Som två tanter på Bali
2016-07-02 04:00:00
Igår kväll bytte vi om från badkläder till utgångsklädsel. Annie hade saltvatten kvar i håret och såg allmänt fräsch ut bara.
Första gången jag använde linne på kanske en månad. Fint. Och alla har klagat på att jag är blek, men det går liksom inte att bli solbränd om en bara hänger i ett labb samt har långbyxor på sig hela dagarna. Plus ligga och sola är bland det tråkigaste jag vet (kan dock bli något bättre om jag har en bok att läsa). Slutdiskuterat.
Sa ju att hon såg fräsch ut. Wow. Så redo.
Tog en "gruppbild" också, och för en gångs skull ser det ju typ faktiskt ut som att jag har pyjamas på mig och inte bara känns som det. Fint. Pyjamasmode är bland det bästa för tillfället. ((:
Vi hamnade till sist på Kopi Pot där de hade markerat i menyn om rätten var glutenfri och/eler vegetarisk. Drömmen, ju! Tror att min mage helt enkelt kan överleva på den här ön. Jag käkade sparris (♥) och Annie nasi goreng. Jag fick för övrigt Annies ägg och grönsaker, så att jag skulle överleva.
Annie fick dricka sin öl! Så vi firade nästan hennes födelsedag här. Det går dock väldigt fort att bli lite salongs när en inte druckit på ett tag eller är i ett varmt land. Har numera erfarenhet av detta.
Sedan käkade vi efterrätt som var så mättande att vi hamnade i matkoma och mest ville hem och bara ligga på sängen och inte göra någonting.
Men vi tog oss till en annan bar ändå, drack en till öl och en cider. Det blev inget svängande på höfterna för vi har upptäckt att vi har tant-tendens och tyckte det var för hög musik på alla klubbar (plus tomt). En annan tantfaktor, när jag ändå nämner det, är att vi är så stela utan att ha ansträngt oss något vidare fysiskt. Tror vi är i stort behov av redig massage och minst ett pass yoga.
Och det var en fredag på Bali, det. Hoppas på svängande av höfter någon annan gång.
Annies födelsedag!
2016-06-30 15:40:00
Vi har landat på Bali! Det är dock kväll och vi har hittills bara gett oss ut för att skaffa vuxenmiddag (aka chips, godis och glass) och sett till att ansluta till wifi. Men imorgon ska vi upptäcka framförallt stranden. Därför får ni kika på hur Annies födelsedag (och min onsdag var). Håll i hatten!
Började med att jag gick ner och stekte ägg efter att ha lurat i Annie att jag skulle somna om en stund så att vi kunde äta frukost senare.
Gav ju Annie en något spartansk frukost på sängen. Men Annie var lika lycklig för det (mest för att det bara var hennes födelsedag överlag, men ändå.)
Sedan tog vi oss in till skolan för att vi hade lite att fixa med, sådär dagen innan vår semester på Bali skulle börja. Vi försöker lära dem att säga det viktiga och mycket användbara ordet gött, så skrev upp det på tavlan ovanför Henris fina ord.
Om en bara ser den här bilden skulle en kunna tro att Annie gör finfina drinka "på jobbet". Så är tyvärr ej fallet; innehållet i bägarna är ej drickbart. Mer bara estetiskt fint.
Vi har en loggbok som vi borde fylla i efter varje dag i labbet. Det glöms dock ofta bort, men just denna dag var vi duktiga!
Sedan gick vi ut på en lite längre promenad och passade på att ta födelsedagsselfie med palmer som bakgrund. Fint skare va!
När vi kom tillbaka hade tjejerna i labbet fixat med överraskning till Annie. Sjöng och bjöd på bakelser.
De hade satt ljus i för att efterlikna tårta. Och de hade verkligen sökt med ljus och lykta för att hitta bakelser som var fria från laktos, gluten, banan, och nötter. Alltså, finns ju inte ord för hur fint. ♥♥♥
I Indonesien skakar en mycket hand istället för att kramas har vi kommit fram till. Så det var många grattis-på-födelsedagen-handskakningar, som här ifrån Henri. (Tog kortet i ett lite dumt ögonblick, hon var inte så halvignorant som hon ser ut.)
Dessa små runda goingar som kallas för klepon blev våra favoriter. De är gjorda på rismjöl och innehåller någon slags flytande smet, så det händer liksom grejer i munnen när en äter dem. Goda i vilket fall!
Fanns också en sådan här kaka med majs. Den var helt okej, minns dock inte vad den heter. (What's the name of this cake?) Men som sagt, så himla fin gest. Både jag och Annie blev väldigt rörda och så grymt tacksamma över att vi fått lära känna dessa fina personer.
Efter att ha legat i matkoma ett slag, cyklade vi hem från Universitet för sista gången på två veckor!
Annie kände av regndroppar och drog på sig regnponchon. Lika bra att vara förberedd! Sedan låg vi och degade/vilade tills vi magarna våra ville ha mat.
Då gick vi till de Kedhil och käkade. Kändes som att sitta i en trädgård. Säger ju att de har så många fina restauranger här. Plus i kanten för att servitören pratade väldigt bra engelska och var social.
Jag fick sallad med potatis och andra goda grönsaker, plus god dressing. Och så drack vi mojitos (virgin ofc) till. Väldigt gott.
Och här är det glada födelsedagsbarnet i egen hög person! När middagen var uppkäkad gick vi och köpte glass som smälte i handen (som det enligt Annie var som det ska på hennes födelsedag) och en kortlek så vi kunde sitta i min säng och spela kort. Och så var det i princip men den födelsedagen!
Reaktionsdag och svamprestaurang
2016-06-30 04:45:00
Vår 23:e dag på resa och jag fick starta igång min 24-timmars reaktion klockan 9 på morgonen och var såhär pepp.
Mycket som ska sättas ihop och mycket som ska funka. Behöver det långa röret med "sieve" i för att få bort vattnet från reaktionskärlet och pumpen ska se till att vattnet hamnar där. Om ni ville veta.
Vi käkade frukost i labbet medan Vita lärde oss något nytt om deras kultur. Tror jag har blivit tjejen med många frågor härnere, haha. Ställer frågor om allt (stort och smått) för jag är nyfiken, undrar och vill veta. Har ju bland annat diskuterat bröllop, friar-ritualer, politik, segt internet och idul Fitr. Älskar't. (Annie ställer också en del frågor, ska tilläggas.)
Min reaktion jobbade på. Efter några timmar slutade dock pumpen fungera. Så får se hur resultaten blir med extra vatten i reaktorn ...
Efter ett tag käkade vi ju lunch. Risnudlar med tofu, lök, kokosmjölk och chili. Som vanligt, alltså. (Veganskt och glutenfritt, mycket bra!)
Efter ett tag tog vi obligatorisk promenad och köpte glass och vatten. Börjar ju hitta till olika ställen nu, helt själva!
När vi kom tillbaka var Annie redo med vanten för att kunna ta ut sitt TLC-ark ur ugnen.
Så medan jag började med min reaktion fick hon reda på sitt resultat, alltså. Vi turades alltså om att sitta i labbrummet och läsa bloggar och spela candy crush, haha.
Titta så fint det blev! Vet dock inte om detta betyder bra resultat, men helt klart estetiskt tilltalande.
Framåt eftermiddagen satte vi oss i Nintas bil och åkte iväg en sväng.
Vita hade nämligen fyllt år innan vi kom hit och ville därför bjuda oss på middag; säger ju att dessa damer är ypperligt fantastiska (men vi ska bjuda tillbaka någon gång). Åkte till det här svampstället, je Jamuran.
Det var så fint, för de hade suttit och diskuterat vad tusan jag kan äta. Och plötsligt hade det slagit dem: "mushrooms!". ♥ Fanns så många ätliga svampar jag aldrig sett. Kände bara igen champinjoner och shiitake.
De har så många fina restauranger här. I den här fick vi vandra igenom hela trädgården (och förbi bönerum) för att komma till vårt bord.
Vi beställde och först kom drickan. Här är Annie och Vita. Efter ett tag kom även Dewi och vi diskuterade än mer bröllop, fattigdom, barnarbete och försökte lära dem lite svenska (för att de ville).
Jag och Annie drack den färgglada drinken, Summer Breeze, vilken innehöll svampar och var väldigt, väldigt söt.
Så bra restaurang som bara serverar svamp i alla olika former och färger. (Annie var väl dock inte lika nöjd pga är inte jätteförtjust i svamp, men tror hon tyckte det var okej ändå?.) Vi satt så länge att jag missade en provtagning (oops) men älskar att jag får hänga med de här och får lära mig så mycket och se saker ur någon annans perspektiv. Terima Kasih.
Idag är ingen vanlig dag
2016-06-29 12:18:00
För det är Annies födelsedag. Hurra, hurra, hurra! ♥
Har hittills firat henne med frukost på sängen och hon var lycklig som en femåring, fast hon fyller hela 22. Det är/var mycket fint (för jag blir likadan på min födelsedag, haha).
De fantastiska tjejerna i labbet överraskade henne (vi är verkligen så himla tacksamma över att vi har lärt känna dessa personer för de är verkligen superba). Fler bilder kommer någon annan gång, men det var så fint att nästan även jag blev rörd.
Snart ska vi gå ut och käka på restaurang (sushi!). Sedan måste vi ge tid till att packa också så att vi har med oss i vart fall någon packning till Bali. För imorgon åker vi!!! Rimlig och bra födelsedagspresent skulle jag säga om jag vore Annie.
En söndag med selfies och naturbilder och en mindre bra måndag
2016-06-29 06:26:00
Hallå från badrumsspegeln och med nyinköpta solglasögon (mamma tyckte jag såg ut som en gangster när jag visade dem på Skype, misstänker dock att internetuppkopplingen inte gjorde dem rättvisa ...). Har haft två mindre bra dagar det senaste, så har inte haft ork (eller tid) att blogga. Så här kommer en söndag och måndag komprimerat!
(Mår för övrigt något bättre nu och är mest pepp över att vi sticker till Bali imorgon! Ska bli så himla gött. Förhoppningsvis finns det mer glutenfria alternativ där. :) )
I söndags fick Annie starta sin 24-timmars reaktion. Men först mäta till minsta, minsta grammet.
Jag fick inte påbörja min reaktion pga det saknades saker som jag behövde, så jag passade på att gå runt och fota lite på omgivningen istället. Men först en toaselfie!
Har säker visat den här vyn typ tusen gånger, men tycker att den är väldigt fin. (Och gör sig ju bra på bild.)
Och det är lite, lite svårt att föreställa sig att ni har regn där hemma när vi har sol och minst 27 grader varje dag. Tror vi börjar vänja oss vid värmen, för vissa dagar tycker vi till och med att det är lite kallt ...
Men jag tycker fortfarande att det är så annorlunda att de inte har några fönster. Men förstår ju att de inte behöver och det känns lite friare och mindre instängt.
Annie jobbade på och jag försökte att inte gå runt och muttra över att jag inte fick starta min reaktion också.
Skrev rapport då och då och så käkade vi risnudlar med tofu till lunch. Det var gött.
Sedan gick vi ut på en långpromenad runt campus med Vita som vår guide. Har kommit på att vi ska försöka ta fler promenader under dagarna och inte sitta still så mycket. För vår mentala och fysiska hälsa.
Vita tog oss till det här stora trädet och byggnaden.
Tycker det ser ut som något slags palats, men det är här alla viktiga personer, som rektorn, hänger. (Vet dock inte varför flaggan var på halv stång, frågade men Vita visste inte heller.)
Vita och Annies ryggar när vi vandrade tillbaka till labbet igen.
Framåt kvällen gick vi till matmarknaden igen. Vita har förstått att vi typ älskar den (för att det inte riktigt finns något liknande i Sverige). "Nu beställer du för dig och Annie", sa Vita och gick iväg. Fint att hon tror på mig och min krassa indonesiska. Och sedan kom hon tillbaka och bad mig beställa åt henne med. Drack någon kokosnötshistoria och åt majs med ost och någon risburgare. Gott och mättande.
På måndagen tog vi med oss frukosten till labbet för att få en extra kvarts sömn. Jag fick inte starta min reaktion denna dag heller på grund av att det bland annat skulle bli för sent. Det plus en del andra faktorer (som gluten i en glutenintolerant kropp, lite för lite sömn till exempel) gjorde att jag blev lite nere minst sagt. Efter ett tag skickade Annie hem mig så att jag åtminstone fick lite sömn. Vaknade dock upp med huvudvärk, men mådde lite bättre. Tror min vätskebalans varit lite ur rubbning sedan vi var på spa och fick sitta i en bastu. Så det ska vi inte göra något mer.
När Annie sedan kom hem och hon hade fått vila också (hann lyssna igenom så många podcastavsnitt denna dag), ryckte vi upp oss och gick ut och lämnade tvätt. Samt samlade energi till att laga en riktig brakmiddag (bestående av risnudlar, tofu, tre chilis och en hel del lök. What else?).
Lördag med spa och bio
2016-06-26 14:48:02
På midsommardagen hängde kransen vid spegeln och påminde om gårdagen. Jag och Annie spenderade morgonen med att kika igenom alla snapchats Annie fått, instagram- och facebookbilder från aftonens firande. Det var fantastiskt fint.
När vi till slut kollat igenom allt packade vi väskan och spatserade gatan fram. Här är Annie tålmodig och väntar på mig som ska ta kort på omgivningen.
Vi kom till slut fram till Flaurent Spa & Salon och bokade något paket för 89 000 IDR. Men först fick vi sitta och vänta. Lägg märke till att Annie ändå har fått lite solbränna! Sedan fick vi helkroppsmassage (och då menar jag HELkropp, det var spännande) och sitta i en bastu.
Sedan köpte vi glass (och lite annat, lovar) till lunch och gick till Universitetet. Är mest nöjd över att jag lyckades ta ett kort utan att ha glass runt munnen.
Efter att ha hängt klart i labbet (förberedde bara för att kunna göra vår 24-timmars reaktion), beställde vi taxi. Fick Annie att ta kort på mig.
Och oj vad hon tog kort sedan.
Och en obligatorisk selfie hann hon med också innan taxin kom.
Vi åkte till Jogja City Mall. Letade efter sandaler (nope), väska (japp), solglasögon (jajemän) och väska (check). Och köpte biobiljetter!
Följde den indonesiska kulturen och köpte mat istället för popcorn. Och någon slags mojito (alkoholfri, ofc) och grönt te-historia att dricka till. (De hade chips och godis också, såklart.)
Här är vi, och faktiskt inte helt ensamma i salongen som det ser ut. Men på lördagar (eller helgen egentligen) är det dyrare än vanligt (50 000 IDR).
Vi såg Finding Dory för övrigt. Den var mestadels fin. Sedan åkte vi hem igen och jag Skypade med mamma. Klart slut med lördag.
Midsommarafton i Indonesien
2016-06-25 17:51:00
Hoppas ni alla hade en finfin midsommarafton och att ni mår bra (okej, ändå?) idag. :) Vi hade en himla fin midsommarafton och har kommit fram till att det hittills är fredag som är våra riktiga pangdagar. Så här kommer ännu en pangfredag, här och här kan ni läsa om den förra.
Men okej! Vi cyklade som vanligt till Universitetet och parkerade med en minibotanisk trädgård som utsikt. Älskar't.
Annie hade fått sten i skon. Viktigt att dokumentera. Sedan gick vi och bytte om från träningströjor och vidare upp till labbet.
Efter ett tag kom ju fantastiska Vita med ett stort fång blommor som hon hade köpt! Blev så himla glad.
Hon hade försökt hitta något som liknar prästkragar, och detta är verkligen close enough. Luktade som i farfars blomsterbutik. Fantastiskt, alltså.
Annie började göra sin krans. Hon gör en krans varje år, så hon har helt klart rutinen inne.
Jag gjorde som varje år någon slags fusklösning. En blomma i håret eller på kragen är close enough enligt min mening.
Så därför fick Annie göra även min. Koncentrerad men de blev himla fina!
Ninta, Vita och Santi gjorde också varsina. Annie fick dock göra Nintas, för hon gjorde som jag och gav upp, haha.
Dewi var också med och hjälpte till. Midsommarkransverkstaden var i full gång, alltså. Även så himla kul att både vår handledare och andra labbkillar kom in och undrade vad vi egentligen höll på med. Plus att vår "kontakt" (eller vad vi ska kalla henne), Ria, kom in och började säga saker som "glad midsommar" och "vi måste äta sill" på bra svenska. En av höjdpunkterna på dagen, helt klart!
Vita var perfektionist och minst sagt en naturbegåvning! (Hon fick även hjälp från Dewi för att ge mer credd.)
Såklart måste skapelserna fotograferas! Så bra att det inte är bara jag och Annie som tar massa kort, haha.
Sedan hade vi fotosession! Hittade ett ställe med bra ljus. Henri fick vara fotograf.
Men han fick såklart också vara med på kort! Skulle dock haft en krans på honom med, kom jag på i efterhand.
En sista bild från detta glada gäng. Är fortfarande så himla glad över att de ville göra kransar med oss.
För övrigt har Vita skrivit så fint på sin instagram. <3 Blev så rörd av detta. And Vita, it truly meant a lot to us.
Utsikten från vår fotosession var inte så pjåkig. Därnere står min cykel i hörnet.
Inte så pjåkig vy, alltså. Vet inte om de flaggar varje dag, men tyckte det var lite fint att den hängde där. Flagga, som flagga egentligen tänker jag (så länge det är en dålig sorts flagga ska väl tilläggas).
Såklart började det regna (kändes ju som att det inte kunde vara en midsommarafton utan lite regn), så det blev ingen andra fotosession som Vita hade planerat.
Efter att vi hade labbat klart (gjorde egentligen inget mer än att Annie fixade med sin anion exchange) hade det slutat regna och vi tog en taxi till Milas.
Det var så många som sa så fina saker om oss, för att vi hade kransarna på oss (inte bara på Milas). Och några ville prata om varför vi hade dem på huvudet. Alltså, älskar sådant. Vill också bli/vara en sådan som bara vågar säga/fråga sådant till främlingar. Ska bli mitt mål efter den här resan. Våra bordsgrannar frågade i vart fall om de skulle ta kort på oss, vilket ju var himla fint.
Vi hade tänkt att i vart fall få dricka jordgubbsjuice när det var midsommarafton och allt, men gubbarna var tyvärr slut så vi då fick vi rycka på axlarna och ta något annat istället. Annie tog grillade grönsaker för att ändå få något midsommar-likt. Jag tog nasi goreng med omelett och svamp. Gött.
Jag läste lite bok (läs: lite, läste typ förordet), annars satt vi mest och snackade om förhållanden, hemlängtan och hur vi mår. Så jädrans bra snack. Kvinnan jag är med är guld! Sedan åkte vi hem och lade oss medan de i Sverige knappt ens hade börjat sitt firande. Lite knäppt ändå.
Stora shoppingcenter-dagen och TLC-scanning
2016-06-25 04:00:33
Hallå från hallspegeln! Först vill jag bara säga tack för att ni har varit så fina angående mitt inlägg om att vara här på andra sidan jordklotet. Känns lite bättre nu, dels för att jag inte ätit gluten på några dagar, och dels för att jag inte längre behöver trycka ner den känslan utan den är öppen för ändå.
Men så, nu kikar vi på vår torsdag i Indonesien!
Efter att ha käkat frukost vandrade vi ut på gatorna. Passerade två hönor och en tupp som jämt springer omkring här. Fint ändå, för det finns tyvärr en del djur i bur här. ):
Försökte få ett kort på ett bönutropstorn och en Moské, men det fångades inte så bra som jag trodde. Men Annie kom med, i vart fall.
Efter ungefär 3 km är en ganska så genomsvettig, så det är svårt att gå några längre vandringar. Fint med palmer, ändå.
Så kom vi till slut fram till vår denstination för förmiddagen: Jogja City Mall. Utanför står en romarsoldat och vaktar i rondellen, och precis vid ingången sitter två kameler.
Vi provade skor. Annie har "för stora fötter" härnere, så vi har insett att hon får gå på herravdelningen. (Vi köpte dock inga skor.)
Jag provade en blus, vilken jag också köpte fast i en storlek mindre. Annie köpte en schnygg baddräkt.
Sedan satte vi oss på Starbucks. Annie fick sitt kaffe, jag fick en frappe och bytte namn till Ialine. Close enough.
Efter att ha vandrat omkring lite till tog vi en taxi och lämnade den här herrn med kort kjol och åkte till Universitetet.
Vi skulle analysera våra provresultat. Här är resultatet från mina fina TLC (Thin-Layer Chromatography) jag utfört under gårdagen.
Arket scannades och vi tittade på resultatet på en sådan här gammal modell. Windows 2000, det var inte igår ändå.
Så jag tittade på ungefär 13 sådana här grafer med tillhörande tabell. Förstår att den kanske inte säger så mycket, men jag tror det blev okej resultat ändå.
Annie fick använda en parfymspruta för sitt ark. Det blev tyvärr inte lika bra resultat för den här damen. ): Men vi har tid att göra om och göra rätt, så det är lugnt.
Framåt eftermiddagen åkte vi till Plaza Amburrukmo, ett annat köpcenter. Jakten på skor och solglasögon fortsätter. (Jag lyckades glömma mina brillor på en restaurang redan andra eller första dagen så behöver hitta ett par nya ...)
Vi hittade varken skor eller solbrillor som föll oss i smaken och jag började bli hungrig, så vi gick till House of Balcony och satte oss utomhus. Beställde nachos med mozzarella efter att ha kommit fram till att det kunde jag äta.
Bad Annie ta kort på mig när jag ändå hade palmer och allt i bakgrunden. Lämnade för övrigt fram min långa lapp där det stod vad jag inte ska/vill äta, och Annie höll på att skratta på sig för att jag inte gjorde det så smidigt utan mer rakt på.
Fick ju mat jag kunde äta ändå. Och kan bocka av limejuice på min juicelista. Sedan handlade vi hem 18 liter vatten och våra armmuskler fick jobba lite. Bra ändå. Klart slut.
Glad midsommar!
2016-06-24 12:59:00
Hallå igen! Ville bara kika in och önska er en glad midsommar igen. Fast den här gången med en lite roligare bild. Tjejerna i labbet ville göra midsommarkransar de också efter att vi berättat om att folk brukar/kan ha det på midsommar. Så himla bäst. <3 Fick nästan med dem på att dansa små grodorna.
Så glad midsommar från det här gänget i Indonesien. Dewi, Ninta, jag, Annie, Vita och Santi.
TLC, vackert blå lösning och min gnällapp
2016-06-23 17:15:00
Igår (onsdag) hade jag återigen en rätt chill labbdag. Vi skulle få använda oss av linjal vilket Annie pedagogiskt (och kanske något skrämmande, hehe) visar.
Vi har aldrig gjort TLC (någon slags kromotografi) tidigare, som mest bara läst om det. Så det var spännande att få göra något helt nytt! För detta behövs blanka ark på vilka det finns kisel som aktiveras i ugnen.
Men först mäta och göra raka, smala linjer.
Annie passade på att ta selfie. Bra tidsfördriv! Vi hade för övrigt satt på AC:n så det var behagligt och uthärdligt i labbet.
Ibland hänger vi i labbets enda dragskåp för att kunna använda oss av farligare saker än kokssalt och destillerat vatten.
Annie skulle använda kloroform, till exempel. Det är ju sådant som en kan hälla på en liten tygbit och hålla för någons mun om en vill kidnappa folk, för personen i fråga tuppar av. Men ni kan vara lugna och sitta ner i båten, vi har inte tänkt att spendera vår Indonesienresa med att kidnappa folk ...
Sedan fick vi pipettera 1 µl av våra prov som vi tagit ungefär varannan timme i 24 timmar, ju. Alltså 0,001 milliliter. Alltså väldigt himla liten mängd.
När arken låg och göttade till sig gick vi och köpte lunch. Jag har tröttnat på att må dåligt pga min kropp inte har gillat vad vi ätit, så vi köpte bara saker jag visste jag tål från en vanlig mataffär. Vattenmelon, nata de coco med aloe vera, ett paket ost var, samt en aloe vera-dryck. En från labbet sa igen att vi är så nyttiga, då viftade jag med min glass som jag köpt till mig själv som tröst för att visa på att vi kan äta annat också, haha.
När lunchen låg i magen fick jag göra fin blå färg! Och tvingade Annie att dokumentera bara för att jag tyckte det blev så fint.
Så himla nöjd. Roligt när det blir lite färgglatt emellanåt.
Hällde i en glasform för att kunna bada aluminiumarket i det.
Sedan fick Ninta ta över istället. Hon försökte förklara hur jag skulle göra, men jag var lite trög ("afternoon people") så hon fick göra det istället. Men har minst två andra gånger på mig att göra det, för vi ska allt göra om hela reaktionen snart!
Och en shoutout till Annie som tog så grymt bra kort! Dagen efter skulle vi få veta om resultaten var okej eller inte. När även Annie var klar med sitt cyklade vi hemåt.
Jag har som sagt tröttnat på att få allergiska reaktioner och att min mage klagar på gluten, så jag tog tag i att i vart fall kunna äta glutenfritt på Bali (dit vi sticker snart! Så pepp). Det blev en lista på ungefär två sidor.
Passade även på att skriva en lapp på vilken det står vad jag inte vill/ska/bör äta, varför, och vad jag faktiskt kan äta. Har bett labbtjejerna kollat på den och det var rättstavat och fint. Så nu kanske jag vågar gå på restaurang igen!
Om att vara i Indonesien när humlorna surrar hemma
2016-06-23 07:59:00
Jag försöker att inte tänka på det så mycket. Försöker göra som Annie och fokusera på att om så här många dagar kommer vi vara tillbaka i kalla Sverige igen, eller om såhär många dagar kommer den här resan att inträffa. Jag försöker att "njuta", att uppleva, ha kul, skratta och kräma ur allt jag kan ur av vad det här landet har att erbjuda. Erbjuda i form av upplevelser (mat! vulkaner! värme! stränder! böneutrop!), erfarenheter och minnen.
Jag brukar inte vara så sentimental lagd eller orolig av mig, utan mest fokusera på allt som ska upplevelas och hur kul det kommer bli. Och jag vet inte om det handlar om sentimentalitet, men ibland tänker jag på allt jag missar nu när Sverige har sina bästa, himla pangårstid. Färskpotatis, jordgubbar med oförskämt mycket socker/grädde, sena sommarkvällar med myggljus (men en blir ändå myggbiten), cykelturer i shorts, läsa en bok med havet som utsikt, hoppa från bryggan, spana efter maneter, midsommar, känslan av att allt bara är möjligt för jag kan gå runt i linne och shorts. Fräknar, varmt sommarregn, utflykter med picknickkorg, glass som smälter ner i handen, festivaler, gå barfota, äta vinbär direkt från busken, humlor. Att belöningen för att ha stått ut genom vinterns mörka är att få allt detta.
Och jag pratar med mamma på Skype och familjen har precis ätit årets första potatis från den egna odlingen på tomten. Och åh, de var så små, som pottekulor, men såklart ändå goda. Och jag tänker att jag också hade velat vara där och smaka, men säger det inte högt för att inte göra det så verkligt att jag saknar det.
Men jag unnar ändå er alla det här. Upplev det åt mig, och så mycket att ni blir alldeles urless på det (går det ens någonsin?) så att ni knappt längre vill prata om det. Samtidigt försöker jag intala mig själv att det är lugnt, jag är här och får uppleva en himla massa roliga grejer och att det blir en sommar nästa år med och att jag skrattar varje dag så jag verkar ändå må bra och folk kommer nog fortfarande vara sugen på jordgubbar när jag kommer tillbaka men det kommer inte längre finnas någon färskpotatis att förtära. Försöker säga till alla att vi har det bra (vilket vi mestadels har), men samtidigt har jag det här i bakhuvudet. Speciellt när jag har varit nere för att jag har fått i mig saker som min kropp inte gillar.
Så nu vet ni. Och jag vill inte ha något medlidande eller så, bara att ni äter färskpotatis tills ni skäms, och jordgubbar tills ni inte längre vill ha. Att ni simmar i havet, läser böcker när somarregnet smattrar på fönstret, dansar skiten ur sma grodorna, har vattenkrig pa tomten, går på festivaler och har picknikar i alla olika parker ni kan komma på. Gör allt det där ni drömde om när ni drömde om sommaren när solen gick ner redan klockan fyra på eftermiddagen. Det vore fint. Så ska jag försöka ta mig till ett buddhistiskt gammalt tempel och tänka på att det kommer finnas färskpotatis nästa år också.
Hashtag, Instagram och ordboken
2016-06-22 15:27:00
Vi har för övrigt skaffat en hashtag för vår vistelse här nere i Indonesien: StruktureratKaosiIndonesien. Den använder vi på bloggar, instagram och andra sociala medier. Ifall ni vill följa oss lite extra, helt enkelt.
För detta har hon även en blogg, annieelisabeth, men hon är mer aktiv på Instagram. Bilden ovan har jag rakt och slätt tjuvat från bloggen hennes.
Sedan ville jag även berätta lite kort om ordboken som vi har köpt för att lära oss indonesiska (går lite upp och ner med den saken). För den har varit en intressant upplevelse.
Författaren är väldigt, hmm, motiverande efter ungefär varje kapitel.
Motiverande text. Och lite instruktioner. Fint men ändå inte, samtidigt. Känns bara lite väl mycket att ha det efter varje kapitel.
Alla översättningar är tyvärr inte gjorda helt korrekt. Som tur är, antar vi, står det korrekt på indonesiska vilket är bra för oss. Men det översta meningen fick oss att skratta till tårar, speciellt när Annie introducerade mig för sin kudde som numera är döpt till Per.
(Vi frågade Nafi i labbet, och hon sa att det ungefär betydde var kudden är om någon skulle vara intresserad.)
Sedan sipprar författarens åsikter igenom de olika konversationerna. Som den här mellan två män (har vi tolkat det som, för den ena har skostorlek 42). Bara gapade när jag läste det (och skrattade pga vi var övertrötta). Nej, men okej. Ta på dig högklackade skor själv då, jag skulle säga att det inte är jättebekvämt, min herre (främre trampdynan brinner efter ett tag).
Män bör inte ha kjolar. Bra mening att kunna säga!
Och slutligen den här. Som fick mig att gapa ännu mer och gjorde mig något förbluffad. Men finner det intressant att vi ser lite olika på saken. Plus kul att det går att lära sig lite om ett lands kultur (samt en författares åsikter) genom att läsa en enkel liten ordbok. Och utöver dessa exempel, finns det ändå några bra/vettiga meningar att lära sig. Har bara inte hunnit ta tag i det ordentligt än. Men Terima Kasih (Tack) sitter som berget i vart fall!
24 timmars-reaktionen
2016-06-22 10:35:00
Igår tillbringade vi i princip hela dagen i labbet. Anlände strax innan åtta, satte igång reaktionen en timma senare, och cyklade hem 12 timmar senare. Egentligen skulle jag ha tagit ett prov mitt i natten, men det struntade vi i. Prioriterade sömn i våra sängar istället för i labbet.
Här är alltså min reaktor som skulle ge järnet i 24 timmar. Eller snarare röra runt och se till att hålla temperaturen. Så ser enzymerna till att det blir mono- och diglycerider av triglyceriden (olika fettsyror). Jajemän och heja, heja.
Annie diskade. Kommer vara bäst på att diska för hand när hon (vi) kommer hem. Kan ju typ slänga ut diskmaskinen!
Inne i labbrummet har Henri skrivit detta på en whiteboard-tavla. Han tyckte det passade in på oss. Skönt att vi har lyckats lura någon ändå (typ skojar).
Vi käkade pannkakor med frukt till lunch och precis som ungefär varje dag fick vi kommentaren om att vi äter så nyttigt (you're so healthy). Vi håller dock inte riktigt med, menmen.
Ungefär varannan timme tog vi ut max en milliliter från våra prover för att kunna analysera hur mycket produkt som hade bildats.
Då behövs ju hela labbklädseln på (egentligen inte, men för säkerhets skull och för att det ska se bra ut utifrån, hehe). Annie går ju runt och hostar och snörvlar, så hon får ha på sig munskydd så att inte vi andra också blir nedsmittade. Flera gånger blev hon för övrigt blivit tillfrågad om att gå till doktorn (alla har fått för sig att hon har influensan). Men Annie, hon är en riktig viking och tar sig tappert igenom en hederlig förkylning utan någon läkares hjälp/inblandning. Heja!
Efter ett tag kände vi för att sträcka på benen och få lite sol på armarna, så vi gick ut och tog en lite längre promenad. Köpte godis och så för att vi skulle klara oss till klockan nio.
Gillar ändå krocken med Henris ord på tavlan, och Annie som sitter och kollar instagram. Hard working women, jajemän.
Vid klockan 15 blev det som vanligt dags för mellanmål. Viktigt att få i sig mycket C-vitamin så att immun-försvaret kan jobba med hela artelleriet!
Hallå från ganska nöjd tjej ändå (dock med antagligen gluten cirkulerande i kroppen, ej bra och drar ner humöret ibland).
Annie provade att göra en likadan hälsning. Så hallå från Annie med! Rätt så nöjd tjej det här med, trots snörvel och hostattacker. Samt ibland ostruktur i kaoset (vet inte alltid vad vi ska göra eller hur lång tid saker ska ta).
Framåt kvällen hjälpte Santi och Vita oss att beställa mat från en take away-restaurang. Beställde nasi goreng med stekt ägg ovanpå. Vi hade dock alla missat att det gömde sig kyckling i riset under ägget. ): Men jag lyckades få i mig middag genom att vi bytte runt lite.
Annie käkade någon ris med (lite) biff-historia. Sedan diskuterade vi politik, utbildning och högtider (främst midsommar). Mycket bra gött snack! Har kommit fram till att Sverige är ändå rätt fint i och med att alla som vill får utbilda sig, oavsett bakgrund och ålder.
Sedan blev det äntligen dags för sista provtagningen och sedan cykla hem i mörkret (vi har reflexer och ljus så alla föräldrar kan vara lugna i båten). Nu känns det som att vi verkligen är igång!
Chill labbdag och vårt skafferi
2016-06-21 10:59:00
Hallå från sjukstugan! Jag mår bättre och Annie behöver minst en god natts sömn bara, så är vi på banan igen. I måndags (igår) hade vi tänkt att gå och få massage, men eftersom kroppen var mer pepp på att sova bar vi skjutit på det. Jag tog istället till halv elva! Galet länge för att vara mig.
Efter att ha käkat pannkakor till lunch promenerade vi till skolan. Samma väg som vi brukar cykla.
Jag hade inte så mycket mer att göra än att räkna fram och sedan mäta upp rätt mängder för att förbereda inför tisdagens reaktion.
Rätt chill dag i labbet idag igen, alltså. Har ju typ lyckats komma ikapp mitt bloggläsande tack vare detta.
När Annie var klar med sitt gick vi till slut hem igen, samma väg som vi kom.
Hämtade bara upp tvätten först. Tror det här stället blir det vi kör på. Något dyrare, men mer miljötänk och kändes som att kläderna blev rena. Sedan hade vi vuxenmiddag igen (kakor, kex och choklad typ) pga var för trötta för annat.
Men tänkte jag kunde visa vårt fina lilla skafferi som vi har uppe på mitt rum. Risnudlar, chips med tomatsås (?), en hel del choklad, riskakor, glutenfria knäckebröd, rismjöl och salt. Sant russin och rött ris. Vi har så vi klarar oss ändå. Speciellt med en kyl som börjar bli något fylld.
Brunch, svett, vegetarisk restaurang och två som inte mådde så bra
2016-06-20 16:45:21
I söndags tog vi lång sovmorgon och gick helt enkelt upp när vi vaknade. Så skönt och ungefär precis vad vi behövde efter den här veckan. God morgon från spegeln i mitt rum.
Vi hade köpt rismjöl och gjorde pannkakor till brunch. (Var försent för att äta frukost; jag hade ju dock ätit en minifrukost innan pga måste ju äta något när jag vaknar).
Känns säkert och bra när äggen är salmonellfria!
Men vi stekte pannkakorna lite extra ändå, bara för att vara på den säkra sidan ... Blev en hel hög och jag har nog aldrig stekt så många pannkakor på en och samma gång.
Vi åt dem med vit choklad, vattenmelon och papaya. Och drack någon specialdryck till som jag tyckte smakade som päronjuice, fast ändå inte.
Nomnomnom. Ordentliga och långa frukostar är ju kanske det bästa.
När pannkakorna låg i magen och vi hade diskat gav vi oss av och promenerade till Universitetet.
Fast först gå och köpa choklad. Så bra när kassörska säger något på indonesiska (förstår ännu inte språket) och kommer sedan tillbaka med en till kaka och bara "3 for 2, one gratis".
Jag hade inget att göra i labbet denna dag, så fotade Annie när hon grejade med sin anjon exchange.
Säger ju att vi har det varmt och skönt i labbet. Minst sagt. (Svett <3.)
När Annie var klar bokade vi taxi (med appen "say taxi", en av de bästa apparna vi har!) och åkte ner till turistområdena där ungefär alla talar engelska.
Vi skulle käka middag här, på Milas. Det är vegetariskt och lagar mat på ekologiska och närodlade råvaror. Samt håller på med andra bra saker, som att utbilda gatubarn. Annie sa att det här låter absolut som ett ställe för mig. Jarå!
En sitter i små bambuhyddor, på golvet och mitt ute i trädgården. Mycket lugn och avslappnad atmosfär. Kände hur mina axlar åkte långt ner.
Kanske en lite knäpp grej, men tyckte väldigt mycket om vattenglasen, mycket fina. Vi fick alltså ett glas vatten i väntan på maten.
Så kom maten in till slut. Det var så fantastiskt att bara leta efter glutenfria och nötfria maträtter, istället för att dessutom behöva hitta något vegetariskt. Jag åt i vart fall nasi goreng med ost, omelett och spenat. Annie käkade majs/tempe-burgare.
Jag kan nu lägga till papayajuice till min lista över druckna juicer i Indonesien. Annie drack ingefärate eftersom hon var förkyld.
Kunde ha suttit här hela natten. Om vi hade haft med oss lite myggmedel, kanske (fanns dock att köpa där).
Det var så himla mysigt så glömde flera gånger av att vi var på en restaurang. Och här kommer Annie trippandes på bron gjord av bambu.
Vi beställde in efterrätt för att lyxa till det lite. Jag tog chokladglass och käkade upp allt ganska fort. Märkte dock efter ett tag att det mest troligt var nötter i, och fick en mildare allergisk reaktion. Men ville snabbt därifrån så Annie var gullig och åt upp sin efterrät, sedan åkte vi hem efter att jag fått i mig mjölk.
Märkte dessutom att jag nog fått i mig gluten eller något annat kroppen inte gillar och fick världens magont. Fick till och med ta en alvedon (vilket jag bara tar i nödfall). Så vi gick och lade oss och låg i varsin säng och mådde inte så bra. Idag mår jag bättre (men har lyckats få i mig nötter i dag igen ...) och tror/hoppas Annie är på bättringsvägen. Klart slut.
En riktig pangfredag - kvällen
2016-06-19 16:31:28
Här kommer fortsättningen på vår finafina fredag (alltså för två dagar sedan). Avslutade senast här med att vi varandrade tillbaka till skolan för att labba klart på eftermiddagen.
När vi labbat klart hoppade vi in i Vitas bil, passerade dessa kvinnor med bananhatt på huvudet. Vi skulle nämligen hem till en annan kvinna i labbet på middag.
Vi pratade bland annat om att trafiken skiljer sig från vad jag och Annie är vana vid, och att vi därför ännu inte vågar köra moped härnere. Och jag var även kartläsare vilket jag tyckte gick mycket bra (*klapp på axeln*).
Till slut parkerade vi bilen och vandrade genom lite trängre gator tills vi till slut kom fram till rätt gata.
Vi trodde ju som sagt att vi skulle bli bjudna på en liten enkel familjemiddag. Men det visade sig vara en gatufest! Alltså hade hela gatan gått ihop och lagat mat tillsammans för att äta den tillsammans. Och vi fick vara med! Så himla fantastiskt. Vi bara satt som på moln. Blev bjudna på te.
Och jag fick någon slags isglass. De andra åt något som innehöll saker jag inte kunde äta. Och vi satt mitt på gatan på någon slags presenning.
"This is for you." Så himla fint när folk har koll på vad jag kan och inte kan äta. Blev lite rörd och transporterades ännu högre upp på molnskalan. Dessa kallas för snake fruit, eftersom skalet ser ut som ormskinn. Men en äter bara det vita innuti och det påminner litegrann om äpple, men ändå inte. Gott i vilket fall.
Den här vyn hade vi. Kan ju verkligen inte klaga. Sedan gick alla och bad, och några skulle åka iväg med sin moped, så vi fick flytta på oss till en veranda istället.
Här sitter jag och bara mår och är så himla tacksam över att vi fått vara med och uppleva deras kultur på så nära håll. Äter/dricker någon traditionell dryck med basilikafrön och olika lokala frukter med ofta gelé-aktig konsistens.
Några mörka moln hopade sig och ibland lystes himlen upp av blixtrar (men det mullrade inte så mycket). Men ingen annan kunde bry sig mindre om de här molnen, för det började aldrig regna.
Medan våra vänner från labbet var och bad blev vi serverade mat där vi satt av de som bett färdigt. Det här är lele, vilket är typ kattfisk om jag fattat rätt.
Jag gick fram och tog kort på maten de ställt upp så fint. Men blev jag nästan utskälld av en av gummorna. Först trodde jag att hon tyckte det var ohyfsat av mig att åtminstone inte ta med henne på bilden, då hon säkerligen lagat en del av maten. Men det visade sig att de ville ta kort med oss.
Så himla bra grej att bli arg över! Klart vi ska ta kort tillsammans. Så här är vi och även om jag bara träffat dem i några timmar tycker jag väldigt mycket om dem. Vi fick många fina komplimanger och de var så härliga, men verkade även vara ett gäng bestämda kvinnor.
Notera dock att jag och Annie ser ut som två bleka jättar i jämförelse. Vi märkte det inte förrän vi såg kortet när vi kom hem. Vi skrattade så vi grät, typ. Har inte uppfattat att vi är så mycket längre.
När våra labbkamrater bett färdigt käkade vi! Satt ju på golvet vilket jag tycker väldigt mycket om. Blir lite mer avslappnat och lättare att ändra sittställning.
Det här käkade jag. Ris, grönsaker och lele. Det var mycket gott allithop, men jag och Annie märkte att vi inte var lika vana att äta med händerna. Fick det liksom inte att se lika elegant ut som när de andra åt. Annie provade även en kyckling som labbtjejerna varnade för var "spicy". Enligt Annie var det väldigt starkt, brann i hela halsen och munnen, haha.
Efter att jag blivit kallad "indonesisk gammal man" på grund av hur jag satt, tog vi kort tillsammans. Så här är alltså ungefär de tjejer vi hänger med i labbet i princip varje dag.
Santi, jag, Annie, Ninda, Vita, Warong, en tjej jag tyvärr ej vet namnet på, Dewis syster med två barn i famnen, och Dewi (hon vi var hemma hos). Ett mycket härligt gäng! (Reserverar mig för eventuella stavfel på namn.)
Sedan åkte vi hem genom natten och diskuterade bland annat giftemål eftersom tankar kring detta skiljer våra länder åt (fick ju kommentaren av de äldre kvinnorna att det var konstigt att jag inte redan var gift eftersom jag var så gammal, och så vacker).
Kommer nog kunna leva på den här upplevelsen ett tag. Är som sagt oerhört tacksam för att vi blev medbjudna; hade ju aldrig kunnat förvänta mig detta, utan hade bara svaga förhoppningar innan vi reste från Sverige att vi skulle hitta indoneser att hänga med. Så tusen, och åter tusen tack!
Även lördagar tillbringar vi i labbet, och sedan har vi vuxenmiddag
2016-06-19 05:20:00
Igår cyklade vi till skolan igen för att vi skulle labba lite igen. Jag hade dock inte jättemycket att göra, så satt själv i labbrummet och läste bloggar. Tills Annie och Vita kom tillbaka från deras labbande och jag satte igång med det jag skulle göra.
Analysera enzymaktiviteten! Alltså se hur bra enzymerna är på att katalysera reaktioner. För att göra detta behövs lite enzymer, lite olika lösningar och en spektrometer (ej med på bild). Samt ett vattenbad som kan både värma och skaka e-kolvarna i 20 minuter.
Jag fick pipettera idag igen. Så himla nice. Och slapp filtrera till leda den här dagen. Mycket bra. Och se så små och söta e-kolvarna är.
Pippetterade ner lite CAP (blå färg) och lite andra lösningar. Spektrometern visade att mina enzymer verkar helt okej. Har dock inte räknat ut aktiviteten ej, men absorbansen var som den ska. Pew!
Det började regna, och vi satte på "Valborg" med Håkan Hellström och låtsades att vi var i Göteborg. Har för övrigt fått tips om bra indonesiska artister att lyssna på och har gjort en spellista på Spotify. Mycket bra.
Annie laborerade på! Hon hade lite mer att göra en dag som denna, och vi tog oss till slut hem närmare femtiden.
Då regnade det fortfarande, så vi fick cykla hemåt i det tropiska regnet. Vi var alldeles pisseblöta när vi till slut kom hem. Det droppade från min hatt och byxorna var klistrade mot låret. Vi bestämde oss för att ta en taxi till Jogja City Mall för att införskaffa mat och lite medicin (Annie har kanske, eventuellt blivit lite förkyld).
Väl hemma igen dukade vi upp allt. Eller lade upp fint på golvet. Märks att vi är två bloggare och en instagrammare, haha.
Vi hade helt enkelt bestämt oss för att vi är vuxna och därmed kan äta vad vi vill till middag, och vi kände inte för något annat än det här. Och har hittat ännu en choklad som jag inte får någon allergisk reaktion av, och som dessutom är lokalproducerad. Yes, yes, YES!
Vi käkade glass som var gjord på kokosmjölk, och nästan, nästan vegansk. Så himla gott med blåbär, för övrigt.
Hej då för den här gången! :)
En riktig pangfredag - förmiddagen
2016-06-17 19:04:22
Imorse när jag tog den här bilden från vår balkong hade jag ingen aning om vilken superbt bra dag det skulle bli. Men nu kikar vi på vägen till superbheten, håll ut!
Jag och Annie gick till skolan för omväxlings skulll. Eller vi visste snarare att vi skulle få bilskjuts på kvällen och det var därför dumt att ta cyklarna till skolan, tänkte vi. Här är alltså vägen vi brukar cykla på annars. (Mestadels på trottaren, så alla föräldrar kan vara lugna.)
Vi har lärt oss (mer eller mindre den hårda vägen) att efter den röda traktorn svänger vi HÖGER. Inget annat. Då hamnar vi nämligen inte riktigt dit vi ska.
Vi kom fram till skolan idag med. Svettiga och härliga, så fort in på toaletten och byta om för att sedan springa upp till labbet. (Eller egentligen springa in till labbrummet och kyla av oss lite och svepa en vattenflaska.)
Hallå, hallå från toaspegeln! Har med mig ryggsäcken till toan, vilket alla på labbet tycker är lite roligt. Men det är bara för att jag har med mig toapapper, våtservetter och handsprit i den. Detta finns nämligen inte på toaletterna här. (Och obs! Toapappret ska helst inte spolas ner i toaletten eftersom reningssystemet inte riktigt kan hantera det, så det slänger vi i en liten rosa papperskorg vid dörren. Yes.)
Annie diskade. Idag igen, alltså. Det går som smort!
Jag läste bara bloggar och försökte få tag i viktiga personer, men de var aldrig på sina rum när jag knackade på, tyvärr. Mina prover är ju i kylen och väntar på, tja, inte vet jag, bli lite bättre?
Vid lunch hade vi lunchdejt med Henri, en kille i labbet som inte fastar eftersom han är kristen. Så vi vandrade längs med vägen. Mycket bra att ha en lokal guide som bara hittar på en gång.
Vi gick till Madam Tan som vi spanat in från vägen ett par gånger och alltså till slut tog tag i att besöka.
Hallå från pang-Annie som är en sådan himla bra resekamrat! Är så fantastiskt att från dag ett kunna känna att jag helt och hållet kan vara mig själv och diskutera djupare saker utan att det blir för känsligt eller too much information. Wow. Grym tjej, alltså!
Jag käkade detta, efter att Henri sett till att jag fått en specialorder. Blir alltid lite, lite bättre när vi har någon med oss som kan indonesiska. Det är ris med jackfruit och stekt ägg. Chipsen var det nog mest troligt vete i, så de fick jag inte äta utan bytte mot ägg med Annie. Plus drack melonjuice som var väldigt gott. Typ i klass med Parsley.
Och här är vi alla tre. Henri, Annie och jag. Vi diskuterade en hel del politik och skillnader våra länder emellan. Mycket gött snack. Detta blev en av höjdpunkterna för dagen. Speciellt för Annie som fick dricka iskaffe och därför blev en piggare och gladare Annie, haha.
När maten låg i maten vandrade vi tillbaka till Universitetet och Henri pekade ut platser och byggnader för oss. Typ var de har sin stora Welcome cermony för de som ska börja ettan.
Gillade den här byggnaden. Den liksom bara tilltalade mig. Vet dock ej vad som försiggår innanför väggarna.
Men här är i vart fall biblioteket som verkade vara gigantiskt och med flera, flera våningar. Här var det tydligen nice att sitta och plugga. Mycket bra att veta.
Vet inte om det är tråkigt med alla landskapsbilder, men jag tycker det är så drömmigt och fint här och vill gärna försöka förmedla det/visa det för mig själv om jag skulle glömma av det. Men alltså det här stället med skylten till fackulteten som vi hänger på. Pertanian betyder typ jordbruk, om ni ville veta. :)
Denna bild på vandrade Annie och Henri blir sista för denna delen. Eftermiddagen/middagen vi var bjudna på förtjänar ett eget inlägg. Hold your horses! Klart slut.
Immobiliserade enzymer och good news
2016-06-16 17:57:00
Inför tredje dagen av laborerande tog vi lite sovmorgon, eftersom de andra ändå inte kommer till labbet förrän lite senare (Ramadan gör att folk gärna går upp lite senare om det går). Så jag hann till och med fläta håret, kors i taket! Och hej, hej från sovrumsspegeln. Vi cyklar ju för övrigt i träningst-shirtar och byter om när vi kommer fram till skolan. Känns fräschast och bäst så.
Började labbdagen med att räkna upp hur mycket natriumklorid (vanligt matlagningssalt) jag skulle ha för att få en viss koncentration.
Annie började med att återigen göra FAME (Fatty Acid Methyl Ester) idag igen. Hon kan snart göra detta i sömnen, så mycket hon har gjort av detta!
De andra i labbet satte på AC:n även i labbet när de såg hur varma vi (Annie) var. Alltså, räddaren. Har kunnat vara i labbet utan att känna att vi befinner oss i en bastu. Så nice.
Efter att jag räknat klart hämtade jag min matrix, alltså de fina kulorna som jag har gjort hydrofobiska. Den var torkad och krympt till halva vikten. Märkte även att jag försummat ungefär ett gram under hela gårdagen. Oops.
Annie höll på med sin FAME. Och titta vilka fina och tydliga lager i separertratten! Bra jobbat.
Sedan hade Annie sin fyra timmar långa väntetid medan saker rördes och värmdes. Så hon satt i labbrummet och fixade. Hej, hej!
Jag filtrerade. Idag igen! Och spillde (se till höger) kanske minst fem gånger under denna dag. Ibland satt jag med blöt fläck på byxorna. Ibland fick jag torka upp saker från golvet med ansiktsservetter. Så kan det gå!
Annie fick låna kameran en stund (så att hon kunde ta kort på mig också, hehe). Såklart tog hon en selfie. Mycket bra.
Jag fick pipettera! Så himla nöjd över detta. Typ bland det bästa. Blir så exakt. Blir så bra.
Pipetterade i enzymerna (lipaser) som alltså skulle immobiliseras, vilket ungefär innebär fastna på kulorna så att de kan användas under flera reaktioner och inte försvinna. Nöjd tjej, i vilket fall!
Sedan var det dags för vattenbad för enzymernas del, och tre timmars paus för min del.
Hälsningar från Annie i ett lagom tempererat laboratorium på Universitas Gadhja Mada i Yogyakarta, Indonesien.
På en våning finns det inga fönster vid sittplatserna. Är så fascinerad för det hade ju aldrig funkat i Sverige.
Frisk luft (dock med inslag av en del avgaser) när en studerar eller käkar lunch. Fantastiskt. Det var även "windy" idag, vilket märktes när jag spatserade genom korridorerna. De andra studenterna tyckte därför det var okej temperatur idag. Jag skulle dock säga att det forfarande var väldigt varmt. Men vi har nog dock börjat vänja oss vid fuktigheten, i vart fall.
Under tre timmar hinner en läsa en hel del bloggar, planera de närmsta veckorna vad gäller labbande, och prata om indonesisk musik samt K-pop. Har fått mer, ny-för-mig musik att lyssna på. Älskar't. Har även blivit bjuden på två middagar och en lunch. Älskar ju att alla är så himla vänliga mot oss.
När mina tre timmar hade gått fick jag Annie att hjälpa mig att diska (lade tydligen fram det på ett bra sätt, haha). <3
Immobiliserade enzymer som är redo för att spendera två dagar i kylskåp! Så imorgon kommer jag inte ha något att göra i labbväg. Kanske ska ta med mig en bok medan Annie använder Anion Exchange.
När vi nästan var på väg att gå hem fick vi förfrågan om att följa med till matmarknaden igen. Vi är ju inte de som säger nej till att få hjälp med att handla mat, haha, så vi hänkade. Gick ut genom den här entrén och lärde oss namnen på fler av studenterna som följde med.
Jag köpte Pecel, vilket är grönsaker i bananblad med jordnötssås eller någon kokosblandning. Det var gott men spicy. Kostade 10 000 IDR om jag inte minns fel.
På båda sidorna av vägen ploppar det upp warungs (matstånd), så vi behövde gå över vägen då och då. På den här bilden kom Vita med. Hon var vår matmarknadsguide och är kanske den vi hänger med mest i labbet (hon gör i princip samma labb som Annie) och har fått svara på många av våra mer eller mindre dumma frågor. Jag frågade ungefär om vad allt betyder, vill ju lära mig så att jag nästan kan klara mig själv, ändå.
Annie köpte Kerek Telor vilket är en traditionell rätt från Jakarta och innehåller ägg, ris och lite tillägg som kokosnöt, och kostade 15 000 IDR. Det var dock kött i någon form i och antagligen gluten, så jag fick inte köpa för Vita. Men så kul att få se hur maten tillagas!
Det här blev alltså dagens middag. Pecel var lite väl spicy, även fast jag brukar tycka om stark mat, så jag klarade inte av att äta upp allt. Men fick äta många grönsaker jag aldrig ätit (som någon slags blomma som jag först trodde var jalapeño pga utseendet). Och så köpte jag majs med ost igen som jag visste var okej. Plus med choklad idag för att variera mig + testa. Sött men okej.
Svenskarnas middag uppifrån. Drickan minns jag tyvärr inte vad den heter, men den var söt fast ändå inte. Mycket spännande smak och innehöll några slags geléklumpar i kokosmjölk. När maten väl låg i magen tog vi oss hemåt och gick sedan och handlade.
Vi gick också till ett skriva-ut-företag (finns väldigt många sådana här) och skrev ut den här kalendern. Nu känns det lite mer strukturerat i kaoset, vilket känns bra för två som gillar planerad spontanitet, haha. Och som ni ser har vi bokat resa till Bali där vi kommer stanna i 12 hela nätter. Ser så mycket fram emot detta!
Och nu till de goda nyheterna (för min del): Har hittat choklad som jag tål!!! Inte ens spår av nötter. Ingen allergireaktion. Inget behov av att dricka mjölk + äta chips direkt efteråt. Plus smakar ändå okej. Helt enkelt fantastiskt. (Hade kunnat vara ekologisk, men har ännu inte hittat så mycket av den varan här nere än, tyvärr.)
Och ser fram emot imorgon då vi har både lunchdejt och ska bli bjudna på middag hemma hos en kompis till Vita. Mycket spännande. Klart slut för denna torsdag.
Vår andra labbdag
2016-06-15 16:52:00
Andra labbdagen, woho! Den här utsikten har vi när vi diskar. Mycket fint. Det är dock väldigt varmt i labbet, så vi måste gå och kyla av oss i rummet intill ("labbrummet") då och då.
Jag skulle inte immobilisera enzymer som jag hade fått för mig, utan modifiera matrix till vilken vi ska immobilisera enzymerna. Ändå rimligt att göra detta i rätt ordning. Här har ni 4 gram Amberlite. Jag måste göra den hydrofobisk så att enzymerna kan binda in.
Amberlite ser lite ut som någon slags svamp i behållaren, men är egentligen massor av små, små kulor.
Annie använder bland annat en separertratt för att få det hon vill ha. Tydliga lager. Fint. Då blir det lätt att separera!
Apropå Annie var hon lite ledsen över att hennes glasögon immaden igen. Sa ju att vi har det varmt i labbet!
Jag blandade i buffer med pH 12 till Amberliten. Det fanns tydligen smidigare sätt att göra detta på än att mäta i bägare och sedan hälla över till e-kolv. Går ju att mäta och blanda direkt i e-kolven också ... Jaja, en lär av sina misstag.
Aluminumfolade och klara. Då fick vi gå i trappor upp till fjärde våningen och ha dem i vattenbad och shaker ett tag. Under denna tid kan en ju passa på att göra andra saker.
Som att äta lunch. Idag blev det risnudlar med sockerbönor, tofu och majs. Nämen, idag igen! Vilken överraskning. (The irony is high.)
Vi var glada för att få äta lunch och sitta i det kylda labbrummet (bara 25 grader Celsius, nice). Och för att jag ville ta en selfie för att säga hej.
Annie gjorde FAME (Fatty Acid Methyl Ester) idag igen. Då behövs en värmeplatta och en avkylare. Och så behöver det stå i fyra timmar. Då går det superbt bra att spela Candy Crush tills batteriet på mobilen nästan tar slut, till exempel.
Efter lite mer än tre timmar hade mina e-kolvar skakats färdigt och haft det nog med gött i vattenbadet.
Någon måtta fick det ändå vara. Det blev dags att ta upp dem.
Jag filtrerade till leda. Trodde det skulle ta en kvart; det tog nästan en timme. Kulorna ville gärna vara kvar i e-kolvarna istället för att hamna på filterduken, men mot slutet hade jag övat upp någon slags teknik ändå. Det var dock extra varmt på våning 4, och Annie sa att jag var alldeles röd i ansiktet när jag kom tillbaka, haha. Inte alla som får basta medan de jobbar, ändå!
Alla kulor blev till slut överförda till den här formen och ska nu stå i ett värmeskåp i minst 16 timmar. Känns som typsika bioteknik-labbar med mycket väntetid, haha. Men nu ska Amerliten vara hydrofobisk och bra.
När även Annie var klar och vi hade diskat efter oss lämnade vi skolan för dagen och cyklade och handlade. Det här är för övrigt entrén in till skolbyggnaden.
Sedan hämtade vi vår rena och strykta tvätt. Vi betalade 7 000 IDR, vilket är ungefär lite mindre än 5 SEK, för att få detta gjort på tre dagar.
Vi hittade mjölchoklad i affären. Hurra, tänkte vi (jag) och köpte tre paket. En får ju passa på, speciellt när det var extrapris. Dock inte lika mycket hurra när jag hade stoppat in en näve i munnen, svalt och började känna början till allergisk reaktion. Det var tydligen för mycket spår av nötter i dem här med (drack dock mjölk (söt med litchi såklart; allt är sött i det här landet) snabbt som tusan och tröstköpte chips, så det är lugnt). Oh well, jakten fortsätter på nötfri choklad! Klart slut.
