våra Student ID-card, så nu kan vi få rabatter på museum och så!

 

Efter att ha labbat lite till fick vi Vita att ta kort på oss i bra ljus. Hade fått flera kommentarer om att vi hade liknande kläder på oss (svarta byxor och orange tröja (Annies är orange, fastän den ser rosa ut i jämförelse med min)). Som frågan ifall vi hejade på Holland, eller om det var någon speciell högtid i vårt hemland där alla bar orange. Nej, nej, nej, vi har nog bara börjat tänka likadant så här 39 dagar tillsammans.

 

Efter solnedgången åkte vi till Mediterranea som vi hade fått tips om. Det hade säkert varit bra om inte en person i sällskapet är glutenintolerant och vegetarian, för då får hen äta sallad. Vi åt crème brulée till tröst till efterrätt och så var det med det.

 

 

Back in the laboratory (and some kittens ♥)

Igår var det dags att bryta semestern och fortsätta vårt labbande. Men först göra ett stopp på vägen för att återvinna lite plast och så, såklart.

 

Det finns för övigt kattungar på våningen ovanför vårt labb och som bor inne i en slags städskrubb. Dog ju lite. Fick hämta Annie så vi kunde stå tillsammans och bara vara fulla av lycka tillsammans. Alltså kattungar. ♥ ♥ ♥  Dock är kattmamma lite rädd om sina barn, såklart, så vi höll oss lite på avstånd. ((:

 

I labbet modifierade jag matrix (alltså modifierade små kulor så att enzymer sedan kan binda till dessa), vilket innebar en hel del filtrerande och vattenbadande. Vi har (mest tack vare Annie) effektiviserat vårt labbande, så vi kommer få två helger lediga nu innan vi senare drar till Singapore. Himla gött, ändå!

 

Det blev dock en lång första labbdag, så de andra tjejerna stack iväg för att köpa lite mellanmål. Det här är friterade tofubollar som är glutenfria. Smakade lite ägg och var lagom salta.

 

Sedan åkte vi hem och lagade mat fastän vi var trötta. På köksdörren sitter det här stackars ödleskelettet. Finner det komiskt samtidigt som det är tragiskt.

 

Det smällde för övrigt en bomb två mil härifrån där vi bor, så ville bara säga att om ni läser eller hör något om det så mår vi bra och hade inte hört något om det förrän labbtjejerna frågade om vi hade hört om det. Sedan diskuterade Annie terrorism med dem (jag satt i labbet och filtrerade) och det här med att det har skett terrordåd under islams mest heliga månad (Ramadan) vilket ju bara bevisar ännu mer att terrorister inte följer islams lära.

 

En liten uggla och poolhäng

Imorse hängde vi här, på Bali Tattoo Studio. Ingen random tatuerarstudio, utan en som vi kollat upp redigt såklart.

 

En liten uggla ritades på foten. Det blev så himla fint och bra, bara stencilen ju.

 

Och här sitter hon. Med pirr i magen och tungan ute.

 

Men de tog bra hand om Annie, så jag kunde lugnt sitta i soffan och lyssna på podcast under tiden. Eller så väl omhändertagen någon kan bli samtidigt som en nål sticks in i huden.

 

Men titta så bra och fin den blev! Med extra glans på fjädrarna och i ögonen. Han gjorde ett grymt jobb, helt enkelt.

 

Vi köpte med oss något i lunchväg och satte oss vid poolen. Eller Annie satt såklart i skuggan. Men vi läste bok och sedan kom vår nya holländska vän, Yara, och umgicks med oss.

 

Men det började regna, så vi gick till vår terass och fortsatte läsa bok, plus bokade transfer till flygplatsen. Imorgon, tidigt, åker vi tillbaka till Yogyakarta och det här är alltså sista dagen på vår semester på Bali.

 

Vi (jag) hade lite planer innefattande att promenera till de södra delarna av Bali, men eftersom Annie kände att hon inte skulle kunna gå längre sträckor, och det var rätt nice att bara sitta vid poolen och läsa, blev det inte så. Men det som återstår på agendan är att packa, spela kort och hänga med Yara och käka middag. Känns okej. Puss hej!

 

En annan del av Kuta

Efter surflektionen hade vi fått lite ny energi, men var hungriga så vi gick och käkade på det mexikanska stället som låg i krokarna. De har också markerat i sin meny vad som är glutenfritt och vegetariskt. Älskar't. Underlättar så sjukt mycket och känns mer som att de har koll då. :)

 

När vi käkat klart gav vi oss först i väg till köpcentrat för att gå på musuem. Men det var tillfälligt stängt på grund av reparation, så vi promenerade vidare till ett annat museum. Det låg dock inte där det skulle ligga enligt kartan, och när vi gick efter en random vakts vägbeskrivningar hittade vi det inte heller. Så vi gav helt enkelt upp.

 

Men vi vandrade på småvägar och kom bort från allt det turistiga. Ibland kändes det som att vi var tillbaka i Yogyakarta (fast med mycket mindre trafik); alla skyltar var på indonesiska och det kändes som att vi kom till delen där lokalbefolkning bor och lever.

 

Gick till och med förbi en kohage. Tyckte dessa småvägar och att få se en annan del av Bali ändå var mer värt än att gå på ett museum. Exempelvis gick vi över en jättefin bro (var dock svårfångad på bild) men det var ändå fint att det var något lokalbefolkningen hade för de själva (om det nu stämmer, kändes bara så). Och gick länge längs med en å där familjer hängde och bara var eller fiskade.

 

Vi vandrade tillbaka till den mer turistiga delen och till Seaside. Vi tänkte ändå att vi skulle försöka hitta något annat ställe på vägen att äta middag på, men det blev till slut samma restaurang på som vi varit på flera gånger. Men det är så nice att det finns fler glutenfria och vegetariska rätter att välja bland.

 

 

Idag blev det nachos medan ekorrar kastade ned avbitna fruktskal på oss från ett träd ovanför. (De gjorde det dock inte medvetet, utan bara sådant som händer.) Och vi såg solen gå ner bakom molnen.

 

Vi vandrade till sist tillbaka till hostelet och här sitter vi med våra kroppar som har fått jobba idag. Både surfat i två timmar och vandrat minst 20 000 steg (enligt Annies mobil). Det är gött ändå. Ikväll kommer vi somna gott. Klart slut.

 

Känslan av frihet, och när vi bjöd med en holländare på middag

När vi befinner oss vid en strand med höga vågor tänkte vi att vi måste ta tag i att få en surflektion. Och idag skedde det. Vi gick till en surfskola som har som motto att om du inte kan stå på brädan efter första lektionen kommer du få en extra lektion, gratis. Hade ingen aning hur svårt det skulle vara, men som bilden visar kunde jag i vart fall ställa mig upp. Det ser inte så graciöst ut, men jag stod upp! Plus fick beröm för min balans, men fick tillsägelser att böja mer på knäna istället för överkroppen.

 

Det var en så mäktig känsla när vågen tog tag i brädan och du svävades fram. Kändes som att jag var friast i världen. Annie var kanske lyckligast i världen.

 

Ibland gick det givetvis mindre bra. Jag har fått en surfbräda i huvudet (jag höll den fel) och skrapat benet mot sandbotten. Och fått tusen kallsupar (rensat systemet, minst sagt). Men det var det värt för de gångerna som jag lyckades ställa mig upp (och några få gånger till och med styra brädan dit jag ville).

 

Igår bjöd vi för övrigt med en ensamresande holländare på middag till Seaside. Det var hennes första dag, så vi lärde henne lite saker om Indonesien och Bali. Försökte även lära henne lite bahasa indonesia (de få fraser vi kan). Vi hade intressanta diskussioner om studier, resande och familjerelationer. Tror jag "lärde" henne att det är helt okej att ha tusen frågor och ställa åtminstone hundra av dessa till personer som nog kan svara.

 

Så när vi var tillbaka på hostlet ställde vi massor av frågor till den stackars killen i receptionen angående vad det var för typ av firande denna dag. De hade pyntat sina bilar och mopeder, tydligen för att hylla dessa fordon, ish. Fick också killen att ta kort på oss i soffan. Såhär är vi; Yara, Annie och jag. :)

 

Men nu ska vi ut och käka lunch, och kanske besöka ett museum eller två. Kroppen är härligt mör efter det två timmar långa surflektionen. Mycket bra. Puss och hej!

 

Vi hittade en stig och norskor

GILLI TRAWANGAN

Vaknade upp här. Mådde bättre än kvällen innan. Bra saker. Internet funkade inte. Halvdålig sak. Skavsåren från de nya flipflioppen var nästan värre än kvällen innan. Dålig sak.

 

Blev hungriga och lämnade det romantiska rummet och följde den romantiska vägen till frukostbuffén. (Vi brukar säga att det är ju lite tråkigt att vi inte är kära för det hade varit perfekt.)

 

Intog frukost med havet som utsikt. (Ja, mamma, det fanns saker jag kunde äta. Dock visste de inte riktigt vad jag menade med att jag var glutentintolerant så jag tog bara saker jag absolut visste att min kropp gillar.)

 

Tog en selfie i toalettspegeln med tandborsten i högsta hugg.

 

Vandrade fram och tillbaka längs gatan. Hittade en liten undangömd stig, kom undan från allt annat folk och fick belöningar i form av utsikt över ön och havet.

 

Mötte en man och ett par, annars folktomt. (Bra träning inför vulkanbestigningen förresten.)

 

Hade filosofiska diskussioner om uppväxt, barnuppfostran, hur vi mår och relationer medan omgivningen såg ut såhär. Bra snack!

 

 

Gick till stranden. Beställde vatten och juicer. Simmade och låg i vattnet i minst en halvtimme (älskar havet ♥). Pratade med norskor som satt bredvid om miljöförstöring, kulturkrockar och vad var och en hittills hade gjort och hade planer på att göra framöver.

 

Smörjde inte in våra kroppar med solkräm (får lite ångra det nu). Läste ut en bok (To kill a mockingbird).

 

Mer nu: låter fläkten svalka våra solvarma kroppar, smörjer in oss med aloe vera, fascineras över bikiniränder, bloggar, lyssnar på pepp musik/podcast, svär över skavsår. Väntar på att magarna ska bli hungriga.

 

En kväll på Bali och en kväll på Gilli T

Här kommer sex bilder från två kvällar det senaste!

 

BALI

Kvällen innan vi åkte till Gilliöarna ryckte vi upp oss från vår seghet, tog på oss kläder och tog en selfie i spegeln. Annie hade en ny klänning som hon köpt samma dag, för övrigt.

 

Vi gick till ett mexikanskt ställe och vi var inte de enda där för en gångs skull, haha (har följt Annies mammas råd om att kanske äta när andra äter).

 

Annie tog en öl, jag tog en vaniljmilkshake. Och så pratade vi om livet, som vanligt, och kanske lite om ett australienskt killgäng som satt en bit ifrån oss. Hade det inte varit så att en gosse skulle hämta oss mellan halv sju och sju morgonen därefter hade vi nog gett oss ut i natten. Oh, well.

 

 

GILLI TRAWANGAN

Igår lämnade vi vår romantiska trädgård för att få i oss middag och förhoppningsvis även dansa lite. (Andra försöket med att få dansa!)

 

Vi gick hit och dit för att försöka hitta mat som jag kunde äta, och till slut slog vi oss ner på ett indiskt ställe. Här visar Annie att hon visst är vaken, och inte alls särskilt nyvaken.

 

Efter dessa kort vet jag dock inte riktigt vad som hände. Antingen fick jag en allergisk reaktion (nötter) eller så var maten för stark för min mage i kombination med druckit lite för lite vatten under dagen (och kanske en för mycket smirnoff). Men jag började må illa, och vi fick snabbt rusa därifrån för att inte någon olycka skulle kunna ske på olämplig plats. Lyckades dock somna och mår nu bättre, tackar som frågar.

 

Stränder och hav, gator och träd - Gilli T

Vi vaknade innan solen hade gått upp och fick se hur den långsamt började få den lilla trädgården utanför vårt vandrarhemsrum att ljusas upp. Vi vandrade genom gator och såg hur staden var på väg att vakna. Vi åkte buss tillsammans med en tjej från Amsterdam och pratate om Indonesien och Europa.

 

Vi åkte snabb båt över havet och hade ibland inget annat än horisonten som utsikt. Somnade nästan och gick över från att lyssna på Gunnel Stordalens sommarprat till att lyssna på låtar jag tycker lite extra om för tillfället.

 

Vi kom fram till ön Gilli Trawangan och vårt rum. Vi ska sova i en bungalow i två nätter.

 

Känns så lyxigt att bo såhär. Så har inget att klaga över, direkt. (Vi bor på The Beach House Resort, om ni undrar.)

 

 

Åt lunch med havet och denna kvinna som utsikt. Inte fy skam.

 

Nomnomnom. Firade våra kommande dagar här med en öl/Smirnoff. 

 

Promenerade först på vägarna, sedan längs med havet.

 

Läste bok och lyssnade på podcast efter ett snabbt dopp respektive en mindre simtur.

 

Efter två bokkapitel tröttnade vi och gick upp på gatan igen.

 

Cyklar kan hyras. Finns inga motorfordon. Bara stackars hästar som inte ser ut att må så bra och måste transportera turister hit och dit. Det är en och en halvkilometer över hela ön; det skadar inte att promonera eller cykla.

 

Har kommit fram till att det lätt blir så äckligt härliga semesterbilder, såhär kommer en bild på hur det också ser ut längs med vägarna.

 

Nu ligger vi på den romantiska dubbelsängen och funderar över vad vi ska göra ikväll. Jag hoppas på mat och dans. Mest troltigt slår det in! Ha en fin torsdag och ta hand om varandra!

 

Onsdagen då vi hade ambitioner

Denna onsdag har vi haft ambitionen att göra saker, men det slutade ändå att vi låg på stranden och läste i en solbädd. Första ambitionen vi hade var att gå i surfskola, men de hade inga tider över för dagen (måste ju boka i tid, såklart). Andra ambitionen var att gå på museum, men tror inte det blir något av det ...

 

I vilket fall, så köpte vi med oss dryck på vägen och jag fick ett nytt namn för dagen. Blir alltid så ställd när jag ska bokstavera mitt namn för glömmer alltid av hur "i" uttalas på engelska. Men close enough idag med.

 

Badade litegrann. Läste litegrann. Lyssnade lite på podcast. Känns som att det är okej att ha dagar på stranden när vi ändå bara kommer hänga i labbet när vi kommer tillbaka till Yogyakarta igen. Få läsa ut några böcker och avverka några podcastavsnitt helt enkelt.

 

När magen ropade efter mat gick vi till MozzarellA och beställde juicer (standard) och något att käka. Tycker för övrigt själv att den här bilden ser sjukt härlig och vill tillägga att vi inte riktigt uppfattade det såhär när vi satt där.

 

Jag hade bara beställt en sallad och det var tyvärr inte jättemycket mat, så vi beställde in efterrätt också. Crème brulée! Och så pratade vi med en av servitriserna efter att hon berömt oss för vår indonesiska språkkunskaper. Det var en mycket härlig människa!

 

Annie köpte två klänningar, jag köpte en påse godis (som jag försöker få Annie att inte äta för många av pga de innehåller mjölk) och sedan vandrade vi hem, tog några simtag i poolen och nu sitter vi här. Lyssnar på musik, läser bloggar, strukturer, planerar, chattar med folk hemma i Sverige, och funderar på om vi ska göra något annat än packa och chilla ikväll. Imorgon sticker vi i vart fall iväg några dagar och det blir nog superbt!

 

Dagen vi var i Ubud och vandrade i naturreservat och badade i vattenfall, samt hade träningskläder på oss hela dagen

Denna tisdag på Bali fick vi skjuts av kanske balis bästa och härligaste chaufför (efter att ha fått tips av en av Annies kompisar), Iann. Han körde oss till Ubud, en stad i ungefär mitten av Bali. Han var hindu och balines så vi ställde såklart tusen frågor om ungefär allt. Känner mig som en svamp som bara suger åt mig kunskap. Och som en fyraåring som ställer hundra "varför då?". Älskar't.

 

I vilket fall så blev första stoppet Yoga Barn där vi utförde yin yoga i en och en halv timme. Ungefär vad vi behöver tror jag. Plus att jag höll på att somna på slutet så var helt groggy/nyvaken i kanske en timma efteråt och kände mig väldigt avslappnad och långsam.

 

Det var även såhär fint utanför yogarummet. Sedan fick vår chaufför det roliga nöjet att försöka hitta en restaurang som jag och Annie kunde äta lunch på. Han sa att han aldrig tidigare hade behövt hitta en restaurang åt personer med sådana specialkoster som vi. Jag var dessutom den första europeiska vegetarianen han träffat så det ville han prata om en stund. Fint.

 

Han lyckades till sist hitta KAFE åt oss, vilket tydligen var sammankopplat med Yoga Barn, fast på håll. Mycket var vegetariskt och ekologiskt vilket ju får guldstjärna i kanten av mig. (Fanna dessutom glutenfritt pitabröd!)

 

Efter att ha käkat upp körde han oss vidare till Monkey forest, ett naturreservat och en helig plats för hinduer. Men turister får lov att gå runt här mot en liten avgift. Och precis som det låter finns det en hel del apor här som springer omkring och sitter där de behagar.

 

Såklart fanns det en hel del tempel här. Jag bad Annie ta en turistbild på mig, och det här blev, tro det eller ej, bästa bilden på mig. Här ses i vart fall mina talanger för att bända handflatorna bakåt ... Och att vi gick runt i träningskläder i princip hela dagen (så bra beslut).

 

Kändes lite som att gå runt i djungelboken. Så sjukt fint överallt. Har för övrigt lite svårt för turistattraktioner som innefattar djur av något slag (i de sämsta fallen behandlas inte djuren så bra ...) så jag kollade upp det här stället ordentligt innan, så det är en bra och fin skog. Dock går det att köpa bananer som en kan ge till aporna så att dessa "förhoppningsvis" klättrar på dig, och/men vissa turister kan tyvärr inte läsa skyltar vilket irriterar mig (exempelvis: gå inte nära bäbisapor för mammorna kan bli aggresiva. Såklart står folk en meter ifrån och ska ta kort medan mamman visar täderna och försöker gå därifrån). Men annars var det en fin och magisk upplevelse.

 

Som sagt; mycket fint att ta in.

 

Näst sista stoppet för dagen blev risterasser (efter att ha förklarat för vår chaufför att djur i bur helst undviks, och därför ströks dricka Kopi Luwak; kaffe gjort på kaffebönor som bajsats ut från palmmårdar). Tegalalang heter detta stället för övrigt.

 

Hade med mig den här glada tanten, aka Annie. (Tant pga det var jobbigt att gå upp och ner och hit och dit. Haha, vi behöver träna om vi ska kunna bestiga en vulkan i augusti.)

 

Det var också rätt magiskt. Saker jag lärt mig idag: den här terassen ger flera, flera ton per skörd. En indonesisk familj på tre personer kan lätt (typ) äta fem kilogram ris per vecka. Slutsats: Inte konstigt att det bara säljs stor-storpack ris i affärerna.

 

Sista naturupplevelsen för dagen blev vattenfallet Tegenungan. Även här fick våra lår- och rumpmuskler jobba för att ta oss dit och tillbaka.

 

Men det var det värt. Mycket fuktigt och vattnet var kallt. Här skulle en kunna hänga en riktigt varm dag, alltså.

 

Bildbevis på att vi badade. Annie i blått. Även detta är lite av en helig plats, och det fanns både små, heliga vattendrag och tempel runtomkring.

 

Tummen på väg upp! När jag hade fått äta glass, Annie bytt om och solen gått ner, körde Iann hem oss till vandrarhemmet. På vägen lärde han oss bra och användbara fraser på indonesiska. Så som saker vi kan ropa tillbaka när killar på gatan ropar åt oss att vi är vackra eller så. Ska pröva imorgon!

Klart slut med tisdag på Bali.

 

När vi besökte ett tempel och jag fick äta PASTA

Förmiddagen hängde vi på stranden igen. Mest för att vi behövde samla lite kraft. Kanske att de gamla gummorna har rätt om att jag behöver lite pedikyr ... Här låg vi i vart fall och läste, åt solrosfrön och köpte glass av den käcka killen som går runt med #sexyicecream skrivit på hatten. Han sa "glass med stora lass", jag sa "tiga puluh ribu" och betalade.

 

När vi samlat tillräckligt med kraft började vi vandra längs med den kilometerlånga stranden. Annies mobil sa att vi har gått över 18 000 steg idag, och alltså 1,2 mil. Tror dock den tar i underkant och vi gissar på snarare flera mil. Känns i benen nu och vi har high-fivat för vår bedrift.

 

Till sist hamnade vi Seminyak (japp, idag igen) och besökte det hinduiska templet Pura Petitenget. Vi fick hyra en sarong för att bli tillåtna att gå in. Det var väldigt fint därinne och kändes heligt.

 

Vi lämnade det dock med många frågor och insåg att vi kan väldigt lite om hinduism. Så som vad symboler och statyer står för, vad för sorts cermonier de har osv (ställde en fråga till vakten så att jag skulle få svar på något i vart fall) och hur vi skulle/kunde bete oss inne på området. Såg dock en mor och en dotter som bad. Det var fint.

 

Fulla med frågor gick vi till Petitenget, där vi ju var igår. Inte visste vi då att det låg precis bredvid det fina templet. Vi anslöt till wifi och försökte googla lite kring hindusim medan vi åt krispig småpotatis med aioli (dögott). Detta blev vår förrätt (och behövdes helt enkelt göras så att jag kunde få gå på toa).

 

Sedan vandrade vi tillbaka till Kuta (sa ju att vi gått mycket idag), och gick till Seaside för att käka middag.

 

Kan ju inte se mig mätt på det här landskapet. Känns fortfarande lite drömskt att vara här.

 

Jag upptäckte att de hade en speciell meny där det bara fanns glutenfria och vegetariska rätter, fantastiskt minst sagt. Upptäckte vidare att de hade, håll i hatten, glutenfri pasta! Med svamp, zucchini och parmesanost. Åh, det var dögott. Seaside levererar alltså.

 

Annie drack den här juicen gjord på drakfrukt, basilika och lime och gjorde sig mycket bra på bild. Jag drack vaniljmilkshake och vattenmelonjuice. Nomnomnom.

 

När vi diskuterat och filosoferat kring livets stora frågor (tycker vi får till så bra samtal och det är så fint; Annie tycker vi bör starta en podcast) och maten låg i magen gick vi ner på stranden, satte oss på min handduk och tittade på solnedgången.

 

Det här magiska är ju tyvärr över på ett kick, så nu sitter vi hemma på vandrarhemmet och förbereder oss inför imorgon då vi har bokat en egen chaufför som ska ta oss med på äventyr! Är mycket pepp inför detta.

Ha en finfin måndag, ni som har den kvar! :)

 

 

När vi hängde i Seminyak och sedan släppte ut havssköldpaddor - Bali

 Idag vaknade vi upp av alarm och käkade frukost på terassen. Vi hade nämligen tänkt att gå på ett yogapass.

 

Vi passade på att ta ett gäng bilder efter att jag upptäckt att det gick att ställa kameran på muren mittemot. Så här är vår lilla terass, och en liten bit av vår tvättställning där vi hänger badkläder och handdukar efter en dag på stranden. (Jag har för övrigt köpt ananasshorts, återkommer om dessa.)

 

Och här är vår pool som vi ännu inte använt, men våra grannar använder den då och då.

 

När vi packat ihop oss tog vi en taxi till Seminyak, en närliggande stad för att gå på yoga, men vi missade precis passet vi hade tänkt gå på. Så vi ryckte på axlarna och vandrade omrking längs gatorna istället för att se staden. Blev för övrigt lurade av taxichauffören att betala 100 000 IDR istället för 50 000 IDR som det enligt taxametern kostade. Han visade upp den sedel jag skulle ha gett honom, och det var en i plast och han sa "no good money". Vette tusan om vi vill åka taxi mer om de kör med så fula tricks, men om vi gör det vet vi ju att de kan göra sådant.

 

Efter att ha muttrat färdigt om taxichaufförens behandling hamnade vi på Petitenget. Ett litet café som fortfarande serverade brunch och som har bra tänkt när det kommer till att maten i största del ska vara ekologisk och från lokala bönder.

 

Annie och jag drack juicer. Så himla goda! Dem hann vi dock dricka upp innan maten kommit, så vi beställde två glas till. Vitaminer och mineraler it is!

 

Käkade urgod omelett med svamp. Och! Och! Och! Glutenfritt bröd. Har inte ätit det sedan jag lämnade Sverige (om vi inte räknar med en måltid på ViaVia). Så bra ställe om en är glutenintolerant och vegetarian, alltså. De hade superkoll på mig och skrev ner alla mina allergier, också. ♥

 

När vi betalat och tackat för oss vandrade vi vidare längs mindre, tystare vägar för att ta oss tillbaka till Kuta. Alltså, det är rätt så vackert här.

 

Palmer och så lite här och där. Och hinduiska tempel (ej med på bild); har tappat räkningen på hur många vi har passerat.

 

Till slut nådde vi stranden och havet igen. Annie bytte om till en version av Sporty Spice, vilket hon tog som en redig komplimang.

 

Annie skrev vår hashtag i sanden. Vi missade dock ett R på slutet, men vad gör väl det om 100 år?

 

Vi gick till det här braiga stället! Ett center för bevarandet av havssköldpaddor. I sanden vid alla lapparna ligger äggen och väntar på att kläckas. Vi ställde oss i kö för att få släppa ut sköldpaddor som precis kläckts och donerade 200 000 IDR.

 

Efter att ha fått en slags biljett satte vi oss i skuggan vid en strandbar och drack Sprite och läste bok i väntan på att utsläppandet skulle ske. Flirtade/pratade lite med killarna i baren också. De kunde lite svenska. Vi kunde lite indonesiska. Bra samtalsämne.

 

Till slut blev klockan halv fem och den här lille vännen, samt kanske 300 andra, var redo att komma ut i havet. De släpper alltså ut sköldpaddor varje eftermiddag på Kuta Beach. Min krabat såg lite ledsen ut först, men så fort hen såg solljuset visste hen direkt vart hen skulle. Så häftigt med ren instinkt.

 

Vi fick uppleva kanske världens mest entusiastiska man med mikrofon. Älskar att han står och gapar så engagerat kväll efter kväll. Och här tar sig min lilla krabat fram. Heja, heja!

 

Så små och så himla redo för att möta havets vågor. Det var så fint att jag hade kunnat börja gråta. Dock överlever bara en av tusen pga att det finns plast i havet som de försöker käka upp men inte kan bryta ned. ))): Så sluta skräpa ner, för bövelen!

 

Jag och Annie satte oss sedan på stranden för att vänta på solnedgången och skålade. Semester. ♥

 

Vi var inte ensamna om att bara sitta/stå och beundra härligheten. Sedan vandrade vi tillbaka till vårt vandrarhem, köpte sandaler till Annie och fick lära oss "jag älskar dig" på indonesiska för att en kille i receptionen sa det till oss. Tror de börjar gilla oss.

 

Annie provade sina sandaler och nu sitter vi på terassen och bloggar, lyssnar på podcast/musik och kanske försöker se vad vi vill hitta på imorgon. Klart slut med denna söndag.

 

Och glöm inte kika in på Annies blogg: https://annieelisabeth.wordpress.com/

Det blev en dag på stranden - Bali

Det blev som så att det blev en dag på stranden igen.

 

Det har minst sagt varit en solig dag.

 

Har redan blivit ruttade vilka solbäddar vi ska ta. Dessa för 50 000 IDR istället för 100 000 IDR per timme.

 

Hallå från stranden! Vågorna var så himla mäktiga, stora och respektingivande på håll.

 

Pratade med två australiensiska äldre damer som tyckte att vi absolut borde åka till Australien och gå på musikfestival. Plus ett gäng svenskar som var på surfskola. Alla blir så härligt imponerade över att vi kan några ord på indonesiska också. Så himla värt att lära sig tack, hur mår du och god morgon.

 

Har blivit en aning solbränd (alltså som i tanned, inte burned, gör alltså inte ont, mamma) efter att ha legat såhär och läst bok.

 

Köpte en koksnöt att dricka koksvatten ur. Och läste ur min förra så började på en ny. Så bra semester.

 

Sedan gick vi hem för att duscha av oss all sand och svett och missade när de släppte ut bäibissköldpaddor så vi får ta det en annan gång. Så var det med denna stranddag.